599-600 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malagasser - Malagassiska språket (madagassiska l. madegassiska språket) - Malagavin - Malagueña - Málaháttr - Malajalam (Malayalam, Malayalim) - Malajbjörnen - Malajer

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

Malagasser, den infödda befolkningen på Madagaskar. Se Madagaskar, sp. 394, Málagas(i) och Malagassiska språket. Malagassiska språket, äfven kalladt madagassiska l. madegassiska språket (inhemskt málagas(i) och mal(a)gasch, eng. malagasy, fr. malgache l. madécasse, ty. madegassisch), talas af alla infödda stammar på Madagaskar. Af dess hittills kända 13 dialekter äro hóva l. ankóva<i/>, i det inre landet, och därnäst betsimisaraka, på östra kusten, de viktigaste. I formellt hänseende eger malagassiskan alla de kännetecken, som utmärka malajiska språk (se d. o.): saknad af genus, numerus, deklination och konjugation i vanlig mening; men fonetiskt skiljer den sig från de flesta af dessa både genom tillvaron af de bägge ljuden f och sh [S] och genom flera djupt ingripande fonetiska lagar. Den obetydliga litteraturen, hvartill uteslutande hovadialekten användts, består af bibelöversättningar, religiösa skrifter, några samlingar af folksägner o.d. -- Jfr Freeman och Johns, "Dictionary of the malagasy language" (eng.-mal. och mal.-eng.; 2 vol., Antananarivo, 1835), Marre de Marin, "Grammaire malgache" (1876), Parker, "Concise grammar of the malagasy language" (1883), "Le code des Hovas. Peuple et langue de Madagascar" (s. å.); grammatikor af Rahidy (1895) och G. Julien (1904); Dahle, "Specimens of malagasy folklore" (Antan., 1877), Beauregard, "Anthropologie et philologie" (i "Bulletin de la Société d'anthropologie de Paris", 1896), Hamy, "Les races humaines de Madagascar" (i "Revue scientifioque", 1895). H.A. (K.F.J.) Malagavin. Se Málaga 2 och Spanska viner. Malagueña [-goe'nja], sp. (af Malaga, se d. o.), spansk dans, identisk med fandango (se d. o.). Málaháttr, en fornnordisk strof af femledade verser utan assonans och med allitteration som i fornyrdislag (se d. o.), hvaraf málaháttr är en nordisk nybildning, i det en särskild strof utbildat sig af de femledade verser, som funnos inströdda bland de fyrledade. Málaháttr, som användes blott i ett fåtal fornnordiska dikter: i eddadikten "Atlamal" och delvis i ett par andra eddadikter, samt i några få skaldedikter, har särskildt studerats af Th. Wisén (i "Ark. för nordisk filologi", III, 1886) och B. Sjöros ("Málaháttr", Helsingfors 1906). B-e. Malajâlam (Malayalam, Malayalim), "bergsbygd", det inhemska namnet såväl på det dravidiska språk, som talas på Malabarkusten (af 6 mill.), som ock egentligen på landet själft. I Europa nyttjas ordet dock endast i den förra bemärkelsen. Språkets område i de inhemska vasallstaterna Travancore och Cochin samt de brittiska distrikten Malabar och Kanara sträcker sig emellan västra Ghatskedjan och hafvet, från Trivanderum i s. till något öfver 20° n. br., där det mötes af det kring Mangalur talade tuluspråket. Dess öfriga (östliga) grannar äro de likaledes dravidiska kanara i n. och tamil i s. Med detta senare språk är också malajalam närmast släkt -- Caldwell är böjd att anse det som en dotter af tamil -- och skiljer sig därifrån hufvudsakligen i två punkter: lexikaliskt genom upptagande af en stor mängd från sanskritstammar deriverade ord, grammatiskt genom bortkastande af personaländelserna i verbet och dessas ersättande med föregående pronominala subjekt, t. ex. i tamil (som i lat. och grek.) aditt-en, jag slog, aditt-aj, du slog, aditt-an, han slog, i malajalam (som i sv.) ñan (ni, avan) adiçu, jag (du, han) slog. Om den grammatiska strukturen för öfrigt se Dravida och Tamil. En dialekt (mappila) talas på de närbelägna öarna Lakkadiverna och Maldiverna. Malajalam skrifves med eget alfabet, som härstammar från açoka-inskrifternas (se Indiens språk och litteratur, sp. 548). Dessutom användes en från det arabiska alfabetet härstammande skrift. -- Litteraturen inskränker sig för malajalam, som för andra nyindiska mindre språk, egentligen till tre afdelningar: konstpoesi, folkpoesi och "europeisk" litteratur. Den första består af efterbildningar från berömda sanskritverk (Mahabharata, Ramayana, Purana o. a.), den sista af missionslitteratur och läroböcker. Folkpoesien, episka sånger, patu, af hvilka den äldsta, Ramacarita, går tillbaka ett par århundraden före portugisernas ankomst, är mycket rik, men till vida största delen ännu blott muntligt bevarad. (Se härom inledningen till Gunderts ordbok.) -- Öfver malajalam finnes en hel mängd arbeten. Här må nämnas grammatikor af Spring (1830), Peet (2:a uppl. 1860), Frohmeyer (1889) samt Gundert, "Grammar of the malayalim language" (Mangalur, 1868) och "Malayalim-english dictionary" (Mang. 1872); språkprof i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft", XVI, 1862), Caldwell, "A comparative grammar of the dravidian languages" (2:a uppl. 1875), Burnell, "Specimens of south-indian dialectes" (1873), ordbok af Bailey (1846). H.A. (K.F.J.) Mala'jbjörnen, Ursus malayanus, zool. Se Björn. Mala'jer (malaj. malaju, af oviss betydelse) kallas i vidsträckt mening den till malajiska rasen (se d. o.) hörande befolkningen i Indiska arkipelagen (se färgpl. Asiatiska folk, fig. 19-24) l. de stammar, som från språklig synpunkt räknas till malajo-javanska gruppen (se Malajiska språk). Stundom fattas ordet malajer ännu vidsträcktare, då det inbegriper äfven den till samma ras hörande befolkningen på Formosa, Filippinerna och Madagaskar, och någon gång utsträckes benämningen äfven till polynesierna (se Malajiska rasen). I den första bemärkelsen delas malajerna i följande grupper. 1) Egentliga malajer (se nedan); 2) Javagruppen: javaner (se Java med fig.), sundaner, madureser (se Madoera), balistammen (se d. o.); 3) Sumatragruppen: atjeh (se d. o.), bata (se d. o.), redsjang, passuma; 4) Celebesgruppen: bugi, makassarer (se dessa o.) o. a.; 5) Borneogruppen: dajaker (se d. o. med fig.), hvartill komma, vid en mera utsträckt användning af ordet, 6) Formosa-stammar, 7) tagala-folken på Filippinerna (se d. o., sp. 229) samt 8) hova (se d. o.) och de flesta andra stammar på Madagaskar. Ofta, t. ex. i fråga om handel och politik, fattas ordet malajer i mera inskränkt bemärkelse som betecknande endast den första af de här anförda grupperna. Dessa egentliga malajer, som själfva kalla

		Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 599-600 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|