sommaren 15°, för vintern 5,5° C.). Jordbruk drifves mest i södra delen och längst i n., där landet är slätt, de inre delarna ha däremot goda betesmarker. Af hela arealen äro 65 proc. odlad mark. Boskapsskötseln är af stor vikt. Bergsbruket lämnade 1909 2,560 ton silfverhaltig blymalm, 1,900 ton zinkmalm och 6,870 ton hafssalt, hvarjämte brytas något kopparmalm samt flera bergarter. Industrien är obetydlig, men handeln ganska liflig, mest bestående af export af öns produkter: hästar, nötboskap, får samt bly, kalk och svart marmor. 1909 sysselsatte M. 79 fartyg om 12,920 ton, och samfärdseln med Liverpool och andra engelska hamnar är betydlig. Sill- och kabeljofisket sysselsatte (1909) 251 båtar med 932 mans besättning. Järnvägarna ha en längd af omkr. 80 km. Invånarna, 50,542 pers. (1911), af hvilka mer än hälften bor i de fyra städerna Douglas (21,101 inv. 1911), hufvudstad, Ramsey, Castletown och Peel, kallas manxmen och tillhöra den gaeliska grenen af kelterna (se Gaeler) och talade förr en keltisk dialekt, manx (se d. o.), som dock numera ej en tiondel (1901 4,400 pers.) af befolkningen förstår. -- Ön är säte för en anglikansk biskop af Sodor och Man (Sodor, af Sudreys, södra Hebriderna, hvilka förr hörde till M.) och har sin egen författning. I spetsen för förvaltningen står en af kronan utnämnd lieutenant governor, som jämte the council (första kammaren), bestående af deemsters (domare), biskopen och andra prästmän, utnämnda af kronan, och the House of keys (andra kammaren), en representation af 24 led., valda för 7 år af de 6 sheadings (öns lokala underafdelningar) och af de 4 städerna, bildar Court of Tynwald. De af denna antagna besluten skola godkännas af konungen, men bli ej giltiga, förrän de promulgerats både på engelska och manx å Tynwald hill (sv. tingvall) nära Peel, hvilket sker på Tynwalddagen (5 juli). De kallas därefter acts of Tynwald. Ön har ingen representant i underhuset, och dess biskop kan aldrig få säte i öfverhuset. Engelska parlamentets beslut gälla ej för ön, såvida detta ej är särskildt uttaladt. Befolkningen är fri från inkomstskatt, stämpelafgifter och åtskilliga andra skatter. Ön har teologiskt seminarium för utbildning af präster (filial af Durhams universitet), college (sedan 1833) samt "grammar schools" i Douglas, Ramsey och Castletown. Den fick 1872 en skollag, som föreskref obligatorisk skolgång och osekterisk religionsundervisning samt att hvarje stad och kommun skulle bilda ett skoldistrikt med skolråd. Först 1892 blef folkskolundervisningen kostnadsfri. 1910 funnos 48 folkskolor, af hvilka 5 voro sekteriska. -- Öns inkomster härröra hufvudsakligen från tullar och uppgingo 1910--11 till 85,260 pd; motsvarande utgifter voro 76,950 pd, hvaraf 10,000 pd gingo till statskassan som bidrag från tullinkomsterna. Dess skuld steg 1910 till 207,631 pd och tillgångar till 123,698 pd. Öns vapen är en röd sköld med 3 harneskklädda ben, förenade med öfre delen af låret och böjda liksom armarna i hakkorset, hvaraf det sannolikt utgör en egendomlig form. -- M. (på manxspråket Mannin) kallas af de gamle författarna Eubonia (Caesars och Tacitus' Mona har nästan säkert bevisats vara Anglesey, icke M.) och innehades sannolikt af romarna. I äldre tider hörde ön växelvis under Wales och Skottland samt eröfrades i slutet af 800-talet af Harald Hårfager och, efter det hans jarlar gjort sig oberoende, på nytt (1093) af Magnus Barfot. Den var sedan jämte Hebriderna ett norskt skattland, styrdt af en skandinavisk konungaätt, till 1266, då Magnus Lagaböte afträdde sina rättigheter till Alexander III i Skottland. Efter dennes död ställde sig öborna under skydd af Edvard I i England 1290. 1406 gafs M. som evärdligt län åt sir John Stanley och hans arfvingar (earlarna af Derby), hvilka först med titeln konungar, men sedan 1505 med den blygsammare titeln lorder innehade ön till 1765, då hertigen af Atholl, den siste earlens af Derby måg, sålde den till engelska kronan för 70,000 pd och en årsränta af 2,000 pd. Sina godsherrliga och patronatsrättigheter samt vissa andra förmåner behöll han dock till 1828, då han sålde dem för den ofantliga summan af 417,144 pd (1,5 mill. kr.). Litt.: A. W. Moore, "Sodor and M." (1893) och "A history of Isle of M." (2 bd, 1900, med bibliografi). Jfr Kermode, "Manx crosses" (1907), och Brate, "Runinskrifterna på ön Man" (i "Fornvännen", 1907). (J. F. N.) Man, Cornelis de, holländsk genre- och porträttmålare, f. 1621 i Delft, d. där 1706, tillhörde 1642 Delfts målargille, men begaf sig kort därefter ut på resor, besökte Paris, Lyon, Florens, Rom och Yenezia och återkom till födelsestaden efter nio års frånvaro, egendomligt nog utan att ha tagit några märkbara intryck af främmande konst. Hans porträttmålningar äro, med undantag af bilden af Clara von Sparwoude (i Delfts stadshus), numera kända blott genom gravyrer, hans genrebilder träffas däremot i flera af utlandets museer. Han har ett mycket omväxlande ämnesval. Än uppvisar han, såsom i Darmstadts museum, en Kyrkointeriör, än framställer han, såsom i Budapests museum, Herre och dam spelande schack, eller, såsom i Bondeska samlingen på Eriksberg, Interiör med en sittande dam med en tallrik äpplen i knäet. I sina bästa arbeten, som ofta förväxlas med Koedycks, påminner M. ibland om Jan Vermeer van Delft och Gabriel Metsu. O. G-g. Mana, sjöv., räcka från hand till hand. "Mana linan". Se Lödning. Jfr Sjömana. Mana. Se Helig, sp. 311. Mana, finsk myt. Se M an åla. Manaar [-nä'r], en liten ö n. v. om Ceylon, närmast s. om den s. k. Adamsbron (se d. o.), som skiljer den djupa Manaargolfen i s. från det grunda Palksundet i n. Öns hufvudort är staden M. med gammalt portugisiskt fort, pärl- och trepangfiske. J. F. N. Manaba [-ba']. Se Manabi. Ma'nabi, Manabà [-ba';], provins i sydamerikanska republiken Ecuador, vid Stilla hafvets kust. 14,922 kvkm. 64,100 inv. (1893; den senaste folkräkningen). Landet genomdrages af flera små floder. Dess viktigaste produkter äro kautschuk, kakao, halmhattar, artiklar af agavefibrer (pita) samt hängmattor. Kusten är rik på fisk. Hufvudstad är Portoviejo (5,000 inv.), i det inre; den viktigaste hamnstaden är Manta (se d. o.). J. F. N. Manacor [-kår], distriktshuvudstad på spanska ön Mallorca, 12 km. från östra kusten i en väl odlad trakt. 12,408 inv. (1900). Närmare hafvet