Malajiska skyddsstaterna, de under Englands skydd stående staterna Perak, Selangor, Negri Sembilan och Pahang på halfön Malakka. I de båda förstnämnda jämte Sungei Ujong funnos sedan 1874 rådgifvande engelska residenter med staber af officerare, 1887 ställdes Pahang under engelskt skydd. 1895 förenades Sungei Ujong med Negri Sembilan, som eg. är ett statsförbund af flera småstater (nio stater), och 1896 förenades de fyra staterna till en federation (eng. The federated malay states), hvars ställning till England reglerades på det sättet, att högste styresman i federationen är en engelsk high commissioner, som äfven är guvernör öfver The Straits settlements och residerar i Singapore, samt under honom en chief secretary i Kuala Lumpor. Furstarna i de olika staterna fingo 1897 titeln "sultaner" (förbundschefen i Negri Sembilan kallas yam-tuam). I hvarje stat finnes en resident, hvilken jämte sultanen, residentens sekreterare, några malajiska höfdingar och kinesiska köpmän bildar statsrådet, som är statens högsta myndighet (äfven i lagstiftningsfrågor). Men sedan början af 1910 finnes äfven ett förbundsråd för hela federationen, hvilket består af high commissioner som ordf., chief secretary, sultanerna och yam-tuam, de fyra residenterna och fyra icke-ämbetsmän och som stiftar lagar, som äro gemensamma för hela federationen, dock under kontroll af statssekreteraren för kolonierna. De fyra staternas sammanlagda inkomster uppgingo 1909 till öfver 2,95 mill. pd st., deras utgifter till 2,76 mill. pd st. De äro skyldiga att uppsätta vissa truppkontingenter för tjänst inom kolonien. -- Federationens hela område utgör omkr. 72,000 kvkm. med 1,035,933 inv. (1911), hvaraf 419,763 malajer, 433,244 kineser, 172,476 indier, 5,933 européer eller i Asien födda personer af europeisk börd. Mankönet har mycket stor öfvervikt, beroende på den stora invandringen af kineser (mestadels kulier). Den största staden är Kuala Lumpor (i Selangor) med omkr. 45,000 inv. För folkundervisningen funnos 1909 inalles 345 skolor, hvaraf ett 30-tal engelska. De viktigaste kulturalstren äro kokosnötter, ris, kautschuk (35 mill. träd), socker, tapioka, kaffe, peppar. Skogarna lämna dyrbara träslag. Väldiga, oftast lätt tillgängliga tennlager finnas, äfvensom guld o. a. metaller. 1909 exporterades 48,743 ton tenn till ett värde af nära 6,5 mill. pd st. (omkr. hälften af hela jordens tennproduktion) och producerades 50,5 kg. guld, det allra mesta i Pahang. Järnvägarnas längd utgjorde 1909 755 km. England har protektorat äfven öfver några andra, ej till statsförbundet hörande malajstater på Malakka-halfön: Trengganu, Kelantan, Keda och Perlis, med sammanlagdt omkr. 725,000 inv., och inom dess intressesfär ligger det oberoende Johor (se d. o.), med omkr. 200,000 inv. Litt.: se den i art. Malajiska rasen och Malakka anförda litteraturen. J.F.N. Malajiska språk l. Malajiska språkgrenen, som hör till den malajisk-polynesiska språkstammen (se d. o.), delas i två grupper: 1) malajo-javanska, ibland benämnd malajiska gruppen, som omfattar malajiskan, javanskan med kavispråket, madoeresiska och balinska på Madoera och Baliöarna; bugi-, makassar-, holontalo- och alfurispråken på Celebes, batta-(batak-)språket på Sumatra och dajakiska på Borneos södra kust; 2) tagala-gruppen l. tagaliska språken i vidsträckt bemärkelse, omfattande a) de egentliga tagala-språken på Filippinerna, b) språket på Marianerna, c) formosanskan och d) malagassiska språket (se d. o.) på Madagaskar. Den för alla malajiska språk gemensamma konsonantismen, hvarigenom de hufvudsakligast skiljas från polynesiska och melanesiska språk, består af följande ljud: k, t, p; g, d, b; h, s, w, N(ng], n, m; j, l(r). Ljudet sh (S) finnes blott i malagassiskan och formosanskan, f endast i den förra och i ibanag (på Filippinerna). Utom malag., formos., alfur. och dajak. ega alla malajiska språk en inhemsk skrift, som är arabisk för malajiskan, men för de öfriga utgör ombildningar af gamla indiska alfabet från açokainskrifterna (se Indiens språk och litteratur, sp. 548). Dock torde snart nog genom missionärernas bemödanden dessa inhemska alfabet undanträngas af det latinska, utom för de egentliga litteraturspråken, malajiskan och javanskan. Karakteristisk för de malajiska språken är också den rika utbildningen af infixer, hvilka blott sporadiskt förekomma i polynesiska och melanesiska språk. För en närmare inblick i dessa med de europeiska så olikartade språks natur se Malajiska språket och litteraturen. H.A. (K.F.J.) Malajiska språket och litteraturen. De egentlige malajernas (se Malajer) språk, basa malaju, urspr. begränsadt till en del af Sumatra och halfön Malakka, har sedan 1200-talet spridt sig öfver en stor del af den s.k. Malajiska arkipelagen och har sin förnämsta betydelse för oss dels som utgörande den viktigaste förmedlaren för handel och sjöfart öfver hela denna arkipelag, dels som (jämte javanskan) den förnämsta representanten för den stora malajisk-polynesiska språkstammen. Utbildadt till skriftspråk under sanskritiskt inflytande (med ett stort antal från sanskrit lånade ord) har malajiskan under tidernas lopp upptagit många andra främmande beståndsdelar, förnämligast från arabiskan och portugisiskan. Den talas af något öfver 4 mill. människor. Malajiskan eger de fem vanliga vokalerna (a, e, i, o, u) och alla våra konsonantljud, utom f och sh (S), samt dessutom de palataliserade ljuden c (tj), dz (dj) och ñ (nj), för hvilka, liksom för N (ng), nya bokstäfver tillagts det af malajerna använda arabiska alfabetet. Accenten ligger alltid på näst sista stafvelsen. Ordbildningen med prefix, suffix, infix och reduplikation är rikare och klarare än i de flesta andra språk, t. ex. bli, köpa, pem-bli-an, torg, bli-bli-an, varor, tapaj, knåda, t-in-apaj, bröd o. s. v. Rötterna eller ordstammarna äro i regel tvåstafviga och kunna utan skillnad i yttre form stå som nomen, verb eller partikel. Grammatiskt genus, numerus och kasus saknas. Hvarje som nomen brukad stam betecknar hela slaget och motsvarar därför närmast vår obestämda plural, t. ex. oraN, människor. Skall enhet eller flertal särskildt utmärkas, sker det i förra fallet genom sa, "en", sa-oraN, och i senare vanligen genom reduplikation, t.ex. radza-radza, konungar. Nom. och ack. uttryckas medelst ordets ställning, resp. före