(Römisch-germanisches centralmuseum), tafvelgalleri och ett bibliotek af omkr. 220,000 bd samt därmed förenadt Gutenbergmuseum. Öfriga mera framstående byggnader äro storhertigens slott, urspr. tillhörigt Tyska orden (byggdt 1731--39), teatern,

Fig. 1. Domkyrkan i Mainz.

arsenalen, regeringspalatset, biskopliga palatset, flera gamla enskilda byggnader, Stadthalle, centralbangården, Gutenbergs hus samt flera andra i boktryckarkonstens historia märkliga byggnader. Vackra statyer öfver Gutenberg (se Gutenberg och fig. där) ha rests i M. och en Schillerstaty 1862. Bland byggnadsminnen från romarnas tid märkas Eichelstein l. Drusustornet (inom citadellet, hvilket är beläget på samma plats, som förr upptogs af ett romerskt castrum), och, s. v. om staden, lämningar af en stor akvedukt, af hvars 500 pelare ännu kvarstå 62 af ända till 9 m. höjd. I M. finnas prästseminarium, 2 gymnasier, realgymnasium, högre realskola, handelsrealskola, landtmannaskola, tekniska skolor, konservatorium, förening för konst och litteratur, flera musik- och sångföreningar samt ett fornforskarsällskap, som har sina vackra samlingar i det ofvannämnda kurfurstepalatset, samt Gutenbergsällskapet. Det 1477 stiftade universitetet upphäfdes 1798. M. är den förnämsta nederlagsplatsen för renska viner och drifver vidsträckt transitohandel med spannmål, trävaror, mjöl och olja. Bland de viktigaste alstren af stadens industri må nämnas läder, möbler, bijouterivaror, vagnar, skovaror, musikinstrument, m. m. Det har utmärkta järnvägsförbindelser och storartade hamnanläggningar. M. är säte för Rheinhessens förvaltande och dömande myndigheter samt för en romersk-katolsk biskop. Invånarnas antal uppgick 1910 till 110,634 (inberäknadt garnisonen, 8,000 man), af hvilka omkr. 2/3 voro katoliker, nära 1/3 protestanter och något öfver 3,000 judar. Staden omges af vackra promenader. -- M. (lat. Mogontiacum, Maguntiacum) är en af Tysklands äldsta städer och har uppvuxit kring ett af Drusus, Augustus' styfson, år 13 f. Kr. anlagdt befäst läger. Redan i senare hälften af 400-talet omtalas en biskop därstädes, och 747 blef M. ärkebiskopssäte. Detta i förening med de af Karl den store gifna viktiga privilegierna var grunden till stadens blomstring. 1254 bildades i "det gyllene" M. Renska stadsförbundet. 1462 förlorade M. sina kejserliga privilegier och införlifvades med ärkestiftet. Många af dess medborgare drefvos i landsflykt och förde till andra länder kännedomen om boktryckarkonsten, som uppfunnits i M. af Gutenberg på 1440-talet. I dec. 1631 intogs staden (se fig. 2) af Gustaf II Adolf, som förlade sin här i vinterkvarter där, förstärkte stadens försvarsverk, anlade fästningen Gustafsburg (se d. o. med fig.) på Mainspetsen och lät slå en bro öfver Rhen, allt genom Oluff Hanssons (Örnehufwudh) försorg, samt höll under vintern ett lysande hof i M. 3 dec. 1635 måste svenskarna under öfverste Hohendorff efter långvarigt tappert försvar uppgifva M. till de kejserlige. 1644 och 1688 intogs staden af fransmännen samt 1689 af sachsare och bajrare. Under 1700-talets första tredjedel omgafs M:s enceinte med en framskjuten kedja själfständiga verk, som sinsemellan förbundos med svagare linjer, och M. jämte det på högra Rhenstranden liggande

Mainz intages af Gustaf II Adolf 1631. Efter ett samtida kopparstick.