Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majanthemum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teckna mångfärgade tillverkningar i allmänhet,
särskildt när ornamenten eller figurerna framträda
mot en färgad, ej hvit botten.
Majonnäs (af fr. mayonnaise med osäker härledning),
en tjock sås, bestående af olja, omrörd med skirad
äggula samt ättika, senap, salt och peppar; maträtt
(t. ex. hummer, lax, höns), som är tillredd med sådan
sås och alltefter ämnet kallas hummermajonnäs etc.
Major (lat.; större), i det gamla romerska
riket namn på föreståndaren för den mestadels
ofria arbetarbefolkningen på en större landtgård
(lat. villa). Namnet öfvergick – i Frankrike under
formen maire, i England under formen mayor och i
Tyskland under formen meier – till förvaltarna på
storgodsen i de till följd af folkvandringen uppkomna
rikena, och den doms- och förvaltningsrätt, som där
genom immunitetsprivilegier tillföll godsinnehafvarna
(seignörerna), handhades af dessa förvaltare (se
Länsväsen, sp. 199) äfven i de på seignörens område
belägna städerna. I Frankrike och England blef titeln
maire bruklig blott i dessa och bibehölls, sedan
städerna vunnit kommunal själfstyrelse (se Borgare,
sp. 1169), för att beteckna deras förnämsta municipala
tjänstemän. Från den stora revolutionen kallas i
Frankrike äfven landskommunernas föreståndare mairer
(se Kommunernas historia, sp. 669, och
Frankrike, sp. 1134).
S. B.
Major (af lat. major, större,
äldre), krigsv., benämning på lägsta
regementsofficers-(stabsofficers-)graden inom de
flesta arméer. Majoren för vanligen befälet öfver en
bataljon infanteri eller en af några batterier bildad
artillerienhet eller sköter en administrativ tjänst
vid ett regemente eller innehar befattning i en stab
e. d. Majorsgraden infördes i midten af 1500-talet i
de spanska och tyska arméerna, och dess innehafvare
ställdes till regementschefens biträde. Efter
bataljonsindelningens införande fick majoren
småningom i alla arméer, liksom öfverstelöjtnanten,
befälet öfver en bataljon. Efter regementsindelningens
fastställande i Sverige 1634 hade hvarje regemente
af regementsofficerare en öfverste (regementschef),
en öfverstelöjtnant och en major, af hvilka den
sistnämnde ofta förde öfverstens bataljon. Liksom den
1757 tillkomne andre majoren och den något senare
vid flera regementen tillkomne tredje majoren hade
majoren intill 1833 års lönereglering kompani och
kompanichefsindelning. Alla regementsofficerarna,
med undantag af regementschefen, kallades därefter
majorer (förste, andre och tredje major), af hvilka
förste majoren vanligen hade öfverstelöjtnants
grad. Benämningarna andre och tredje major förändrades
till major 1875, samtidigt med att öfverstelöjtnants-
och förste majorsbefattningarna fast förenades vid
infanteriet och kavalleriet; benämningen förste
major bortlades 1901. Äfven vid öfriga trupper och
vid staber förekommer majorsgraden. Denna har i
norska armén icke förekommit förr än efter 1905 och
afskaffades 1884 i den ryska. I franska armén kallas
endast den officer, som har regementets ekonomi om hand,
major (öfriga regementsofficerare kallas chef
de bataillon eller chef d’escadron). Där förekommer
titeln dock i flera sammansättningar. Redan under
1500-talet fick
äldste underofficeren vid kompaniet, motsvarande
vår fanjunkare, titeln sergeant-major, hvilket
ännu fortfar. Före revolutionen kallades äldste
kaptenen vid regementet capitaine-major, och
ännu i dag för bataljonschefens adjutant titeln
capitaine-adjudant-major. I sammansättningen
aide-major förekommer titeln i alla civila
tjänstegrenar vid armén, såsom médecin-aide-major
o. s. v., och anföraren för musiken kallas
tambour-major eller trompette-major. – Major-général
har alltifrån medeltiden betecknat generalstabschefen
vid den franska armén, och den till dennes biträde
närmast ställde officeren kallades under 1700-talet
brigade-major. Numera betecknar état-major hvarje stab
och état-major-général generalstaben. – Generalmajor
kallas i Sverige lägsta generalsgraden (jfr General);
platsmajor benämnes ofta den officer, som är närmaste
biträde åt kommendanten i en fästning eller annan garnisonsort.
C. O. N.
Major, Georg, tysk luthersk
teolog, f. 1502, d. 1574, sedan 1536 teol. professor
i Wittenberg, föranledde den s. k. majoristiska striden.
Denna bestod i en kontrovers
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
