631 Malice-Malkolm 632 sångerska, dotter till spanske sångaren Manuel Garcia d. ä. (se Garcia 1) och syster till Pau-line Viardot-Garcia, f. 1808 i Paris, d. 1836 i Manchester, utbildades af sin fader, uppträdde först 1825 i London och var snart den firade primadonnan vid operan där. 1826 blef hon i New York mot sin vilja gift med en fransk köpman Mali-bran, som emellertid strax efteråt gjorde konkurs, hvarefter hon lämnade honom, återvände till Europa 1827 samt uppträdde med oerhörd framgång i Paris och London, senare äfven i Neapel, Milano och andra italienska städer. Sedan hon utverkat skilsmässa från sin förste man, gifte hon sig 1836 med violinisten Ch. de Bériot, men dog några månader därefter till följd dels af överansträngning vid musikfesten i Manchester s. å., dels af ett tidigare fall från hästen. Fru M. skildras som en högst originell sångerska, hvars ofantligt omfångsrika kontraalt äfven lämpade sig för sopranpartier och behandlades med en fenomenal, genialisk konst. Hon hade framställningsgåfvor för såväl skälmskhet som patos, såväl mild känsla som kraftig lidelse. Hon var mycket musikalisk och komponerade äfven små nätta nocturner och romanser (delvis utg.). Biogr, af Barbieri (1836), Nathan (s. å.) m. fl. A. L.» Malice [-Ils], maliciös. Se Malis. Malier, invånare i Malis (se d. o.). Malietoa Laupepa, konung på Samoaöarna (se d. o.). Mali'gn (af lat. mali'gnus) kallas en sjukdom, som har ett elakartadt förlopp. Motsats: b e-n i g n, godartad. Begreppen malign och benign användas dock numera nästan uteslutande för att beteckna svulsters (se d. o.) olika karaktär i nämnda afseenden. - Subst.: malignitet. Maligna ödemet. Se Bakteriologi, sp. 724, och Förruttnelsebakterier. - M a l i g n t l y m f ö m. Se S a r k o m. G. II. Malijje (af arab. mal, egendom, penningar), turk., "tillhörande finansväsendet". Malijje nä-zyr-y, finansminister (förr kallad defterdär). Mälik. l. Gudomlighet. Se M o l o k. - 2. En af "de fyra stora imamerna". Se Imäm 3. Malikiter. Se I m a m, sp. 429. Malimba, handelsplats och ångbåtsstation i tyska kolonien Kamerun i västra Afrika, vid Sanaga, en mynningsarm af Bungo. J. F. N. Mali'ndi, stad. Se M e l i n d a. Maiines [-lin], det franska namnet på M e-cheln. Mali-nga, negerfolk. Se Mandenga. Malingsbo. 1. Socken i Kopparbergs län, Västerbergslags tingslag. 13,725 har. 662 inv. (1911). M. utgör ett pastorat i Västerås stift, Norrbärke kontrakt. -- 2. Bruk. Se Klotverken, sp. 353. Malingsbosjön, sjö i Malingsbo och Söderbärke socknar, afflyter genom Baggån (Hedströmmen) till Mälaren. Malinov, Alexander, bulgarisk politiker, f. 20 april 1867 i Bessarabien, studerade juridik i Kiev och förvärfvade 1889 statsborgarskap i sitt stamland Bulgarien och utöfvade juridisk verksamhet, först i statens tjänst och sedermera som advokat. I politiskt afseende tillhörande Karavelovs anhängare och det af dessa bildade '''demokratiska" partiet, var han sedan 1901 medlem af sobranjen, men var ännu jämförelsevis föga känd, då han i jan. 1908 af furst Ferdinand fick i uppdrag att bilda regering. Ministerpresidentposten innehade han under hela den s. å. begynnande stora Balkankrisen, hvarunder Bulgarien vann sin själfständighet och upphöjelse till konungarike. I okt. 1910 öfvertog M. också utrikesportföljen, men afgick_ i mars 1911 jämte sitt kabinett. H. B-n. Malins [méVlins], Joseph, och maliniter. Se Godtemplarorden, sp. 1394. Malis (fr. malice), elakhet; "elaka tungor". - Maliciös 1. malitios (fr. malicieux), elak, försmädlig, skalkaktig. Ma'lis, i forntiden ett landskap i mellersta Grekland, mellan berget Othrys och floden Spercheios. Däraf namnet Maliska viken (nu Lamia-viken). Invånarna kallades malier. Ma'liska viken. Se Grekland, sp. 230, och Malis. Malissorer, en albansk folkstam. Malitiosa deseYtio [-tsiåsa -tsiå], i äldre juridisk stil uttrycket för förlöpande (se d. o.). Malitiös [-tsiös]. Se Malis. Maljavin, F i l i p p, rysk målare, f. 1869, bondson, var dränggosse i ett kloster, innan han började måla. Han studerade vid konstakademien i Petersburg och väckte stort uppseende och mycken förargelse på elevernas utställning 1899 med Skrattet (fem rödklädda bondkvinnor - målade i naturlig storlek - stå i rad och skratta åskådaren rätt i ansiktet). Målningen tillhör nu det moderna galleriet i Venezia. Förkärlek för starkt lysande rödt återkommer i M:s senare målningar, exempelvis i Bojardam i festdräkt, röd och blå mot en rödflam-mig bakgrund. M:s behandlingssätt med breda penseldrag är, liksom hans koloristiska läggning, i hög grad dristigt, utmanande och originellt. G-g N. Malka, biflod (fr. v.) till Terek i ryska transkaukasiska guv. Terek, rinner upp på norra sluttningen af Elbrus, ö. om Kuban, och faller ut nedanför Jekaterinograd. 200 km. lång. J. F. N. Mälkasten, ty. ("färglådan"), konstnärernas samlingslokal i Düsseldorf, belägen i Jacobis garten, som inköptes för ändamålet 1859. En modern byggnad uppfördes där 1867. G-g N. Ma'lkolm. 1. M. I, son till Kenneth Mac Alpins broder Donald I (1. V), konung af Alban, regerade i 943-954, förstorade 945 sitt rike med Strathclyde, l som han möjligen mottog i län af konung Edmund I (af Wessex och Mcrcia), och stupade under striden om Northumberland med angelsaxer och danskar. - 2. M. II, den föregåendes sonson, son till Kenneth II, störtade 1005 sin kusin Kenneth III och regerade till sin död, 25 nov. 1034. Han var den förste af Albans konungar, som i krönikorna kallas konung af Skottland (Scotia). M. vann 1018 Lothian, men besegrades 1031 af Knut