699 Malthusianism-Maltskatt 700 har gett anledning till mycken diskussion och tvist. I en del fall har man bestridt själfva grundtankarna däri, i det några förmenat, att könsdrift och fortplantningsförmåga aftaga med stigande välmåga och folktäthet eller öfver hufvud kultur (Sadler, Doubleday, Spencer), medan andra ansett, att näringsspelrummet väl kan hålla steg med hvilken som helst folkökning (Carey, List, Henry George, Oppenheimer och i allmänhet socialisterna). Oftare har likväl diskussionen gällt endast formulering och termer. Slutsatsen, att det ges en naturlig tendens till öfverbefolkning, är obestridlig; men likaså att människornas fria handlande kan bemästra donna tendens och det i vida högre grad än M., med de erfarenheter han hade för ögonen, kunde ana. Därför är, äfven oafsedt det ständigt växande näringsspelrummet, den fara för öfverbefolkning, som många ekonomer på grund af den alltjämt stora folkökningen i Europa frukta, för flertalet folk ringa eller ingen. (Se härom en uppsats i "Statsvetenskaplig tidskr." 1902.) - Beträffande fattigdomens förhindrande och afhjäl-pande, den fråga, som gett uppslaget till M:s befolkningslära, uttalade han sig emot legalt fattigunderstöd, som han ansåg endast skulle förvärra det onda. Bästa hjälpen vore att afstyra förtidiga giftermål samt hos de fattiga klasserna inpränta, att försörjningsplikten för barnen åligger uteslutande föräldrarna. M. har gjort sig förtjänt om den ekonomiska vetenskapen utom med sin berömda befolknings-lära genom sina undersökningar om grundräntan, värdebegreppet, kriserna m. m., hvilka han framlade uti Principles of political economy (1820; 2:a uppl. 1836) och Definitions in political economy (1827) samt i flera smärre skrifter och uppsatser. Om nymalthusianismen och nymalthusia-nerna samt deras sätt att lösa folkökningsproblemet se N y m a 11 h u s i a n i s m. P. E. F-k. Malthusianism, den riktning inom nationalekonomien (eg. befolkningspolitiken), som med anslutning till Malthus' befolkningslära förespår öfverbefolkning och med åberopande af nämnda lära vill förebygga en sådan. P. H- l1-k. Malthus' lag. Se Malthus. Maltitz, Hermann von, pseudonym för P h. F. H. Klencke. Maltkaffe, bot. Se Kaffesurrogat. Maltkorn, landtbr. Se Korn, sp. 1055. Maltkross. Se öl. Maltkölna. Se öl. Malto 1. R ä j m a h a 11, ett språk, som talas i Santal Pargannas omkring den nuv. staden (byn) Rajmahal på högra stranden af Ganges vid dess vändning mot s. De kringliggande kullarna och områdena äro bebodda af omkr. 73,000 människor, paharias, besläktade med oraons. Malto, deras språk, talades 1901 af inemot 61,000 personer och anses tillhöra de dravidiska språken (se Dra vi d a, sp. 836-837). De i dessa områden senare invandrade santalerna (se d. o.) äro däremot af helt annan härstamning. K. F. J. Maltobiönsyra, kem. Se M a 11 o s. Maltodextrin, kem., kallas stundom en sådan dextrin (se d. o.), som har bildats ur malt genom spjälkning af dess stärkelse. Det finnes många dextriner, som uppstå ur malt, och maltodextrin betecknar således ej någon kemiskt enhetlig substans. Il- U- Malton [må^tn], stad i engelska grefsk. York, North Riding, vid Derwent, som där blir segelbar. 4,758 inv. (1901). M. har tre arkitektoniskt intressanta gamla kyrkor och latinskola (från 1547). Tillverkning af landtbruksredskap. I närheten finnas rester af en romersk by. (J- F. N.) Maltos, kem., en sockerart, som uppkommer genom inverkan af vissa enzym på stärkelse. Sådana enzym äro diastas i groende frö (och i malt), ptyalin i saliv och ett likartadt ferment i bukspotten. Genom diastasens verkan bildas maltos i maltextrakt. Maltos är i rent tillstånd en hvit, kristallinisk massa med söt smak. Dess sammansättning är C12H22On + H20. Den löses lätt i vatten, mindre lätt i alkohol och är liksom drufsockret högervridande; dess specifika vridning [«]D = 138,s°. Maltos visar stark multi-rotation (se d. o.). Den smakar mindre sött än rörsocker. Maltos kan lätt försättas i alkoholjäsning, hvarvid jästens maltas först åstadkommer en hydrolys af maltosen till glykos enligt ekvationen C12 H2 O maltos 2C6H1200 d-glykos. Denna hydrolys kan ske äfven genom inverkan af utspädda syror. Maltos reducerar en alkalisk kopparlösning, bildar en osazon (se d. o.) och kan oxideras till en syra, med lika antal kolatomer, som kallas maltobionsyra; man ser däraf, att maltos innehåller liksom glykos en fri aldehyd-grupp. P. T. C. (H. K) Maltrumma. Se M a Icy Ii n d e r. Malträtera (fr. maltraiter), illa behandla (i handling eller ord). Maltskatt, i vidsträckt betydelse skatt på maltdrycker, i inskränkt betydelse en särskild form af denna skatt (se nedan). Allmänt erkändt är, att denna skatt bör vara en produktionsskatt, d. v. s. läggas på tillverkningen af maltdrycker. Man skiljer emellan redskaps-, råämnes- och fabrikat-beskattning, allteftersom skatten bestämmes efter de använda redskapens rymd eller mängden och beskaffenheten af använda råämnen eller tillverkade produkter. Redskapsbeskattningen är antingen mäskkar sskatt, då skatten bestämmes af mäskkarens rymd, eller bry g g panneskatt, då bryggpannans rymd lägges till grund för beskattningen. Båda dessa former äro erkändt olämpliga, emedan de erfordra en mycket omfattande och besvärlig kontroll. - Af fabrikatbeskattningen förekomma två former, nämligen vörtbeskattningen och beskattningen af den fullfärdiga produkten. Vid vörtbeskattning bestämmes skattens storlek efter vörtens mängd och beskaffenhet (sockerhalt). Denna beskattning, som vunnit tillämpning i Österrike-Ungern, Italien och England, lider dock af vissa fel, t. ex. svårigheten att tillräckligt noggrant kunna ange vörtens sockerhalt. Beskattning af den fullfärdiga produkten förekommer i Nord-Amerikas förenta stater i' form af en "fatskatt" samt i Danmark, där allt för afsalu till-verkadt öl, som håller 2J/4 viktsproc. alkohol eller därutöfver, är skattepliktigt. - Råäinnesbe-