557 Maitland-Maittaire 553 1787 bemärkt som mcdlom af anklagelsekommissionen mot Warren Hastings. 1790-96 var M. en af de skotske peerernas representanter i öfverhuset, t?ladft där mot krig med Frankrike och mot de af rädsla för iranska revolutionen vidtagna inskränkningarna i församlings- och tryckfrihet m. m. Han var äfven en af stiftarna af den utaf revolu-tionsidéerua påverkade föreningen Friends of the people (1792). Då Fox 1806 kom till makten, blef M. brittisk peer (baron Lauderdale) och som stor-sigillbevarare för Skottland medlem af ministären, men han afgick i mars 1807. Sedan verkade han som chef för öfverhusets skotska whiglorder, men öfvergick småningom till alltmer utpräglad tory-åskådning, understödde 1821 regeringen vid skilsmässoprocessen mot drottning Karolina och sökte 1831-32 lidelsefullt motverka parlamentsreformens genomförande. M. författade bl. a. Inquiry into the natur e and origin of public wealth (1804). Den konservative statsmannen A. J. Balfour är hans dottersons son. l-5. V. S-g. Maitland [méYttond], Frederic William, engelsk rättshistoriker, f. 28 maj 1850, d. 19 dec. 1906, professor i Cambridge 1888, utgaf bl. a. Ju-stice and police (1885; 2:a uppl. 1893), Bracton's note book (1887), Domesday book and beyond (1897), English law and the renaissance (1901) samt (tills, med F. Pollock) History of english law before the time of Edward I (1895; 2:a uppl. 1899). C. G. B j. Maitrank [ma;jtra^k] 1. M a i b o w l e, ty., en redan på 800-talet omnämnd dryck, beredd af lätt vin, helst mosel, som tillsättes med socker och får stå och dra på strax före blomningen insamlade exemplar af Asperula odorata (se Asp er u l a). Mäiträyanisamhitä, en till den s. k. Svarta Yajurveda (se bd XII, sp. 535) hörande recension af nämnda vediska text. Den är liksom i allmänhet de texter, som höra till nämnda textgrupp, så komponerad, att de särskilda offerformlerna åtföljas af därtill anknuten brähmana-text. Den har sitt namn efter den sekt eller skola, som kallar sig Mäiträyamya, hvaraf Mänava, inom hvars krets Manus lagbok uppstått, är en underafdel-ning. Den torde snarast ha varit lokaliserad till västra och sydvästra Indien. Den är utg. af L. v. Schröder, "Die Mäiträyanisamhitä" (1881-86). Jfr om texthistorien o. s. v. inledningen till denna upplaga samt L. v. Schröder "Das Käthakam und die Mäiträyanisaihhitä" (i "Sitzungsberichte der Berliner Akademie der wissenschaften", 1879). - Härtill ansluter sig Mäitri- eller Maiträyani-Upanisad, utg. och öfv. af Cowell (i "Biblio-theca Indica") och öfv. af Deussen (i "Sechzig Upanishads des Veda", 1897). K. F. J. Mastre [mätr], fr. (af lat. magifster, se d. o.), herre, härskare, husbonde, lärare, mästare; i Frankrike titel för advokater och notarier (skrifvet Me). - M. de conférences [-do kåferä's], lärare, som i fakultet eller högre specialskola leder vetenskapliga diskussionsöfningar. - M. cThötel [-dåte'1], hof mästare. - M. de plaisir [-do pläsir], ett utom Frankrike brukligt uttryck för anordnare och ledare af sällskaplig förströelse. - M. des r e-quétes [-dä rökat], fr., ämbetsman, som inför Conseil d'état föredrager dit inkomna ärenden och uppsätter besluten; föredragande. Före revolutio- nen häda ämbetsmän med denna titel vida mer omfattande befogenheter, bl. a. en viss jurisdik-tionsräit. - Maitresse [mäträ's], fr., härskarinna, älskarinna; som lånord i sv., mätress, har ordet, oafsedt historiska förhållanden, bet. frilla, hålldam; maitresse en titre 1. m. déclarée, under den gamla franska monarkiens tid benämning på den konungens älskarinna, som offentligt förde titeln m. du roi. Maitre d'hötelsås [mätr dåte'1-; se Maltre], kokk., göres af maitre d'hötelsmör (smör, hackad persilja, citronsaft och peppar) med vatten (hvit sås) eller köttjus o. s. v. (brun sås). Maitre Roux [mätr ro]. Se Rosso. Maitresse [mäträ's]. Se Maitre. Mäitreya. 1. En bramansk rsi, vis, som uppträder speciellt i Visnu- och Bhägavata-Puräna. - 2. En af den nuv. världsålderns Buddha'er. Enligt buddismen uppdelas världsförloppet i perioder 1. världsåldrar (kalpa), med eller utan en eller flera Buddha'er 1. frälsare. Vår kalpa skall komma att ega fem, hvaraf Siddhärtha Buddha (buddismens stiftare) är den fjärde och Mäitreya (päli Metteyya), på hvilken buddisterna vänta som judarna på Messias, skall bli den femte. Han skall uppträda om 3,000 år och inleda en ny era (tid-räkning) ; nu har han sin tillvaro som Bodhisattva (tillkommande Buddha, Buddhaväsen). Först namnes M. i en skrift "Digha Nikäya" tillhörande päiikanon; sedan förekommer den icke förrän i sanskritskrifter vid tiden omkr. och kort e. Kr. f., härstammande från de nordlige buddisternas krets och i synnerhet inom den af Nägärjuna utformade riktning, som kallas Mahäyäna (se bd IV, sp. 510). M:s där framställda lefnadslopp är base-radt på den historiske Buddhas. Sedan systematiserades läran äfven inom den sydliga buddismen i ett päliverk från 500-talet med titel Anägatavamsa ("den ännu ej komnes släkt"), hvari beskrifves den framtida gyllene tidsålder, då M. skall som konung återställa den ursprungliga heliga salighets-läran. Se "Digha Nikäya" (Garpenters uppl., 1908, vol. III), "Anägatavamsa" (Minayeffs uppl., i "Journal of the Pali text society", 1886) och "Watters ön Yuan Chwang" (utg. af Rh. Davids och Bushell, 1904-05). K. F. J. Maitrise [matris], fr. (af maitre, mästare), mus., benämning på de kör- 1. musikskolor, som i Frankrike alltifrån renässanstiden och till franska revolutionen voro inrättade vid alla ansenligare kyrkor. Lärjungarna vistades i gemensamt pensionat och undervisades utom i musik äfven i andra läroämnen. Föreståndare var en maitre de chapelle (kapellmästare). Maitriserna, som voro de hufvud-sakliga musikskolorna i riket och inbördes föranstaltade lifliga kompositionstäflingar, undertrycktes 1791 samt ersattes af det 1794 inrättade konserva-toriet i Paris, men åtskilliga återupprättades från början af 1800-talet, och 6 maitriser åtnjuta alltjämt statsunderstöd. E. F-t. Maitsuru. Se M a i d z u r u. Maittaire [matar], Michel, fransk filolog och bibliograf, f. 1668, d. 1747, utvandrade vid nante-siska ediktets upphäfvande (1685) med sina föräldrar till England samt lefde från 1695 som lärare i London. Han utgaf bl. a. en mängd latinska auktorer samt de bibliografiska arbetena Historia