Maisur-Maitland 554 f. 1753 i Chambéry, d. 1821 i Turin. Sedan han i en jesuitskola lagt grunden till sin omfattande bildning och studerat juridik i Turin, blef han medlem af senaten och innehade ett högt domarämbete, då han 1792, på grund af franska arméns intåg i Savojen, blef tvungen att fly. Han vistades fyra år i Lau-sanne och därefter i konungariket Sardinien. Han utnämndes 18J2 till sardinskt sändebud i Petersburg, där han, högt skattad af Alex-andor I och ryska adeln, stannade till 1817. Han var därefter till sin död chef för döt kungliga kansliet i Turin. - Utgången ur den gamla ämbetsmanna-ddeln och genomsyrad af dess stränga pliktkänsla och vördnad för det bestående, upprördes han på det lifligaste af den franska revolutionen. Af skyn för denna satte pennan i hans hand, och hela hans skriftställarskap utgör en flammande protest mot revolutionen, hvars skuggsidor ingen tecknat med större skärpa än han. Jämte Bonald är M. den häftigaste motståndaren till upplysningstidens politiska, sociala och religiösa läror. Mot dessa uppställde han kyrkans ofelbara auktoritet, den absoluta konungamakten och bevarandet af folkets historiska kontinuitet och traditioner som nödvändiga för samhällets bestånd. Sina åsikter utvecklade han i en rad af arbeten, skrifna i liflig och kraftfull, af kvickheter gnistrande stil, i hvilken tankarna ofta ega paradoxens form. M. är grundläggaren af den moderna ultramontana teologiska skolan i Frankrike. Trots sina öfverdrifter är han utan tvifvel en af seklets förnämsta politiska tänkare. Hans mest betydande arbeten äro Considérations sur la France (1796; 4:e uppl. redan 1798; sin stora spridning erhöll arbetet dock först tjugu år senare), Essai sur le principe géné-rateur des constitutions politiques (1810), Du Pape (1819; hans hufvudarbete), Soirées de Saint Pé-tersbourg (1821, postumt), De Véglise gallicane (s. å.) och Examen de la philosophie de Bacon (1836), hvari han bryter stafven öfver Bacon och den moderna naturvetenskapen. Hans bref visa oss den mänskliga sidan, hjärtegodheten och älskvärdheten hos denne sträfve och högdragne tänkare, hvilken så brutalt framhöll krigets nödvändighet och bödelns oumbärlighet. De äro samlade i Lettres et opuscules inédites (1851), Lettres inédites (1858) och Mé-moires politiques et correspondance diplomatique (1858-60). Oeuvres complétes utkommo i 14 bd 1884-87. Jfr arbeten om M. af L. Moreau (1879), A. de Margerie (1883), M. de Lescure (1893) F. Paulhan (s. å.), F. Descostes (s. å., 1895, 1901 och 1904), G. Cogordan (1894) samt Sainte-Beuves "Portraits littéraires" II, "Cau-series du lundi" IV och XV och É. Faguet, "Politiques et moralistes du XIX:e siécle", I. 2. X a vi er de M., den föregåendes broder, grefve, skriftställare, f. 1763 i Chambéry, d. 1852 i Petersburg, följde 1802 sin broder till Ryssland | i afsikt att egna sig åt målarkonsten. Emellertid j erhöll han anställning som officer i ryska armén, utmärkte sig i Italien 1799 och deltog i fälttågen i Kaukasus och Persien samt följde den ryska armén till Tyskland 1813, då han befordrades till generalmajor. Redan 1805 hade han blifvit utnämnd till direktör för amiralitetets bibliotek och museum i Petersburg. M. nedlade sina ämbeten 1817, men förblef på sin ryska hustrus begäran bosatt i Ryssland. På sina lediga stunder har han nedkastat några arbeten, som icke voro bestämda för offentligheten, men genom sin naturlighet, enkelhet och utsökta berättartalang ännu i dag skattas som mästerverk. I den nödtvungna ensamheten af en 42 dygns rumsarrest skref han sina själfulla, älskvärda och känslosamma Voyage au-tour de ma chambre (utg. af brodern 1794), i någon mån påverkad af Sterne. I Le lépreux de la cité d'Aoste (1811) ger han i dialogform en gripande och sann skildring af en spetälsks lidande och världsåskådning; verkliga mönster af berättarkonst äro också hans af samtiden högt uppskattade berättelser Les prisonniers du Caucase (1815) och Prascorie ou la jeune Sibérienne (1825; "Prascovia Loupouloff", 1834). Hans Expedition nocturne autour de ma chambre (1825) är en pendang och fortsättning af hans första arbete. Hans Oeuvres (1825, 1828, 1876) äro ofta utgifna; Oeuvres inédites af Réaume (2 bd, 1877) och Lettres inédites (1902) af F. Klein. Se Sainte-Beuve, "Portraits contem-porains", III (1846) och arbeten om M. af L. Rey (1865), Ungewitter (1892) och Maystre-Perrin (1896). l o. 2. J. M. Maisur. Se Mysore. Mäitäni, Lorenzo, italiensk arkitekt från Siena, d. 1330, var byggmästare vid den 1290 (af Arnolfo di Cainbio) började domkyrkobyggnaden i Orvieto samt anlade och utförde (efter 1310) fasaden, som är den italienska gotikens praktfullaste och ädlaste verk, utstyrd med en omätlig rikedom af form och färg. Alla byggnadsdelar äro från grunden till korsblommorna fyllda med mosaikmönster, så att denna fasad kan betraktas som det största och rikaste polykroma (mångfärgade) monument, som finnes i världen. C. II. N.* Maitland [méYtlond], stad i Nya Syd-Wales i Australien, vid den därifrån segelbara floden Hunter. 10,085 inv. (1901). M., som eg. är en dubbelstad (E a s t- och West-M.), är säte för en romersk-katolsk biskop, har flera skolor, sko-varu- och tobaksfabriker samt är som beläget i ett rikt jordbruksdistrikt en viktig handelsplats. Det har järnvägsförbindelse med hamnstaden Port Hunter och det inre landet. I närheten stenkols-grufvor. J- F- N. Maitland [méVtlond], gammal skotsk adelssläkt, som redan mot 1100-talets slut omtalas i Berwick-shire, där Thirlestone och (från 1300-talet)