000 Maitland 556 Lethington voro dess familjegods. Hufvud-mannen för släkten erhöll 1624 titeln earl af Lauderdale. Den 2:e earlen (se M. 4) bar titeln hertig af Lauderdale, som utdog med honom, hvaremot den skotska earltiteln fortlefver. 1. Sir Richard M., lord Lethington, jurist, skald och samlare af folkpoesi, f. 1496, d. 1586, blef, ehuru blind, 1561 medlem af Maria Stuarts råd och öfverdomare (lord of session) samt var 1562-67 skotsk sigillbevarare. Han skref åtskilliga, mest satiriska, dikter (1830 utg. af den efter M. uppkallade Maitland club) och är mest känd som samlare af skotsk folkpoesi. M:s värdefulla folkvisesamling, nu i Cambridge (i Magdalene college's bibliotek), anlitades af biskop Percy och utgaf s delvis af J. Pinkerton ("Ancient scottish poems", 2 bd, 1786); "The scottish text society" förbereder en fullständig, kritisk edition. 2. William M. of Lethington, den föregåendes son, statsman, f. omkr. 1528, var 1554-59 i regentinnan Marias tjänst och utförde där flera diplomatiska uppdrag, öfvergick sedan till de missnöjde lorderna och förhandlade för deras räkning med drottning Elisabet af England, men lyckades vid Maria Stuarts ankomst till Skottland bli hennes statssekreterare och var till 1567 som sådan hennes främste politiske rådgif-vare. Han sökte åvägabringa ett närmande till England och Marias erkännande som engelsk tronarfvinge, för den händelse Elisabet skulle aflida ogift. M. främjade Marias giftermål med Darnley (1565), undanträngdes kort därpå från politiskt inflytande af drottningens franske sekreterare och gunstling, italienaren David Rizzio (se d. o.), och deltog sedan i den sammansvärjning, som 1566 ledde till mordet på Rizzio. Han måste nu för en tid lämna hofvet, men togs snart ånyo till nåder såsom oumbärlig vid förhandlingarna med England. M. torde ha samtyckt till mordet på Darnley (febr. 1567), men motarbetade drottningens giftermål med Bothwell och slöt sig på sommaren till de upproriske lorderna. Såväl bland dem som vid förhandlingarna med Elisabets ombud i York 1568 sökte M. urskulda Maria och åvägabringa en uppgörelse, enligt hvilken hon skulle förmälas med hertigen af Norfolk och ingen undersökning anställas om mordet på Darnley. M. blef i sept. 1569 anklagad för delaktighet i detta, fängslades af regenten Mo-ray, blef fri efter dennes död (febr. 1570) och uppträdde sedan som ledare för drottningens parti. Från 1571 belägrades han i Edinburgh castle, som kapitulerade i maj 1573, fördes dödssjuk till fängelset i Leith, och dog där 9 juni s. å. Hans religiösa indifferentism ådrog honom af samtiden beskyllningar för "kameleontisk" principlöshet, men en senare forskning har erkänt det patriotiska syftet i hans politik och särskildt i hans fruktlösa bemödanden att "rädda Maria Stuart från henne själf". Jfr M. Philippson, "La participation de Lethington au meurtre de Riccio" (i "Revue historique", XLI, 1889), J. Skelton, "M. of Lethington" (1894), och A. Lang, "History of Scotland", II (1902). 3. Sir John M., lord M. of Thirlestone, den föregåendes broder, politiker, f. omkr. 1545, d. 1595, efterträdde 1567 sin fader (se M. 1) som sigillbevarare, var jämte brodern innesluten i Edin- burgh castle (se M. 2) och hölls efter dess fall (1573) i fängelse till 1578. Han blef 1583 rådsmedlem och fick starkt inflytande på konung Jakob VI, blef 1584 dennes statssekreterare och 1587 lord-kansler. Under den spanska armadans anfall på England förmådde han konungen att iakttaga sträng neutralitet. M. åtföljde Jakob på dennes bröllopsfärd till Norge och blef vid drottningens kröning 1590 upphöjd till skotsk peer (baron M. of Thirlestone). 4. John M., earl, sedan hertig af Lauderdale, den föregåendes sonson, statsman, f. 24 maj 1616 på Lethington, d. 20 eller 24 aug. 1682 i Tunbridge wells, började sin bana som ifrig presbyterian och anhängare af "the cove- nant", intog 1647 ön omtvistad ställning till Karl I:s utlämnande till engelska parlamentet, men förhandlade under konungens sista år ifrigt i dennes intresse för skotsk hjälp åt Karls sak mot dennes accepterande af presbyteriansk kyrkoförfattning i Skottland. M. begaf sig 1649 till Karl II i Holland, åtföljde denne till Skottland och blef 1651 fången vid Worcester, hvarefter han satt i engelskt fängelse till mars 1660, då han befriades af general Monk. Han uppsökte i maj Karl II i Breda, blef genast en af dennes förtroligaste rådgifvare och var 1660-80 hans statssekreterare för Skottland. Som sådan var M. Skottlands verklige styresman och arbetade med framgång på att göra konungen enväldig både i stat och kyrka. Bl. a. påtvang han sina landsmän biskoplig kyrkoförfattning och förföljde presbyterianerna med stor hänsynslöshet. Med orätt har han räknats till den s. k. "Caba-len" (se d. o.), ty han var ej invigd i Karl II:s ränker med Ludvig XIV och hyste föga intresse för Karls engelska politik. M. stod på höjden af sin makt 1672, då han upphöjdes till hertig af Lauderdale. Från 1673 uppväxte mot honom en med åren allt starkare opposition, som bl. a. tog sig uttryck i upprepade, men resultatlösa adresser till konungen från engelska parlamentet om att aflägsna M. från rådgifvarkretsen. Bruten till hälsan, afgick han 1680 från statssekreterarsyss-lan och miste 1682 kort före sin död sina öfriga ämbeten. - M. var intellektuellt rikt begåfvad, men lågsinnad och utsväfvande, och de grymma förföljelserna mot hans forna presbyterianska tros-fränder ådrogo honom välförtjänt hat i hela Skottland. Af M:s nu i British museum förvarade papper har af 0. Airy för Camden society utgifvits ett urval, "The Lauderdale papers" (3 bd, 1884-85). 5. James M., 8:e earl af Lauderdale, sonsons sonson till den föregåendes broder, politiker och nationalekonomisk författare, f. 1759, d. 1839, blef 1780 advokat och s. å. medlem af underhuset, där han, då kallad lord M., satt till 1789, då han ärfde sin faders skotska earltitel. Han var oppositionsman, vän till Fox och gjorde sig