ning af vissa väfnader eller organ (se Gastromalaci och Osteomalaci). Fordom nyttjades ordet äfven i st. f. pica, den sällsamma lystnaden hos hafvande kvinnor. F. B.* Malacka. Se Malakka. Malacocephalus, zool. Se Macruridæ. Malacodermata, zool. Se Mjukbaggar. Malacodermidæ, zool. Se Mjukbaggar. Malacopterygii, zool. Se Physostomi. Malacostraca, zool. Se Kräftdjur, sp. 151. Maladetta (fr. Monts Maudits, sp. Montes Malditos), högsta berggruppen i Pyrenéerna, belägen i deras västra del i Katalonien mellan Esera och Arandalarna. Den har tre toppar: Pic de la M. (3,312 m.), Pic du Milieu (3,356 m.) och Pic de Néthou l. d'Aneto (3,404 m.). Den sistnämnda bildar en oval plattform af 20 m. längd och 5 m. bredd, bestående af upptornade massor af kvartshaltig porfyr. Berget bestegs första gången 1787 af Ramond. Ofantliga glaciärer ligga på M:s norra sida. (J. F. N.) Mala fide, lat., i ond afsikt, mot bättre vetande. Motsats: bona fide. Jfr Fides. Málaga. 1. Provins i spanska landskapet Andalusien, vid Medelhafvet, emellan Granada i ö. och Cádiz i v. 7,389 kvkm. 504,685 inv. (1910). Ehuru jordbruket i allmänhet skötes dåligt, produceras dock hvete i goda år vida öfver behofvet, och stora kvantiteter drufvor, russin samt andra sydfrukter exporteras. M:s olja och viner äro högt värderade, och på senare åren har odlingen af sockerrör betydligt tilltagit. Kommunikationsväsendet är flerstädes ganska bristfälligt till följd af landets bergiga beskaffenhet. M. genomskäres emellertid från n. till s. af järnvägen Córdoba--Málaga, med sidobanor från Bobadilla till Granada och till Ronda. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins och näst Barcelona Spaniens viktigaste hamn, ligger i bakgrunden af den vackra Malagaviken vid ån Guadalmedinas utlopp och vid foten af en brant kulle, som bär ett moriskt fäste, Gibralfaro, samt bildar det sista utsprånget af en längs kusten löpande rad af kullar, som frambringa det berömda Malagavinet. 133,045 inv. (1910). M. är biskopssäte, har "instituto", präst- och ett lärarseminarium, navigationsskola, 4 teatrar och tjurfäktningsarena (för 11,000 pers.). Med anledning af sin nästan ständigt molnfria himmel har M. stundom jämförts med Neapel. Klimatet är ett af de mildaste och jämnaste i Europa, med en årstemperatur af 19,3° C. (13° för vintern och 27° för sommaren). Regndagarnas antal är i medeltal 39 årligen och regnmängden omkr. 400 mm. Gatorna nära hafvet äro breda och jämförelsevis moderna, men i den äldre stadsdelen smala och krokiga. Staden eger få märkliga offentliga byggnader. Katedralen påbörjades omkr. 1538 i grek.-romansk stil, men fullbordades i sitt nuv. skick först 1719. Ännu finnes i M. en mängd moriska byggnadsverk, såsom portar, torn, murar och kvarlefvor af moskéer. Af den gamla moriska Atarazanas (arsenalen) finnes endast en port kvar. Alcazaba (citadellet) ligger i ruiner, bebodda af en hop zigenare, men det ofvannämnda Gibralfaro (från 1200-talet) är ännu i godt skick. Förbi Gibralfarokullen leder Avenida de Pries genom villakvarteret Caleta med praktfulla trädgårdar till de östra förstäderna. Hamnen, som i början af 1800-talet var djup nog att mottaga de största linjeskepp, igengrundades sedan, men har de senare årtiondena mycket

Strandparti i staden Malaga.

förbättrats, så att åtminstone de västra kajerna äro tillgängliga för stora ångare. Den skyddas af två med fyrtorn och batterier försedda vågbrytare. En stenkaj vid den grunda stranden och verk, som afse att afleda Guadalmedinas slam, äro under uppförande. Handeln består mest i export af prov:s produkter: bly, vin ("Malaga"), russin, citroner, pomeranser, apelsiner, fikon, olja och espartogräs, men exportkvantiteten är stadd i nedgående. Hela införseln steg 1909 till 112,823 ton, mest stenkol och råvaror, och exporten till 93,726 ton. Antalet ankomna fartyg var 2,101, hvaraf 17 svenska. Till Sverige exporteras mest russin, olivolja, pomeransskal, vin och vindrufvor. Industrien har på senare tiden tilltagit och omfattar flera stora järngjuterier och maskinfabriker, bomullsspinnerier och väfverier, kemiska fabriker, ättik- och spritfabriker samt sockerbruk. -- M. är Strabons och Ptolemaios' Ma'laka och kallas af Plinius Malaca foederatorum. Det var en fenicisk anläggning och hade ännu på Ciceros tid en punisk karaktär, hvarigenom staden skilde sig från städer med iberiskt eller grekiskt ursprung. Vespasianus gjorde den till ett "municipium" och västgoterna till biskopssäte. Efter slaget vid Guadalete (714) kom den i arabernas våld och gällde snart som en af de förnämsta städerna i Andalusien. Den tillhörde kalifatet i Córdoba, men efter omajjadiska dynastiens fall var den för kort tid hufvudstad i ett själfständigt rike. Senare blef den beroende af Granada. 1487 intogs staden efter en lång belägring af Ferdinand och Isabella samt behandlades med stor stränghet. -- 3. Stad i dep. Santander i republiken Colombia. Omkr. 7,000 inv. Ylleväfverier; varma järnkällor. 1--3. (J. F. N.) Málagas(i), Mal(a)gasch, det inhemska gemensamma namnet såväl på de till malajiska rasen hörande stammarna på Madagaskar (se vidare d. o.) som ock på de af dem talade dialekterna (se Malagassiska språket). H. A.*