593 Makropyramid-Maksimovitj 591- taga dem i anspråk, dess längre bort anse vi föremålet vara. Är nu bilden i båda fallen lika stor, uppskatta vi föremålet större i det senare fallet. Makropsi inträder därför vid en af vår vilja oberoende kramp i ackommodationsmuskeln. Likaså inträffar fenomenet, om vi sätta framför våra -ögon abducerande prismor, hvilka komma oss att se föremålen med mindre konvergens än under vanliga förhållanden. Makropsi inträffar äfven vid sjukliga förändringar i ögonbottnen, hvilka leda till en skrumpning af näthinnan i trakten af gula fläcken. J. w-k.» Makropyramid 1. Makroseriens pyramid, miner. Se K r i s t a 11 o g r a f i, sp. 1337. Makroserie, miner. Se Kristallografi, sp. 1337. Makro'skemoi. Se Kloster, sp. 342. Makrosköpisk (af grek. makrofs, lång, och sko-péi'n, se), synlig för obeväpnadt öga, i motsats till mikroskopisk, iakttagbar endast med tillhjälp af mikroskop. Makrosomi (af grek. makrofs, stor, och söma, kropp), jätteväxt (ty. gigantismus), abnorm storlek af hela kroppen, utvecklar sig vanligen under pubertetsåren och anses föreligga hos en fullvuxen människa, när kroppslängden öfverstiger 2-2V4 m Makrospör, bot. Se Heterospor. Mak-rosporen hos pteridofyterna motsvaras af embryo-säcken hos fanerogamerna. G- L-m. Makrospora^gium, bot., sporangium, i hvilket makrosporer bildas. Makrosporangiet hos pteridofyterna motsvarar fröämnet hos fanerogamerna. G. L-m. Makrostruktör (af grek. makro's, stor), geol., struktur, som är iakttagbar utan mikroskopets tillhjälp. Motsats: mikrostruktur. E. E. Makrpstyl, bot. Se Heterostyli. Maksivm BjelFnskij, pseudonym. Se J a s i n-ski j, I. I. Maksi'm Grek [grjäk], d. v. s. Ma7ximus Greken, "ryska kyrkans store lärare och martyr för den evangeliska sanningen", till börden grek, f. omkr. 1480 i Arta i Albanien, d. 1556, inhämtade, medan humanismen ännu stod i sin blomstring, i Venezia och Florens grundlig klassisk bildning samt lärde sig italienska och franska. Humanismens hedniska tendenser tilltalade honom dock ej, och han slöt sig till den af Savonarola representerade riktningen. Efter sin återkomst till Grekland ingick han som munk i klostret Vatoped på Athos och kastade sig med ifver på studiet af kyrkofäderna. 1518 kom han, på kallelse af storfursten Vasilij Ivanovitj, till Moskva för att be-skrifva de grekiska handskrifterna i storfurstens bibliotek, och så blef Ryssland skådeplatsen för hans egentliga lifsgärning. Stående på höjden af västerländsk bildning, häpnade M. öfver den råhet och okunnighet, som han i Ryssland mötte hos både de andlige och de världslige. Utom sin egentliga syssla 1. sysslande med kyrkofädernas öfversättning till slaviska och de liturgiska böckernas re vision kastade han sig in i den religiösa polemiken och de politiska frågorna. Under de 38 år, som han till-bragte i Ryssland, författade han omkr. 140 skrifter. I detta antal ingå, utom öfv. af delar af bibeln och utläggningar till densamma (t. ex. Chrysostomos' samtal öfver Matt. och Joh. evang.) samt liturgiska afhandlingar, hufvudsakligen stridsskrifter mot humanismens hedendom, mot judaiseraiide riktningar, mot papisterna (delvis riktade mot storfurstens förste lifmedikus, tysken Nikolaus Bulef), mot Luther, mot muhammedanerna, mot astrologien o. s. v. I andra skrifter (t. ex. Om Gud och visheten, Om oordningar och ofog hos denna tidens makthafvande) gisslade han skarpt de stores slöseri och deras förtryck mot det lägre folket, och i sändebref till storfurstarna Yasilij Ivanovitj och Ivan Yasiljevitj (den grymme) tecknade han en härskares plikter. Många af hans skrifter behandla munklifvet, fastor, ånger och andra till sedeläran hörande frågor. Därjämte författade han äfven psalmer, böner och helgon-biografier. I den då pågående striden om klostrens egendomar yrkade M., liksom Vassian Kosoj, att stora jordiska egodelar ej äro förenliga med munklifvet, och han fick därigenom till fiender såväl metropoliten som munkarna i det rika Volokolam-ska klostret. När han därjämte satte sig emot storfurstens skilsmässa från hans första gemål och gifte med Helena Glinski (Ivan IV:s moder), lyckades M:s fiender icke blott göra honom misstänkt hos storfursten, utan äfven få till stånd ett kyrkomöte 1525, hvilket dömde M. som kättare på grund af några föregifna eller verkliga fel i hans bibeiöfv. och "uteslöt honom från delaktighet af sakramenten". Han inspärrades i Otrotj-klostret i guv. Tver, men förflyttades två år före sin död till det Sergievska, nära Moskva. M. är den ryska litteraturens förnämsta personlighet under 1500-talet, den västerländska bildningens (renässansens) förste målsman i det moskovitiska riket. Hans lärjunge var furst Andre j Kurbskij. M:s samlade arbeten äro utgifna i 3 dlr (Kazan 1859-62). Jfr H. Hjärne, "Rysslands omdaning" (1889). Lll. (A-d J.) Maksi;movitj, Michail Aleksandro-v i t j, sydrysk författare, f. 1804 af adliga föräldrar i guv. Poltava, d. 1873, studerade i Moskva humanistiska ämnen och naturvetenskap, speciellt botanik. Han blef 1829 adjunkt och 1833 professor i botanik vid Moskvas universitet. Redan 1834 kallades han att vid det nyinrättade universitetet i Kiev intaga lärostolen för rysk litteratur. 1841 tog M. för sin hälsas skull afsked från professuren och tillbragte därefter sin mesta tid på landet, egnande sig uteslutande åt studiet af södra Rysslands historia, antikviteter och etnografi. M. utgaf tre samlingar lillryska folkvisor (1827, 1834 och 1849). 1830-34 utgaf han några häften af en almanack, "Dennitsa", och 1840-41 kalendern "KieVlanin", båda egnade hufvudsakligen åt hans älsklingsämnen. M. behärskade fullständigt lillryska språket, på hvilket han öfversatte kvädet om Igor (1857) och psaltaren (1859). I strid mot Pogodin försvarade han lillryska folkets nationella och språkliga själfständighet gentemot storryssarna och ansåg lillryssarna som direkta afkomlin-gar af den kievska forntidens ryssar. M. stod i personlig förbindelse med Pusjkin och Gogol och utöfvade genom sina vissamlingar ett synbart inflytande på såväl Pusjkin som Zjukovskij. M:s samlade skrifter, Sobranije sotjinenij, äro i 3 bd utgifna i Kiev 1876-80. Lll. (A-d J.) Maksimovitj, Karl Ivanovitj, rysk bota-