509 Major e longinquo reverentia-Majs 570 af senare ursprung), vid Tcstri (1. Tertri) rikshof-mästaren Berthar och vann därmed major-domus-värdigheten öfver hela riket åt sig och sin ätt (se K a r o l i n g e r). Om hans son Karl M a r-t e 11 se d. o. Med dennes son Pippin den lille upphörde major-domus-ämbetet, i det han (751) med påfvens hjälp lät afsätta den siste merovingen Kilderik III och utropa sig själf till konung (se Frankrike, sp. 1139). S. U. Ma'jor e longi'nquo reverentia, lat., vördnaden (beundran) växer med afståndet (från sitt föremål). Majorennitet (af lat. ma'jor annos, äldre), myndighet, myndighetsålder. Motsats: m i n o r e n-nitet, minderårighet, omyndighet. Majori [-jåri], stad i italienska prov. Salerno, vid Salernoviken, 4 km. n. ö. om Amalfi. 3,306 inv. (1901; som kommun 5,308). Citronodling. Vid stranden ett stycke från M. en svafvelkälla och Pandonas grotta, liknande Blå grottan på Capri. Wbg. Majorianus, romersk kejsare i Västerlandet 457 -461, var son af en uppbördsman i Gallien samt, enligt Prokopios' omdöme, en duglig och dygdig man. Han utmärkte sig under Aetius och sedan under Ricimer, genom hvars bemödande han upphöjdes på tronen. M. sökte förbättra rikets tillstånd, särskildt upphjälpa provinserna från deras svåra belägenhet, äfvensom skydda Roms minnesvårdar och gamla byggnader från förstöring. Genom flera visa lagar ville han återföra ordning i det inre, och i det yttre riktade han sin sträf-van på att återtaga Afrika, men misslyckades härutinnan och tvangs sedan, till följd af missnöje med hans reformer, genom ett myteri att afsäga sig kronan (461). Han dog s. å., troligen dödad på Ricimers anstiftan. II. Tdh. Majorinus, biskop. Se D o n a t i s m e n, sp. 705. Majoristiska striden. Se Major, G. Majoritet (af lat. ma!jor, större) 1. P l u r a-litet (af lat. plus, mera), flertal, särskildt flertal röster eller röstande vid ett val eller ett besluts fattande. Vid val skiljer man mellan absolut och relativ majoritet. Absolut majoritet säges den ha uppnått, som erhållit mera än halfva antalet af alla de afgifna rösterna, relativ den, som, utan att ha vunnit absolut majoritet, fått flera röster än någon annan eller eljest kommit, om t. ex. 10 skulle utses i samma omröstning, bland de 10 främste. Vid besluts fattande kan någon sådan skillnad icke komma i fråga, så vida det röstas endast emellan två lörslag i sänder, med ja och nej, då majoriteten alltid måste bli absolut. Stundom fordras för ett förslags antagande en förstärkt, s. k. kvalificerad 1. potentierad, majoritet, vanligen två tredjedelar af de afgifna rösterna. I motsats till en sådan majoritet kallas den vanliga enkel. Jfr Minoritet. Makorna, stadsdel i Göteborg (se d. o. och kartan därtill). Majörskursen, en i dagligt tal, synnerligast för några år tillbaka, vanlig benämning på Taktiska utbildningskursen för kaptener (ryttmästare). Denna kurs anordnades, efter österrikisk förebild, första gången 1902 och har därefter anordnats årligen. Kursens ändamål, som urspr, afsåg deltagarnas utbildning med hufvudsaklig hänsyn till deras (eventuella) befordran till regementsofficerare - hvaraf benämningen "majorskursen", ehuru dess genomgående icke var obligatoriskt för vinnande af majorsgraden -, är numera (sedan 1906) vidare, så att kursen afser att utveckla, deltagarnas kunskaper och omdöme i taktiskt afseende i allmänhet. Till kursen, hvars chef och ledare är en officer af generalitetet (eller öfverste), beordras i regel som befäl och biträdande ledare 4 öfverstar (eller of-verstelöjtnanter) samt som "kommenderade officerare" 48 kaptener (ryttmästare) ur infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen (fr. o. m. 1912) och trängen, samtliga beridna. Utbildningen, som bedrifves hufvudsakligen praktiskt, omfattar lösandet af taktiska uppgifter i terräng och på karta, stridsöfningar, krigsspel, uppgörande af planer till officers- och underofficersöfningar samt fältridning m. m. Kursen brukar pågå i sex veckor, hvaraf en användes till fältöfning, vanligen på försommaren. Den har under de senare åren varit förlagd till Uppsala. H. J-dt, Majs, Zea mays L., bot., ett i de varmare trakterna af Syd-Amerika ursprungligt, ettårigt sädesslag, som ej är kändt i vildt tillstånd, men sorn troligen härstammar från Euchlæna (se d. o.), med hvilken det bildar bastarder. Det infördes till Europa kort efter Amerikas upptäckt och odlas nu öfverallt i tropikerna och varmare tempererade länder; i Europa odlas majs företrädesvis i Ungern och Italien, hos oss odlas den endast som grönfoder

Majs. a småax af hanblommor, b honax (kolf; omkr. 1/? nat. storl.).

och prydnadsväxt. Majs är (se fig.) ett högväxt, ettårigt, monoikt gräs. Hanblommorna (a) sitta i pyramidformiga vippor i toppen af de tjocka, ända till 6 m. höga, fyllda, ganska bladrika stråna, och vid dess bas framskjuta ur de nedre bladslidorna de kolflika honaxen (b), sammansatta af flera rader enblommiga småax och omgifna af flera hölsterlika hylleblad. Pistillerna ha blott ett långt, trådlikt, ur hölsterbladen utskjutande märke. Frukterna, majskornen, sitta något insänkta i det tjocka fästet. De