och efter verbet, t. ex. oraN makan nasi, människor äta ris. Genitiven betecknas, såsom i semitiska språk, blott med det styrande ordets ställning framför det styrda, t. ex. radza negri, landets konung, eller som i ural-altaiska med vidhängande af suffix för 3:e pers. vid det styrande ordet, t. ex. anakNa radza, son-hans konung (= konungens son), öfriga kasus uttryckas med prefix, t. ex. ka-negri, till landet. Adjektivet, som alltid står efter sitt hufvudord, är fullkomligt oböjligt. Vid pronomina framträder en skillnad emellan olika språkarter efter olika social ställning (jfr något liknande i fråga om t.ex. de italienska tilltalspronomina), men endast där och ej så strängt genomfördt som i javanskan. Den skillnad man förr efter Marsden gjorde mellan fyra olika malajiska språkformer (från bahasa dalam, "hofspråk", till basa ka cukan, "vulgärspråk"), hvarpå här formerna bahasa, vulg. basa, "språk" må tjäna som exempel och hvilken skillnad ofta reduceras till blott "hoog-maleisch" och "loog-maleisch", är ingen annan än den man i alla språk finner mellan litteraturspråket och de olika samhällsklassernas därmed mer eller mindre öfverensstämmande samtalsspråk. Possessiva uttryckas med suffix, t. ex. kuda-ku, min häst, kuda-kaw, din häst. Verbet har inga särskilda former för tempora, modi och personer. De förra uttryckas blott med tillagda adverb, t.ex. deNar, höra, aku deNar, jag hör, aku suda deNar, jag hörde, aku man deNar, jag skall höra. Däremot utvecklar verbet en utomordentlig rikedom på afledda stammar. Passiv, som här användes mycket oftare än i andra språk, bildas vanligast med prefixet di, och agenten sättes efter verbet i genitivställning, t.ex. dimakan radza, konungens ätna (= af konungen ätes). Pronominala subjekt uttryckas med de possessiva suffixen, t.ex. ku-makan, mitt ätna (= af mig ätes), kaw-makan, af dig ätes, di-makan-Na, af honom ätes. Af öfriga bildningar, kausativa, transitiva, denominativa, reciproka, permissiva m. fl., hvilka genom sammansättning af de särskilda prefigerade, suffigerade eller infigerade bildningsstafvelserna kunna uppgå till ett oerhördt antal, må här exempelvis anföras de neutrala, med infixet -um-, t.ex. g-um-ilaN, glittra, af gilan, glans. Malajiska litteraturen är till både innehåll och omfång betydande. De poetiska alstren indelas af malajerna i flera arter, som kunna hänföras till två stora klasser: 1) arabiska diktformer, såsom schair, episka sånger, madah, lof-sånger, rubai, epigram, gasal, kärlekskväden m. fl., samt 2) malajisk folkpoesi, pantun och gurindam (se nedan). Mest ansedda äro schair, och som de förnämsta af dessa räknas Schair Bidasari (Sången om Bidasari), en skön prinsessa (utg. af Hoewell, 1843, af Favre, 1875, af Klinkert, 1886), Schair Keni Tambuhan, likaledes en underskön konungadotter (införd i Marsdens grammatik samt utg. af de Holländer, 1856, af Klinkert, 1886), och den af furst Ali Hadji 1846 diktade Schair sultan Abdul-muluk (utg. af Roorda van Eysinga, 1848). Af densamme diktade tänkespråk ha utgifvits af Netscher (1854). Dessutom finnas de flesta javanska, från indiska källor hämtade dikter i malajisk öfv. eller efterbildning, såsom Sri Rama (Furst Rama; utg. 1843). Af andra litteraturprodukter må nämnas Hakiyat Hang Tuwah (öfv. af Brandstetter, i "Malaio-polynesische forschungen", 1894), Prinses Balkis (utg. af v. Wijk, 1881). Vidt utbredda äro de indiska fabelverken, t. ex. Kalila och Dimnah i malajisk bearbetning (utg. af Gonggrijp, 1876), Pañcatantra (Pandjatandaram, utg. af van der Tuuk, 1866). Pantun och gurindam äro rena folkprodukter, som allmänt reciteras eller sjungas, men sällan upptecknas af malajerna själfva. Den förra är en vers på fyra rader, där hvarannan rad rimmar och det egentliga innehållet (en kärlekssuck, ett epigram e. d.) ligger i de två sista raderna, medan de första innehålla en oftast mycket aflägsen antydning eller liknelse om det kommande. Gurindam äro tänkespråk, moraliska regler o. d., i två med hvarandra rimmande rader (en sloka). Denna form ha också ofta de utomordentligt talrika och städse citerade malajiska ordspråken. Af prosalitteraturen är den historiska både rik och värdefull, ehuru formen är rent krönikeartad. Det förnämsta historiska verket är Sulalat-es-salatin (Kvintessensen af sultanerna; från början af 1600-talet). Öfver alla de malajiska småstaterna finnas krönikor. Många äro också de skrifter, som behandla malajisk sed och rätt (undang-undang, lagar, såsom Hukm pelajaran, Sjöfartsrätt, utg. af Dulaurier, 1845, och lagböcker utg. af Keijzer, 1835, och Meursinge, 1844), Bustanu-s-salatin (Sultanernas trädgård; etik) o. a. Nya testamentet öfversattes redan 1668 af Brouwer; hela bibeln af Leidekker och van der Vorm, 1733 (ny uppl. af Willmet 1820-24). -- Jfr W. Marsden, "Grammar of the malayan language" (1812) och "Dictionary of the malayan language" (2 vol. 1812), Dulaurier, "Mémoires, lettres et rapports relatifs au cours de langues malaye et javanaise" (1843), Favre, "Grammaire de la langue malaise" (1876) och "Dictionnaire malais-francais et franç.-mal." (4 vol., 1875-80), de Holländer, "Handleiding bij de beoefening der maleische taal en letterkunde" (6:e uppl. 1893), Meursinge, "Maleisch leesboek" (3 vol., 1880), och Maxwell, "Manual of the malay language" (1882). Andra grammatiker af Crawfurd (1852), Roorda van Eysinga (1856), Pijnappel (1866), Klinkert (1882), Tendelov (1901) och Hindorf (1904). F.ö. hänvisas till de fyra stora, ännu pågående tidskrifterna "Tijdschrift voor Nederlandsch Indie" (Batavia-Groningen, fr. 1838), "Tijdschr. voor indische taal-, land- en volkenkunde" (Batavia, fr. 1852), "Bijdragen tot de taal-, land- en volkenkunde van Nederl. Indië" (Haag, fr. 1853) och "Journal of the Straits branch of Roy. asiat, soc." (fr. 1878), i hvilka med få undantag all malajisk litteratur publiceras. Den bästa ordboken är den stora, på nederländska regeringens bekostnad af de Wall och van der Tuuk utgifna "Maleisch-nederlandisch woordenboek" (3 bd, Batavia 1877-84). Andra ordböcker äro af de Wilde (1841), Roorda van Eysinga (13:e uppl. 1869), Crawfurd (1852), Pijnappel (3:e upp. 1884), Klinkert (1885) och Swettenham (2 bd, 1886-87). H.A. (K.F.J.) Malajisk kamfer, Malajisk Sumatrakamfer, kem. farm. Se Dryobalanops. Malajisk-polynesiska rasen. Se Malajiska rasen. Malajisk-polynesiska spräkstammen omfattar