689 Malplaquet-Malt 690 Malplaquet [-plakä], by i franska dep. Nord, 16 km. s. v. om belgiska staden Möns, var skådeplats för det blodiga slag, i hvilket de förenade tysk-engelsk-holländska arméerna (90,000 man) under prins Eugen och Marlborough 11 sept. 1709 besegrade den 80,000 man starka franska armén under Villars. Segerns enda följd blef intagandet af Möns. Se Sautai, "La bataille de M., d'aprés les correspondants du duc de Maine å 1'armée de Flandre" (1904). (J. F. N.) Malproper [-pråper; fr. malpropre'], osnygg. Jfr Proper. MålshåttakvseÖi, isl., "ordspråksdikten". Se Bjarne Kolbeinsson. Dikten är utgifven af Th. Möbius i "Zeitschrift fiir deutsche philo-logie" (Ergänzungsb., 1874), Vigfiisson i "Corpus poeticum boreale" (1883), Th. Wisén i "Carmina norroena" (1886) och F. Jonsson i "Småstykker udg. af Samf. t. udg. af gammel nord. litt.", n:r 12 (1889). B-e. Malsläktet, Silurus, zool., tillhör den i varmare länders färskvatten mycket utbredda fiskfamiljen Siluridce. Den enda i Europa lefvande arten, S. Målen (Silurus glanis). glanis, målen 1. Donauvelsen (se fig.), är till sitt utseende så egendomlig, att den icke kan förväxlas med någon annan af våra fiskarter. Hufvudet är stort, bredt och tillplattadt, med stor munöppning, som omges af sex skäggtömmar, två större och fyra mindre. Kroppen är bakåt hoptryckt från sidorna. Fisken har liten ryggfena och ganska lång analfena. Till färgen är målen ofvan mer eller mindre mörkt olivgrön, undertill hvitaktig. Fjäll saknas. Längden kan gå till mer än 4 m. och vikten till 200-250 kg., ehuru så stora exemplar numera ytterst sällan erhållas. Målen har i Europa en östlig utbredning. I Storbritannien, Frankrike och Italien samt på Pyreneiska halfön saknas den, äfvensom i Rhens och Wesers vattenområden (är där åtminstone ytterst sällsynt). I nordöstra och sydöstra Tyskland, Ungern och på Balkanhalfön ända ned till Konstantinopel är den icke synnerligen sällsynt samt går äfven ut i Frisches haff och någon gång i Östersjön ända till danska kusten, där den en gång (enl. Kröyer) fångats vid Kjöge. Eljest förekommer den numera icke i Danmark och saknas h. o. h. i Norge. I Sverige förekommer målen nordligast upp i Mälaren och Hjälmaren samt f. ö. uti åtskilliga sjöar i Södermanland och norra Östergötland, Emmåns vattenområde i Kalmar län samt i några sjöar i nordöstra Skåne. Den är i Sverige öfverallt på dessa ställen tämligen sällsynt samt fångas blott tillfälligtvis och då vanligen endast i smärre exemplar; dock veta äldre personer att berätta om stora exemplar, som fordom fångats, enligt uppgift af inemot ett skeppunds vikt. Målen är en glupsk roffisk, som lefver nedgräfd bland dyn på bottnen. Köttet af de yngre målarna skall vara ganska ätbart, ehuru mycket fett. Hos äldre är det groft och tranigt. Målen förekommer äfven i Svarta och Kaspiska hafven samt skall i det senare vara föremål för fiske för vinnande af husbloss, som beredes af dess simblåsa. Från malfisket i Kaspiska hafvet skall utföras för omkr. 315,000 rubel årligen af sådant husbloss, hvilket dock anses dåligt och vida underlägset det, som beredes af stören. Jfr D a r r m a l e n. R. L.* Malsta, socken i Stockholms län, Lyhundra härad. 1,577 har. 307 inv. (1911). Annex till Lohärad, Uppsala stift, Lyhundra kontrakt. Malstanäs, herresäte i Forsa socken, Södermanlands län, vid sjön Uren, utgör med Malsta 4 mtl, 513 har, tax.-v. 90,000 kr. (1910). Det har tillhört medlemmar af flera adliga släkter och tillhör nu hofstallmästaren G. Tamm, som jämväl eger l mtl Orresta 1. Årsta (tax.-v. 82,400 kr.) i Flens socken. \Vbg. Malstatt-Burbach, förr stad i preussiska reg.-omr. Trier, vid Saar, 38,554 inv. (1905), förenades 1909 med Saarbriicken och S:t Johann till storstaden Saarbriicken (se d. o.). Malström, Tidvattensström, en våldsam hvirfvelrörelse i vattnet i trånga sund, framkallad af ebb och flod. Föremål, som kommit in i en sådan vattenhvirfvel, dragas mot dess midt och sugas där ned under vattenytan. Dessa hvirfvel-strömmar uppnå ibland mycket stor hastighet och kunna bli farliga för seglare, obekanta med de lokala förhållandena. Exempel på malströmmar äro bl. a. Saltströmmen i Saltenfjord utanför Bodö i Norge, den s. k. Sumbö-malströmmen vid sydöstra spetsen af den till Färöarna hörande Suderön samt i synnerhet Moskenströmmen, som vanligen rätt och slätt kallas Malströmmen, mellan Lofoten och Vserö på Norges västkust. Den uppkommer därigenom, att under flodtiden en stor vattenmassa intränger söderifrån i Vestfjorden och där hopar sig samt icke hinner bortrinna genom de smala sunden mellan öarna, till följd hvaraf en stark återgående ström mot s. framkallas. I rännan mellan Va3rö och Moskenesö träffar denna ström tillsammans med den norrut gående floden, och genom dessa parallella och motsatta strömmars samverkan uppstår en hvirfvelrörelse. Allteftersom floden tilltager, drager sig den sydliga strömmen mot s. v., v., n. v. och slutligen mot n. Under ebbtiden uppstår på liknande sätt en kretsrörelse i motsatt led från n. genom v. till s. Äfven de redan under forntiden bekanta Scylla och Cha-rybdis i Messinasundet äro tidvattensströmmar. Scylla är strömmen intill italienska kusten vid sundets trängsta ställe, och Charybdis uppstår utanför Messinas hamn. Tidvattensströmmarna i Messinasundet uppnå en hastighet af 1,5 till 3,5, någon gång 5 m. per sekund. Se S. Arrhenius, "Lehr-buch der kosmischen physik" (1903). D. S-t. Malt, korn, som fått gro och sedan blifvit tor-kadt. Malt beredes i bryggerier och brännerier på det sätt, att korn blötes i vatten och lämnas i högar, som tid efter annan omskyfflas. Härunder gror kornet och utsänder rottrådar (s. k. malt-groddar). Sedan detta skett, torkas kornet vid lägre eller högre temperatur, allteftersom det skall