579 Makartsbukett-Makkabéer 580 Veronese, men hans konst är ofrisk, en konst i andra hand, ett feeri, skimrande praktfullt, men tomt på känsla och hjärta och på annat innehåll än färgernas backanal. Bäst stå sig hans skisser (en förträfflig Centaurstrid från 1868 i museet i Posen) och rent dekorativa målningar (t. ex. En blombukett i Wiens galleri). M:s färgbehandling var - liksom hans konst, sedd i dess helhet - beräknad på den ögonblickliga effekten. Flera af hans målningar ha mörknat i betänklig grad - när de förlora sina färgers glans, återstår där ingenting. M:s staty (af Tilgner) uppställdes i Stadt-park i Wien 1898. M. var led. af Akad. för de fria konsterna (1873). Jfr Makartalbum (Wien, 1883), L. v. Liitzow, "H. M." (1886), och R. Stiassny, "H. M. und seine bleibende bedeutung" (s. å.). G-gN. Makartsbukett, ett slags efter målaren H. Makart benämnd, på 1880-talet till rumsdekorering mycket använd blomsterkvast, sammansatt af vissnade eller på konstgjord väg torkade och blekta eller färgade växtdelar, i synnerhet pampasgräs, fjäderlika palmblad, blomkorgar af kompositéer m. m. På Makarts taflor äro sådana dekorations-buketter med förkärlek afbildade. Makassar, Mangkassar, Mankassar (malaj. Mangkāsar), hufvudstad i guv. Celebes, på västra kusten af södra halfön af ön Celebes, n. om floden Gowas utlopp i Makassarsundet. 26,145 inv. (1905), hvaraf omkr. 1,000 européer och 3,000 kineser. M. är näst Batavia den förnämsta handelsstaden i hela Nederländska Indien och exporterar kaffe, trepang, gummi, kopal, muskotnötter, nejlikor, kopra, olja, sandelträ m. m. (inalles för omkr. 5 mill. gulden). Det står i ångbåtsförbindelse med Singapore, Java och Molukkerna. M. består af den holländska stadsdelen och hamnen, kallad Vlaardingen (sedan 1846 frihamn), och malajstaden, som ligger längre inåt land. J. F. N. Makassarer (Mangkassarer, Mankassarer), det folk, som bebor Celebes' sydvästra halfö s. om bugi-folket. Makassarerna äro ljusare till hudfärgen och kraftigare byggda än bugi och de fleste andre malajer samt igenkännas särskildt på den genom konst framkallade skägglösheten och intryckta näsan. De äro tappra och energiska samt idka handel, sjöfart (förr äfven sjöröfveri) och jordbruk med stor flit. Deras hästras anses som den bästa uti Indiska arkipelagen. Tuppfäktning och hjortjakt äro deras förnämsta nöjen, men f. ö. anses de mer lidelsefulla och fallna för amukraseriet än andra malajer (se d. o.). Deras förut själfständiga riken störtades (1667) af holländarna och förvandlades till ett nederländskt residentskap, Celebes, men ännu finnas några makassarske "sultaner" kvar som lydfurstar. Den mäktigaste af dessa är sultanen i Borie. Makassarerna äro sedan flera århundraden tillbaka muhammedaner. -- Om deras språk se art. Malajiska språk. Deras litteratur, mindre betydande än bugis och mestadels beroende af den javanska och malajiska, innehåller dock ett och annat själfständigt, såsom deras samlingar af skrifna lagar. H. A.* Makassarolja (Mangkassar-, Mankassar-), en olja, som uppges kunna stärka och öka hårväxten. Den har sitt namn efter Makassar (se d. o.) på ön Celebes samt beredes genom varmpressning af fröna af Schleichera trijuga Willd. (Melicocca Juss.), ett på Celebes och andra Ostindiens öar växande träd af sapindacéernas familj. Denna feta olja är en ljusgul, smörliknande massa med svag bittermandellukt, smälter vid 22--28° C. och består af glycerider af oljesyra, palmitinsyra, arakinsyra och ättiksyra jämte en ringa mängd cyanväte. Oljan har mest användts till ingnidning af håret för att göra detta glänsande och smidigt. Hvad som förr utpuffades i handeln under namn af makassarolja var icke denna ursprungliga beredning, utan en blandning af någon fet olja, ofta olivolja, med något harts, färgad med alkannarot. Det förr vanliga bruket af makassarolja i håret har kvarlämnat i språket benämningen antimaka'ssar (grek. anti', emot) för virkade eller sydda små dukar, hvilka läggas å soffor och stolar till skydd mot nedsmutsande genom oljiga hufvud. O. T. S. (C. G. S.) Makassarsundet (Mangkassar-, Mankassar-) kallas det 140--250 km. breda, närmare 3,000 m. djupa hafssundet emellan Celebes och Borneo. Jfr Indiska arkipelagen, sp. 562. Ma'kdala. Se Magdala 2. Makedonira. Se Macedonien. Makeléer. Se M a c l e a n, R. Makerus (Mac h se rus), enligt judiske hi-storieskrifvaren Josefos' uppgift den fästning, där Herodes Antipas lät inspärra Johannes döparen (Matt. 14: 10 ff.). Fästningen, som anlagts redan af Alexander Jannseos och under judarnas sista krig med romarna spelade en viss roll, var belägen i Peréens södra del. Det nuv. ruinstället Mukaur ö. om Döda hafvet, n. om den gamla Arnonflodens mynning, är ett minne af det gamla M. E. S-e. Makhzen. Se Maghzen. Makimono, jap., ett slags taflor. Se Japansk konst, sp. 1293-94. Mäkisläktet, zool. Se Lem ur. Makkabéer (Mackabéer), en judisk prästsläkt, som blifvit berömd därigenom, att den afskaffade det syriska herraväldet och för en kort tid återställde den judiska staten i en omfattning, som erinrade om Davids tid. Släkten kallas äfven hasmonéer efter Asamonaios, enligt Josefos ättefadern till den berömde Mattatias. Först dennes son Judas uppträder under tillnamnet makkabaios, hvars betydelse (hammare?) är oviss, men som sedan blifvit den vanliga beteckningen på alla medlemmar af släkten. Anledningen till makkabéernas uppträdande var Antiochos Epifanes' (175--164 f. Kr.) brutala försök att utrota den judiska religionen. Redan 170 hade han eröfrat Jerusalem, inträngt i templet, plundrat dess skatter och åter insatt den fördrifne öfversteprästen Menelaos, som icke egde någon i lag grundad befogenhet till denna värdighet. Och då han två år därefter genom romarnas ingripande hindrats från att eröfra Egypten, beslöt han att taga skadan igen genom att utrota judarnas religion. Vid dödsstraff förbjöds att omskära barn, iakttaga sabbaten samt ega eller läsa lagens heliga böcker. Jerusalems murar nedrefvos, och s. om templet uppfördes, på det ställe, där det gamla