nordamerikanska kusten förekommer den ifrån Labrador (55°) till kap Hatteras (35°). Makrillen är en kringströfvande fisk och visar sig i mindre stim eller ensam tämligen långt utom ofvannämnda gränser. Så finnes den, fastän sparsamt, vid norska kusten upp vid Nordlanden och går in i södra Östersjön längs tyska kusten samt undantagsvis upp till Gottland och nordligare delar af Östersjön. Makrillen är en ytterst liflig och snabbsimmande fisk, som i stora stim närmar sig kusten om våren och åter försvinner på hösten. Liksom i fråga om sillen hyste man under 1700-talet den åsikten, att makrillen från sitt urhem i polarhafvet årligen företog vandringar längs Europas kuster och in i Medelhafvet, men denna mening aflöstes af en motsatt åsikt, eller att makrillen, liksom sillen, tillbringade vintern på djupet i närheten af kusten. Frågan om makrillens vandringar är ännu ej fullt utredd; men af undersökningar i Nord-Amerika synes framgå, att makrillen verkligen vandrar längs amerikanska kusten om våren från s. mot n., på hösten åter i motsatt riktning. Temperaturen i vattnet synes utöfva mycket stort inflytande på makrillens vandringar. I maj och juni söker den såväl i Europa som i Amerika grundare vatten för att leka. Genom O. Sars' undersökningar är det numera utrönt, att makrillens rom, liksom förhållandet är hos torsken m. fl. hafsfiskar, under kläckningen flyter uppe i vattenytan. Vid Skandinaviens kuster försiggår romläggningen hufvudsakligen i förra hälften af juli. Under leken ströfva makrillstimmen lifligt omkring och gå så nära ytan, att de redan på tämligen långt håll äro skönjbara på krusningen i vattenytan. Årsgamla ungar äro omkr. 10 cm. långa; vid två till tre års ålder anses makrillen fortplantningsduglig. Ungmakrillen går om hösten in i vikar och bukter samt ger vid våra kuster anledning till ett särskildt fiske. Senare på hösten, då ytvattnets temperatur sjunkit, drager makrillen ut till hafs och på djupare vatten. Att den skulle under sin frånvaro från kusterna stå vid bottnen på djupet, såsom ofta antages, har ingen sannolikhet för sig. Födan utgöres dels af krustacéer och andra smärre hafsdjur, dels af fiskyngel och smärre fiskar. Själf utgör makrillen ett eftersökt byte för många roffiskar och andra djur, som hämta sin föda ur hafvet. Om dess betydelse för fisket se Makrillfiske. R. L.* Makrilltärnan (Mackril-), zool. Se Tärnsläktet. Makrina. Se Diakonissa, sp. 300. Makrizi. Se M a q r i z L Makrobioka'rp (af grek. makrofs, lång, li'os, lif, och karpo's, frukt), bot., säges om en växt, hvars frukter under flera år förbli kvarsittande på moderväxten. Förhållandet är iakttaget hos australiska buskartade myrtacéer och proteacéer samt hos Cupressus-a,rter. Frukterna öppna sig och utsläppa fröna, först när den gren, på hvilken de sitta, dör. G. L-m. Makrobiotik (af grek. makros, lång, och bios, lif), enligt gammal mystisk uppfattning konsten att förlänga lifvet. Makrocefali (af grek. makros, stor, och kefale, hufvud), med., en hufvudskålsbildning, som öfverskrider de normala måtten (se Kraniometer), beroende oftast på hjärnvattusot (hydrocephalus). Se Hjärnsjukdomar, sp. 856. -- Makrocefal, person med abnormt stor hufvudskål. Makrocyter (af grek. makros, stor, och kytos, cell), abnormt stora, röda blodkroppar, 8--13 μ i diameter, som förekomma i blodet vid en del blodsjukdomar. G. H. Makrodiagonäl, miner. Se Kristallografi, sp. 1337. Makrodiagonält planpar 1. Makropina-k o i d, miner. Se Kristallografi, sp. 1337, samt fig. 24 k och 25 a. Makrodöma, miner. Se Kristallografi, sp. 1337, samt fi_g. 22 o och 24 o. Makrofotografi. SeMakrografi. Makroglossi (af grek. makrofs, stor, och glo'ssa, tunga) 1. Glossocele, med., ansvällning och förstoring af tungan. F. B.* Makrografi (af grek. makros, lång, och grafein, rista), ett reproduktionsförfarande för framställning af bilder i mycket stort format (affischer o. d.). Som originalbild användes vanligen en fotografi, som medelst ett särskildt autotypiskt förfarande öfverföres i en punktbild, efter hvilken tryckplattan framställes afsedd att tryckas medelst ett litografiskt eller typografiskt förfarande. Sker framställningen af bilden uteslutande på fotografisk väg, kallas förfarandet stundom makrofotografi. J. Htzg. Makrokosm (af grek. makros, stor, och kosmos, värld), världsalltet, tänkt som en besjälad organism, som en mänsklig organism i stort (enligt ett föreställningssätt, som Paracelsus m. fl. naturfilosofer på 1500-talet sökte göra gällande). Jfr Mikrokosm. Makroner (fr. macarons), små runda, gulbruna, halftorkade bröd, gräddade af finstött mandel och socker jämte ägghvitskum. "Makroner" kallas ofta i Sverige oriktigt för "biskvier", liksom ordet stundom förväxlas med "makaroner" (se d. o.). Makronesos (i folkspråket Makroniso), en till nomos (länet) Attika i Grekland hörande långsträckt och bergig ö (18 kvkm.) mellan Attika och Keos, bebodd af några jägare och fårherdar. I forntiden hette den Helena, ett namn, som sannolikt är af feniciskt ursprung, men uppges härröra från legenden, att den sköna drottningen där landstigit med Paris och Menelaos. Wbg. Makroniso. Se Makronésos. Makropinakoid, miner. Se Makrodiagonält planpar. Makropöder, zool. Se Macropodus v i-ridi-auratus. Makropsi (af grek. makrofs, lång, och ofpsis, syn, företeelse), med., en felaktighet i seendet, bestående däri, att föremålen synas större, än de verkligen äro. Yår uppfattning af ett föremåls storlek beror i allmänhet dels på storleken af dess bild på näthinnan, dels på det afstånd, till hvilket vi förlägga det. Ju större vi anse dess afstånd från oss vara, dess större förefaller oss - vid lika stor näthinnebild - föremålet. Afståndet åter bedöma vi till stor del efter den konvergens- och ackommodationsansträngning vi behöfva göra för att se föremålet tydligt. Ju starkare vi anstränga vår ackommodation och konvergens, dess närmare förlägga vi föremålet; ju mindre åter vi behöfva