användas i brännerierna eller till bryggning af
öl och porter, i hvilket sista fall temperaturen
stegras, så att maltet delvis rostas. Under groningen
undergå kornets beståndsdelar väsentliga kemiska
förändringar. Kornets ägghviteämnen omsättas, och
en grupp af enzym bildas, hvilka sammanfattas under
namnet diastas (se d. o.). Diastasen förvandlar
kornets stärkelse till dextriner, närmast
högmolekulära dextriner, hvilka färgas af jod,
och sedan dextriner med lägre molekularvikt. Den
delen af diastasen, som spjälkar stärkelsen (amylum)
till dextriner, kallas amylas. Dextriner spjälkas
omedelbart vidare genom förmedling af diastasens
dextrinaser till en sammansatt sockerart, maltos
(se d. o.). Till följd af maltoshalten har maltet söt
smak. Om man med ljumt vatten utlakar malt, erhåller
man en infusion, som innehåller maltets Lösliga
beståndsdelar: maltos, dextrin och diastas. Till följd
af diastashalten har denna infusion egenskapen att
vid lämplig temperatur förvandla stärkelse till maltos
och dextrin, hvarför den användes i brännerierna för
att förvandla den i potatis och säd förekommande
stärkelsen till maltos, som sedan genom tillsats
af jäst sönderdelas till drufsocker och försättes
i spritjäsning. Den i bryggerierna på olika sätt
beredda infusionen af malt kallas vört och ger,
sedan den blifvit försatt med humle, efter jäsning
öl. Se vidare ö 1. P. T. C. (II. E.)
Malta [må'ltə], en England tillhörig ö i Medelhafvet,
emellan Sicilien och afrikanska kusten, omkr. 100
km. från Kap Passaro och 325 km. från Tripolis,
bildar med de närbelägna öarna
Gozzo och
Comino samt de obebodda holmarna
Cominotto och
Filfola en grupp, som utgör återstoden af en
landförbindelse mellan Europa och Afrika. Ögruppen
omfattar 323 kvkm., hvaraf komma på ön M. 248
kvkm. 228,442 inv. (1911). Ön, hvars berg bestå
hufvudsakligen af tertiär sandsten, utgör en ända till
258 m. hög platå, som i s. och s. v. bildar en brant
kust, men i ö. och n. ö. sänker sig långsluttande
och där har några vikar, såsom S:t Paulsviken,
där aposteln Paulus led skeppsbrott, vikarna
vid Valetta samt den stora Marsa Scirocco. M. har
endast några få bäckar, och regnvatten samlas därför
sorgfälligt i cisterner. Anmärkningsvärda äro öns
många grottor. Genom brist på skog har ön i allmänhet
ett kalt utseende. Den odlade jorden är omkr. 16,600
har, delade på 10,500 brukningsdelar. Marken är
ofta terrasserad på sluttningarna, för att den
ofta ytterst tunna jorden ej skall bortsköljas af
vinterregnen. Bördigheten är mycket stor, och ön
lämnar två, stundom tre skördar om året. Viktigaste
produkterna äro tidig potatis för afsättning på
England, spannmål, tillräcklig för öns behof under
4 månader, bomull, hufvudsakligen för inhemsk
förbrukning, sydfrukter (apelsiner och fikon)
samt honung. Floran är ganska yppig och liknar
mest Afrikas, till hvilken världsdel ön räknades
i forntiden. Boskapsstocken utgjorde 1910 9,000
hästar, åsnor och mulåsnor, 6,800 nötkreatur, 17,600
får och 17,600 getter. Ön har tempererade och sunda
vintrar (10--22° C.), nästan tropiska somrar (27--32°
C.). Den angenäma nordöstvinden blåser i medeltal 150
dagar, omkring dagjämningarna och stundom om vintern
nordvästvinden,
gregale (Euroklydon, i Apg.
27: 14), med nästan orkanlik styrka. Regnmängden per
år är i allmänhet mindre än 600 mm. Den är mycket
oregelbunden, och perioder af torka ha sträckt sig
öfver 3 år. Bland invånarna,
malteserna, äro de
högre klasserna en blandning af spanska, italienska
och franska element, men bland de lägre är det
feniciska och arabiska öfvervägande. Omkr. 70
proc. ord i språket äro arabiska, resten är
hufvudsakligen rådbråkad italienska. På ön finnas
ett af malteserriddarna 1768 grundlagdt universitet
(med fyra fakulteter och 163 studenter, 1910),
lyceum, 2 sekundära skolor, 3 tekniska samt 172
folkskolor utom 74 af staten icke understödda privata
skolor. Befolkningen är katolsk. Prästerskapet är
talrikt och tager afkastningen af ungefär 1/4 af
jordegendomen. Regeringen utöfvas af den engelske
guvernören, biträdd af ett verkställande råd af
10 medlemmar samt ett regeringsråd (lagstiftande
råd) bestående af guvernören som ordf., tio af
kronan utnämnda och åtta valda ledamöter. -- Genom
sitt läge midt i Medelhafvet, emellan Väster- och
Österlandet, är M. af största vikt för England såväl
som hufvudstation för ångbåtarna och nederlagsort
som i strategiskt hänseende. Det bildar ett af stöden
för Englands makt i Medelhafvet, och dess hufvudort,
Valetta, har därför gjorts till en stark fästning
Stora hamnen vid Valetta.
(jfr fig.). En mindre fästning är Cittavecchia;
men äfven ön Gozzo är befäst: staden Rabato med ett
behärskande fort och fort Chambray vid farvattnet
mellan Gozzo och Comino. Statsinkomsterna uppgingo
1910--11 till 441,444 pd st. (hufvudsakligen tullar
och jordräntor), utgifterna till 467,373 pd. Tontalet
af inlöpande fartyg var 1910--11 4,34 mill., däraf
voro 2,4 mill. ton engelska. Värdet af importen
var s. å. 2,35 mill. pd och af exporten 863,429
pd. Brittiskt mynt är det enda lagliga på ön. -- En 12
km. lång järnväg förenar Valetta med Cittavecchia. Den
stora hamnen ö. om Valetta, hvars inlopp försvaras af
fort Ricasoli, är en af de bästa på jorden och mycket
besökt. En arm af hamnen är afsedd till kolstation,
och där införas och säljas ofantliga kvantiteter
kol. Brittiska medelhafsflottan har sin
