659 Malmstock-Malmström 660 talarförmåga höjde han inom riksdagen sällan sin stämma (och då nästan blott rörande bank-, tull-och pensionsfrågor) samt afsade sig efter några få år sitt uppdrag. M. utsågs 1858 till led. af en kommitté för ordnande af pensionsväsendet och 1869 till ordf. i kommittén för utredande af frågan om ett förändradt myntsystem, inom hvilken kommitté han icke blott ledde förhandlingarna, utan äfven själf till största delen författade betänkandet, som dock ej i hufvudsak antogs. Han var äfven förste ordf. vid naturforskarmötet i Stockholm 1863 samt ordf. vid västra Sveriges landtbruks- och industrimöte i Mariestad 1874. M. inlade lika mycket praktiskt som teoretiskt stora förtjänster om försäkringsväsendets utveckling i Sverige. Han var en af bolaget "Skandias" stiftare och tillhörde 1855 -67 dess styrelse. 1. F. Lnm. 2. (M. L.) Malmstock. Se Malm 1. Malmström, Per, författare och biblioteksman, f. 11 dec. 1758 i Gunnilbo socken, Västmanland, d. 18 sept. 1834, blef 1776 student i Uppsala, 1785 filos, magister primus och 1786 docent i praktisk filosofi. Han ordnade och förtecknade den kungliga samlingen af kufiska mynt och utnämndes 1789 till professor i österländska språk och grekiska vid Åbo universitet. 1795 utsågs M., på grund af rikskansleren Sparres inflytande, till kungl. bibliotekarie, med förbigående af den högt förtjänte, sextifyraårige Gjörwell. Han gjorde sig ganska förtjänt om institutionen: han ordnade biblioteket i dess nyinredda lokal i k. slottet och förmådde Gustaf IV Adolf att 1797 skänka sin faders betydande boksamling till k. biblioteket, skaffade detta ökade anslag för bokinköp, fördubblade dess personal och gjorde det tillgängligt för allmänheten m. m. 1814 förordnades M. att granska alla utländska tidningar och tidskrifter samt ha uppsikt öfver alla svenska arbeten af samma slag. Vidare erhöll han småningom flera andra uppdrag, alla syftande att inskränka tryckfriheten och lägga band på den litterära gemenskapen med utlandet. Det var klart, att stort missnöje skulle drabba M. för dessa värf, som han dock säger sig ha utöfvat med största möjliga eftergift och liberalitet. 1807 fick han kansliråds fullmakt, prästvigdes 1808 och erhöll 1811 Sköfde pastorat. Han utgaf utom predikningar och akad. afhandl. Prospectus till en afhandling om nationalrepresentation och statsdepar-tementer i Sverige (1809), af samtida betecknad som "lärd och ordentlig, men något öfverspänd", Essai sur le sysléme militaire de la Suéde (1813), hvars egentlige författare lär varit öfversten frih. G. F. Ä. Sture, Skrifter i åtskilliga ämnen (1818) och Ämbetsberättelse med tillhörande handlingar (1819), en viktig källa för kunskapen om de litterära förhållandena under Gustaf IV Adolfs tid, ehuru bilagorna aldrig utkommo. Vid sin ansökan om Stora Tuna pastorat i Dalarna råkade han i häftig fejd med Västerås domkapitel, där J. 0. Wallin då var den ledande, men M. gick segrande ur striden och utnämndes slutligen 1822 till det ovanligt förmånliga gället, hvilket föranledde landshöfding Hans Järta (se d. o.) att begära afsked. Hans skriftväxling och enskilda förhållanden voro ej egnade att stärka hans anseende. -rn.* Malmström. 1. B e rn h ar d E l is M., skald, litteraturhistoriker, akademisk lärare, f. 14 mars 1816 på Södra Holmstorp, Tysslinge socken, Närke, d. 21 juni 1865 i Uppsala, student i Uppsala 1835, egnade sig till en början, på grund af medellöshet, åt den prästerliga banan och aflade 1837 dimis-sionsexamen,men då han var för ung att prästvigas, sysselsatte han sig med humanistiska studier, särskildt historia och filosofi samt Greklands klassiska litteratur. Hans intressen bundo honom snart alltmera vid vetenskap och skaldekonst. Mot slutet af 1830-talet blef han känd som en af Uppsalas mest framstående unga skalder; i allmän kulturell och politisk läggning bekände han sig som "Geijerian" och tillhörde det frisinnade läger, som efter Geijers "affall" fylkade sig kring denne och Bergfalk. Bland hans tidigaste dikter märkas en först efter hans död tryckt elegi vid en broders död, vidare den 1838 anonymt utgifna Ariadne, närmast en "läsefrukt" af Homeros, den akademiska täflings-dikten Inez de Castro (1838), ett episkt skaldestycke på ottave rime, som endast erhöll hedersomnämnande, samt den idylliska Fiskarflickan på Tynnelsö (1839), som behandlar en kärleksanekdot från Gustaf Vasas tid, utan tidsfärg, men med lokalton från den ljusa Mälartrakten och en obestridlig fägring öfver dess vårstämning och kärleksstämning. Vid denna tid indrogs M. i en krets af "schöngeister", som utgifvaren af "Eos", Len-ström, samlat och hvilkas förnämsta medelpunkt var K. A. Hagberg. I "Eos" offentliggjorde M. dels den mycket märkliga, något omogna Blick på svenska vitterhetens närvarande tillstånd, där han första gången utkastar en fejdehandske mot den nyromantiska skolan, dels ett antal lyriska poem, hvaribland Hvi suckar det så tungt uti skogen?, Sången för Södermanlands nation, ödmjuker Er, Stafkarlen, men ock enstaka poem, som ej upptagits i de samlade dikterna. I kalendern "Lin-nsea borealis", som M. utgaf tills, med K. J. Bergman 1840 (för 1841) och 1842, meddelade han ytterligare ett antal poem, hvaribland Fosterlandet, det dramatiska fragmentet Julianus,* Den femtonåriga m. fi. sedermera omtryckta eller uteslutna. I l:a arg. af "Linnaea borealis" skulle ock intagits den elegiska cykeln Angelika; den var redan tryckt, då M. i stället beslöt sig för att täfla därmed i Svenska akad., och samma dag, han aflade filos, kandidatexamen, meddelades det honom, att han härför erhållit stora priset; denna dikt fastslog hans ställning som en af det yngre släktets främste. 1842 försvarade M. en gradualafh., Om konstens väsende och betydelse, samt blef efter ett docentprof, Grunddragen af Aristoteles' lära om poesien, motvilligt kallad till docent i estetik af Atterbom, till hvilken han stod i ett föga intimt förhållande, liksom han alltid höll sig på afstånd från den fosforistiska kretsen hos fru Silfverstolpe. M. offentliggjorde en del skandinaviska dikter, bl. a. vid studentmöten, liksom han medverkade