Malmseparator, bergsv. Se Anrikning. Malmsey [mäfosi], eng., en vinsort. Se M a-d e i r a v i n. Malmska hvalen, zool. Se Malm, A. V. Malmskirare, bergsv. Se Anrikning. Malmstedt. 1. Magnus Brynolf M., akademisk lärare, språkforskare, andlig skald, herrn-hutisk kättare, f. 24 jan. 1724 i Högsäter, Dalsland, d. 1798 (genom drunkning) i Stockholm, blef 1745 student i Uppsala, 1747 i Lund, filos, magister 1748 och docent i eloquentian i Uppsala 1751 samt bistod Ihre i hans ordboksarbete. Tidigt omfattande åskådningar, som stodo den herrnhuti-ska läran nära, ehuru han ej ville erkänna sig vara "herrnhutare", blef han 1753 angifven i Uppsala domkapitel för villfarande lära och tillsades af filos, fakulteten att ej på något sätt nyttja venia docendi, ett förbud, som han dock icke efterkom, och led 1753-55 svår nöd, så att trosfränder i Stockholm måste göra sammanskott åt honom (samtidigt föddes hans tredje barn, dottern Anna Maria, sedan fru Lenngren). 1755 gjorde han en mycket villkorlig afbön och återfick på hösten s. å. sin undervisningsrätt genom domkapitlets välvilja. Han var senare åter åtalad för konventiklars hållande, men undslapp 1760 med en varning mot att befatta sig med andakts utöfvande i närvaro af främmande folk. M. deltog lifligt i Värmlands nations angelägenheter som en "folktribun" för de yngre emot de äldres öfversitteri. 1769 erhöll han en liten lön, blef 1772 e. o. adjunkt och fick 1787 professors titel. Han försörjde sig öfvervägande som privatundervisare, utgaf enstaka filosofiska afhandlingar på latin samt försåg en mängd disputerande med smärre afhandlingar att försvaras under deras namn. M. var ifrig motståndare till Kants åskådning. Han författade ett stort antal andliga sånger och utgaf Utvalda andeliga sånger om Jesu Christi nåderika födelse (däribland sju af honom själf, Västerås, 1756), liksom enstaka utgåfvos efter hans död (Karlstad 1799 och 1800); i handskrift förvaras i Uppsala bibliotek hans till många hundra nummer uppgående psalmsamling. På sista tiden synes M. icke stått i ett riktigt godt förhållande till sin berömda dotter. Jfr Hedrén, "Memoria... Magni Brynolphi M." (1803), och K. Warburg, "Fru Lönngrens fader" (i "Nordisk tidskr.", 1887). -- 2. Anna Maria M., den föregåendes dotter, skaldinna. Se Lenngren 2. -- 3. Anders Magnus M., sonson till M. 1, lärare, öfversättare, f. 26 maj 1840 i Karlstad, d. där 24 mars 1908, student 1859 och filos, kandidat 1867 i Uppsala, var adjunkt i matematik, fysik och svenska i Norrköping 1870-1905. Han öfversatte Byrons "Childe Harold" (1889; belönt med Svenska akadis minnespenning i guld 1890) och "Tre komedier af Moliére" (1907). M. var äfven känd som lycklig humoristisk skald i samfundet S. H. T. 1 o. 3. K. W--g. Malmsten, svensk släkt, hette urspr. Stahmer och inflyttade omkr. 1720 med svarfvaren Jiirgen Stahmer från Hamburg till Malmö, efter hvilken stad hans son kommissionslandtmätaren Henrik Georgson (f. 1723, d. 1799) antog (sannolikt 1744) namnet M. 1. Per Henrik M., den ofvannämnde Henrik Georgsons sonson, läkare, klinisk lärare, vetenskapsman, f. 12 sept. 1811 i Tuns socken, Skaraborgs län, d. 28 mars 1883 i Växjö, blef student i Uppsala 1831, med. kandidat 1838 och med. licentiat 1839, promoverades 1841 till med. doktor med andra hedersrummet (ultimus) och blef på sin berömda afh. Om Brighfska njursjukdomen (1842; öfv. till ty. 1846) 1842 docent i praktisk medicin i Uppsala. M. var 1843 -50 t. f. adjunkt i medicin vid Karolinska institutet samt blef 1850 e. o. och 1860 ord. professor i medicin där. Samtidigt hade han ock blifvit 1844 biträdande, 1849 andre och 1860 förste öfverläkare, allt vid Serafi-merlasarettet. 1876 vid uppnådd pensionsålder tog han afsked. 1872-80 var han konung Oskar II:s läkare. Under de sista åren af sitt lif led han af en svår kronisk hjärnsjukdom. - M. var en synnerligen framstående klinisk lärare, en bland de främste, som vårt land haft. Genom den undervisning han vid sjuksängarna å Serafimerlasarettet gaf många släktled af svenska läkare ingrep han mäktigt till höjande af den svenska läkarbild-ningen. Som praktiserande läkare var M. under en lång följd af år den erkändt främste i Sverige. Äfven som vetenskaplig författare inom medicinens område intar han en framskjuten plats. Större delen af hans författarverksamhet är nedlagd i Svenska läkarsällskapets "Förhandlingar" och i "Hygiea"'; i sina publikationer redogör han företrädesvis för sin egen rika erfarenhet inom medicinens olika områden. Hans förnämsta vetenskapliga arbeten röra hans upptäckt af Trichophyton tonsurans, en mikroskopisk svamp, som orsakar vissa hud- och hårsjukdomar ("Hygiea", 1845) och af tarmparasiten Paramecium coli ("Hygiea", 1857). M. påvisade först, att aortaaneurysmen äro syfilitiska sjukdomar, och beskref först sjukdomsbilden hemianopsi som symtom vid en hjärnsjukdom. Bland M:s skrifter märkas ock minnesteckningar öfver K. Carlander (1849), K. von Linné (1878) och P. af Bjerkén (s. å.). M. var led. i den 1859 tillsatta kungl. kommitté, ur hvars arbete framgick regeringens beslut 26 april 1861, att med. licentiatexamen skulle kunna få afläggas vid Karolinska institutet. Liksom M. ifrade för Karolinska institutets höjande till likställighet med statsuniversiteten, hvarigenom en medicinsk fakultet skulle upprättas i hufvudstaden, så nedlade han ock samtidigt ett kraftigt arbete för åstadkommandet af en fullständig högskola i Stockholm. På grund af ett af honom som led. af Stockholms stadsfullmäktige 8 dec. 1865 väckt förslag stiftades den s. k. decemberfonden för upprättande af en högre bildningsanstalt i hufvudstaden, Stockholms högskolas grundplåt. M. var led. af Vet. akad. (1855) och hedersled, af Svenska läkarsällskapet (1873). Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 kreerades han till hedersdoktor inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Hans namn är bevaradt