Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mairet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
000
Maitland
556
Lethington voro dess familjegods. Hufvud-mannen för
släkten erhöll 1624 titeln earl af Lauderdale. Den
2:e earlen (se M. 4) bar titeln hertig af Lauderdale,
som utdog med honom, hvaremot den skotska earltiteln
fortlefver.
1. Sir Richard M., lord Lethington, jurist,
skald och samlare af folkpoesi, f. 1496, d. 1586,
blef, ehuru blind, 1561 medlem af Maria Stuarts
råd och öfverdomare (lord of session) samt var 1562-67
skotsk sigillbevarare. Han skref åtskilliga, mest
satiriska, dikter (1830 utg. af den efter M.
uppkallade Maitland club) och är mest känd
som samlare af skotsk folkpoesi. M:s värdefulla
folkvisesamling, nu i Cambridge (i Magdalene college’s
bibliotek), anlitades af biskop Percy och utgaf s
delvis af J. Pinkerton ("Ancient scottish
poems", 2 bd, 1786); "The scottish text society"
förbereder en fullständig, kritisk edition.
2. William M. of Lethington, den
föregåendes son, statsman, f. omkr. 1528,
var 1554-59 i regentinnan Marias tjänst och
utförde där flera diplomatiska uppdrag,
öfvergick sedan till de missnöjde lorderna och
förhandlade för deras räkning med drottning Elisabet
af England, men lyckades vid Maria Stuarts ankomst
till Skottland bli hennes statssekreterare och var
till 1567 som sådan hennes främste politiske
rådgif-vare. Han sökte åvägabringa ett
närmande till England och Marias erkännande som
engelsk tronarfvinge, för den händelse Elisabet
skulle aflida ogift. M. främjade Marias giftermål
med Darnley (1565), undanträngdes kort därpå
från politiskt inflytande af drottningens
franske sekreterare och gunstling, italienaren
David Rizzio (se d. o.), och deltog sedan i den
sammansvärjning, som 1566 ledde till mordet på
Rizzio. Han måste nu för en tid lämna hofvet,
men togs snart ånyo till nåder såsom oumbärlig vid
förhandlingarna med England. M. torde ha samtyckt
till mordet på Darnley (febr. 1567), men motarbetade
drottningens giftermål med Bothwell och slöt sig på
sommaren till de upproriske lorderna. Såväl bland
dem som vid förhandlingarna med Elisabets ombud i
York 1568 sökte M. urskulda Maria och åvägabringa en
uppgörelse, enligt hvilken hon skulle förmälas
med hertigen af Norfolk och ingen undersökning
anställas om mordet på Darnley. M. blef i sept. 1569
anklagad för delaktighet i detta, fängslades af
regenten Mo-ray, blef fri efter dennes död
(febr. 1570) och uppträdde sedan som ledare
för drottningens parti. Från 1571 belägrades han i
Edinburgh castle, som kapitulerade i maj 1573, fördes
dödssjuk till fängelset i Leith, och dog där 9 juni
s. å. Hans religiösa indifferentism ådrog honom
af samtiden beskyllningar för "kameleontisk"
principlöshet, men en senare forskning har
erkänt det patriotiska syftet i hans politik och
särskildt i hans fruktlösa bemödanden att "rädda
Maria Stuart från henne själf". Jfr M. Philippson,
"La participation de Lethington au meurtre de Riccio"
(i "Revue historique", XLI, 1889), J. Skelton,
"M. of Lethington" (1894), och A. Lang, "History
of Scotland", II (1902).
3. Sir John M., lord M. of Thirlestone, den
föregåendes broder, politiker, f. omkr. 1545,
d. 1595, efterträdde 1567 sin fader (se M. 1) som
sigillbevarare, var jämte brodern innesluten
i Edin-
burgh castle (se M. 2) och hölls efter dess
fall (1573) i fängelse till 1578. Han blef 1583
rådsmedlem och fick starkt inflytande på konung
Jakob VI, blef 1584 dennes statssekreterare och 1587
lord-kansler. Under den spanska armadans anfall på
England förmådde han konungen att iakttaga sträng
neutralitet. M. åtföljde Jakob på dennes bröllopsfärd
till Norge och blef vid drottningens kröning 1590
upphöjd till skotsk peer (baron M. of Thirlestone).
4. John M., earl, sedan hertig af Lauderdale,
den föregåendes sonson, statsman, f. 24 maj
1616 på Lethington, d. 20 eller 24 aug. 1682 i
Tunbridge wells, började sin bana som
ifrig presbyterian och anhängare af "the cove-
nant", intog 1647 ön omtvistad ställning till
Karl I:s utlämnande till engelska parlamentet, men
förhandlade under konungens sista år ifrigt i dennes
intresse för skotsk hjälp åt Karls sak mot dennes
accepterande af presbyteriansk kyrkoförfattning i
Skottland. M. begaf sig 1649 till Karl II i Holland,
åtföljde denne till Skottland och blef 1651 fången
vid Worcester, hvarefter han satt i engelskt fängelse
till mars 1660, då han befriades af general Monk. Han
uppsökte i maj Karl II i Breda, blef genast en af
dennes förtroligaste rådgifvare och var 1660-80
hans statssekreterare för Skottland. Som sådan var
M. Skottlands verklige styresman och arbetade med
framgång på att göra konungen enväldig både i stat
och kyrka. Bl. a. påtvang han sina landsmän biskoplig
kyrkoförfattning och förföljde presbyterianerna
med stor hänsynslöshet. Med orätt har han räknats
till den s. k. "Caba-len" (se d. o.), ty han var ej
invigd i Karl II:s ränker med Ludvig XIV och hyste
föga intresse för Karls engelska politik. M. stod på
höjden af sin makt 1672, då han upphöjdes till hertig
af Lauderdale. Från 1673 uppväxte mot honom en med
åren allt starkare opposition, som bl. a. tog sig
uttryck i upprepade, men resultatlösa adresser till
konungen från engelska parlamentet om att aflägsna
M. från rådgifvarkretsen. Bruten till hälsan,
afgick han 1680 från statssekreterarsyss-lan och
miste 1682 kort före sin död sina öfriga ämbeten. -
M. var intellektuellt rikt begåfvad, men lågsinnad
och utsväfvande, och de grymma förföljelserna mot
hans forna presbyterianska tros-fränder ådrogo honom
välförtjänt hat i hela Skottland. Af M:s nu i British
museum förvarade papper har af 0. Airy för Camden
society utgifvits ett urval, "The Lauderdale papers"
(3 bd, 1884-85).
5. James M., 8:e earl af Lauderdale, sonsons
sonson till den föregåendes broder, politiker och
nationalekonomisk författare, f. 1759, d. 1839,
blef 1780 advokat och s. å. medlem af
underhuset, där han, då kallad lord M., satt till
1789, då han ärfde sin faders skotska
earltitel. Han var oppositionsman, vän till
Fox och gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
