äro ärtstora eller något större kuber med rundade hörn och kanter eller platta eller spetsiga i ena ändan, till färgen oftast gula, men genom odling frambringas varieteter med hvita, bruna, violetta o. s. v. korn. Af majs finnas öfver 200 sorter, bland hvilka följande kunna framhållas. Hylsmajs, med kornen inneslutna af agnarna (står troligen närmast urformen), mjölmajs (dit hästtandmajs räknas), med mjölig kärna, som är den viktigaste formen för mjölmalning, stenmajs, med till stor del hornartad kärna, sockermajs, med skrynkliga korn med hård, gummi arabicum liknande kärna, smällmajs, popcorn, med en kärna, som vid rostning spränger skalet och sväller upp till en hvit svampig massa. Den mogna majsen ger ett gulaktigt mjöl; om majsstärkelse se Majsena. Mjölet är ett mycket användt näringsmedel, bakadt till bröd eller i form af gröt och puddinglika massor (italienarnas polenta). Kokta, omogna majskolfvar är en allmänt förekommande rätt i majsodlande länder. Af majskornen beredas näringspreparat af olika slag, såsom majsflingor, m. fl. Som husdjursfoder har majsen mycket stor betydelse både i form af korn (gödningsmedel för svin och fjäderfä) och som grönfoder. Den användes äfven till brännvinsbränning. Af groddarna, som bilda affall vid mjölberedningen, framställes majsolja, af halmen beredes papper. De unga stråna af majsen innehålla icke obetydlig mängd socker, som tillgodogöres i form af sirap. Honblommorna ha ansetts verka välgörande vid lidanden i urinvägarna. Majs odlas ofta som en särdeles dekorativ prydnadsväxt, och varieteter förekomma med hvitbrokiga blad. O. T. S. (G. L-m.) Majsena (Maizena), detsamma som majsstärkelse ; ett annat namn än mondamin. Majsstärkelse bildar med hett vatten ett fast klister, användes allmänt till puddingar, krämer o. d. och ingår som hufvudbeståndsdel i de flesta s. k. puddingpulver och liknande preparat. Majsstärkelse har i Amerika utträngt nästan all annan stärkelse; den användes där ej endast till stärkning och i köket, utan äfven i stor skala till fabrikation af stärkelsesirap (s. k. glykos), dextrin och andra preparat. Den torkade återstoden af majsen vid stärkelse- och glykosfabrikationen utgör ett värdefullt fodermedel, glutenmjöl 1. glutenfoder (se d. o.). G- L-m. Majstång (jfr sv. landsmål maj a, smycka med löf, och fsv. mey, löf- och blomstersmyckad staf vid vår- eller soramarhögtider), en stång, vanligen af gran, öfverklädd med löf, kransar, blommor, band, brokigt papper, målade ägg och vimplar, omkring hvilken ungdomen dansar. I Sverige sker detta på midsommaraftonen. Den gamla seden att resa majstång, mot hvilken prästerskapet flerstädes i vårt land redan i början af 1700-talet ifrade, iakttages ännu tämligen allmänt öfver hela Sverige och Finland. I det öfriga Europa .- i England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Ungern, hos västslaverna o. s. v. - resas äfven dylika stänger, på somliga håll, såsom hos oss, vid midsommar, annorstädes på S:t Georgsaftonen (22 april) eller l maj eller under pingsten. Dessa stänger ansågos medföra välsignelse och lycka, framför allt god äring, för det samhälle eller den gård, där stången uppsattes (jfr E. Hammarstedt, "Striden om vegetationsstången" i "Fataburen", 1907). Urspr, var majstången ett löfvadt träd, som högtidligt hemfördes. Länge var det ock ett väsentligt drag hos denna liksom andra högtids- Dans kring majstång i slutet af 1600-talet å Hammarskog i Uppland, efter Suecise-verket. stänger, att i toppen en grenruska var kvarlämnad. Seden att hemföra sommarträdet omnämnes i Tyskland redan på 1200-talet och antydes äfven i en svensk folkvisa såsom "bära sommar i by". Jfr Fastlagsris, Jul (sp. 259; julruskor), K r y c-keståt och Trädkult. N. E. II. Majuba (eg. Amajuba, suluspråk, "duf-kulle"), ett brant, isoleradt taffelberg (2,167 m.) i Drakbergen i nordvästra Natal, med passet Laing's nek. Engelsmännen, som besatt bergshöjden, an-föllos af boerna under Joubert och ledo ett fullständigt nederlag 27 febr. 1881. J- F. N. Maju'nga, hamnstad på Madagaskars nordvästra kust, vid den djupt inträngande Bombetokeviken. 7,205 inv. (1909). Härifrån går en väg till hufvudstaden Antananarivo. J- F. N. Majunke [-jo^jke], Paul, tysk präst och klerikal publicist, f. 1842, d. 1899, prästvigdes 1867, var 1870 medarbetare i "Kölnische volkszeitung" och 1871-78 hufvudredaktör för det ultramontana partiorganet "Germania", som han med stor skicklighet ledde under kulturkampen. 1878-84 utgaf han "Korrespondenz der zentrumsblätter". M. tillhörde 1874-84 tyska riksdagen och 1878-84 preussiska landtdagen, blef 1884 kyrkoherde i Schlesien och drog sig då tillbaka från politiken, men utgaf äfven senare en rad ultramontana tendensskrifter (bl. a. sökte han bevisa, att Luther begått själfmord). Sina pamfletter mot Luther utgaf han samlade, Gesammelte Lutherschriften (1894). V.S-g. Majus, lat. Se Ma j. MajU'skel (af lat. majufsculus, något större), stor bokstaf, begynnelsebokstaf, initial (t. ex. M). -. Möts. minu;skel, liten bokstaf (t. ex. m). - Numera kallas majusklerna vanligen versaler, mi-nusklerna gemena. Jfr Kapital 2. Majvifva, 6o£., namn på Primula farinosa. Mak, i äldre sv. detsamma som gemak,, rum (jfr