563 Majestätsbrott-Majolika 564 bl. a. rätt att anställa 30 "defensorer" till sin religions skydd samt att uppföra kyrkor och skolor. Vidden af sistnämnda medgifvande tolkades snart olika af protestanter och katoliker, och denna meningsstrid ledde slutligen, 1618, till utbrottet af Trettioåriga kriget. Efter bömarnas nederlag på Hvita berget vid Prag (1620) sönderskar kejsar Ferdinand II urkunden med egen hand. Majestätsbrott (lat. crimen Icesce majestätis), jur.y förgripelse med ord eller gärning emot en stats öfverhufvud. Sådana angrepp, som riktas emot statsöfverhufvudets ställning som sådant, hänföras dock vanligen af strafflagarna till h ö g f ö r-r ä d e r i (se d. o.). Sålunda blir det enligt svensk lag högförräderi, om någon söker beröfva konungen lifvet eller friheten eller uttränga honom från tronen, majestätsbrott åter, om någon eljest gör sig skyldig till våld eller misshandel emot konungen, talar eller skrifver smädligt om honom eller förgår sig emot honom med hotelse eller annan missfirmlig gärning. För våld eller misshandel mot konungen stadgar svensk lag, utan att, såsom vissa främmande lagar, göra undantag för lindrigare fall, dödsstraff eller straffarbete på lifstid; för de öfriga fällan är straffet viss tids straffarbete eller fängelse. - Under majestätsbrott i vidsträckt mening inbegripas i monarkiska stater äfven förgripel-ser emot medlemmar af monarkens familj. Straffen för dessa brott äro i allmänhet lindrigare än för sådant majestätsbrott, som riktas emot monarken själf. Majestätsbrott får enligt svensk lag ej (såvida icke dråp egt rum) åtalas af allmän åklagare, utan att konungen lämnat tillstånd därtill. Jfr art. Högmålsbrot t. - Om begreppet majestätsbrott i det forna Rom se M a j e s t a s. J- H-r. (N. S-g.) Majestätspluratis. SePluralismajestatis. Majestätsrättigheter. Se Konung, sp. 929. Majeutik (af grek. maieutika', "barnförlossningskonst") kallar Sokrates, som skall ha varit son till en barnmorska, sitt förfarande att genom frågor och pröfning under samtal med sina vänner ur deras eget inre framkalla begreppen och bedöma, huruvida dessa andliga foster äro missfoster eller goda foster, som förtjäna att uppfödas. Se slutet af Platons "Theaitetos". S-e. Majfält. Se E täts ge n er a u x, sp. 971. Majgrefve. Se Ma j och Gesäll, sp. 1077. Majhaugen. Se Lillehammer. Majhjärtkörsbär, trädg. Se Körsbär. Ma'jkov, Vasilij I v a n o v i t j, rysk skald, f. 1728, d. 1778, har företrädesvis gjort sig känd som skaparen af den komiska epopén i Ryssland genom den cyniska, men kvicka "hjältedikten" Jelisej ili razdrazjennyj Bakch (J. eller den för-törnade Bakchos; 1771, ny uppl. 1778; innehålls-redogörelse i A. Jensens "Rysk kulturhistoria", II). Hans samlade dikter utgåfvos 1809, sedan 1867 med biografisk inledning af Leonid M. (se följ. art. 2). A-d J. Ma'jkov. 1. A p o 11 o n N i k o l a j e v i t j M., rysk skald, f. 1821, d. 1897, utgaf 1847 en samling skisser på vers från Rom (Otjerki Rima), blef bibliotekarie vid Moskvas Rumjantsevmuseum och president i censurkommittén för utländska tryckalster. Hans lyriska dikter behandla dels den forn- och ny-grekiska världen, dels den fornslaviska och äro utmärkta i formen. För scenen skref han de lyriska och reflekterande dramerna Tri smrti (Tre dödsfall), Dva mira (Två världar) med romerska motiv samt de lyriska hjältedikterna Knjazjna (Furstinnan) och Bringilda (Brynhilda). Dessutom omdiktade han förträffligt "Igorkvädet". Hans samlade skrifter i 3 dlr utkommo 1858 (6:e uppl. 1893). - M:s broder, Valerian Nikolajevitj M., f. 1823, d. 1847, var framstående litteraturkritiker i Bje-linskijs skola. - 2. Leonid Nikolajevitj M., den föregåendes broder, rysk litteraturforskare, f. 1839, d. 1900, blef 1863 promoverad på en afh. om den ryska folkepiken, O bylinach Vladimirova cikla, tjänstgjorde i finansministeriet och vid offentliga biblioteket och invaldes 1889 i kejs. vet. akad., där han 1893 blef vice president. Hans studier öfver den ryska litteraturen under 1600- och 1700-talen utgåfvos i bokform 1889, 1893 under titeln Ocerki iz istorii russkoj literatury XVII i XVIII v. Hans undersökningar om Rysslands äldre litteratur samlades 1890-91 i Materialy i izslédovanija po starinnoj russkoj literaturé. Mycket förtjänstfull är hans akademiska edition af Batiusjkovs dikter jämte biografi. M. var 1872-86 president för etnografiska afdelningen af Geografiska sällskapet och redigerade en del af dess skrifter. l-2. A-d J. Majkörsbär. Se Körsbär. Majlagarna (ty. maigesetze) kallas de i maj 1873, 1874 och 1875 för Preussen och Tyska riket utfärdade kyrkopolitiska lagar, som skulle värna om statens rättigheter gentemot de ultramontanes anspråk. Jfr Preussen (Historia). Majlåth. 1. Janos M., ungersk grefve, skriftställare, f. 1786 i Pest af ungersk släkt, författade dikter, öfversatte forntyska kväden, ungerska sagor, noveller och lyrik samt kompilerade flera historiska arbeten, af hvilka det största, Geschichte des öster-reichischen kaiserstaates (5 bd, 1834-50), är intaget i Heeren-Ukertska samlingen. Till följd af näringsbekymmer dränkte han sig 3 jan. 1855, frivilligt följd af sin dotter, i Starnbergsjön nära München. 2. György M., den föregåendes son, f. 1818, d. 1883, deputerad i ungerska riksdagen 1839 och 1843, äfven landshöfding i komitatet Baranya 1847, 1861 medlem, såsom representant för konservativa åsikter, af det förstärkta riksrådet. 1865 blef M. ungersk hofkansler, senare judex .curise och magnattaffelns president. 29 mars 1883 föll han i sitt palats i Budapest offer för rånmord, l o. 2. (K. B. W.) Majo [ma'chå], fem. maj a (sp., fin, smyckad, utstyrd), benämning i synnerhet på andalusiska bergsbor, som uppträda i färgrika dräkter och med stolta låter. "El majo" är dristig och oförvägen, "la maja" är en graciös danserska. Ad. H-n. Majo [ma'jå], Francesco di, italiensk kompositör, f. omkr. 1740 i Neapel, d. 1770 i Rom, organist vid k. kapellet i Neapel, skref 19 operor, 8 oratorier och kantater, 5 mässor, psalmer m. m. Han var en gedigen representant för den andra neapolitanska skolan. E- F-t- Majo [ma'jå], A. Se M a i. Majo-Bomokandi, biflod. Se Bomokandi. Majo Kebbi, flod. Se Kebbi. Majolika. Se F a j a n s och pl. till art. Keramik. - I fråga om moderna fajanser användes ordet ofta, ehuru mycket oegentligt, för att be-