Manco-Mandaringult 724 förvärfssättet. Med denna ordets betydelse synes sammanhänga dess användning i uttrycken res ma'ncipi (mancifpii) och res nec mancipi, af hvilka det förra betecknar de saker, som bildade grundstommen af den gamla romerska familjens egendom, såsom gård och grund, slafvar och sådana husdjur, som voro bestämda att draga och bära, det senare åter sådana saker, som icke voro lika betydelsefulla för själfva familjens bestånd. Dels betyder mancipium också det med slafveri urspr, jämställda maktförhållande, som uppkom därigenom, att en husfader genom mancipatio (se d. o.) till en annan öfverlät en fri person (barn eller hustru), öfver hvilken han hade potestas patria eller manus (se d. o.). Mancipium i denna betydelse var en art af den myndighet, som kunde tillkomma en person öfver en annan. De båda andra arterna voro potestas och manus ("earum personarum, quse alieno juri subjectse sunt, alise in po-testate, alise in manu, alise in mancipio sunt." Gajus, "Institutionum commentarii", 1: 49). - Slutligen förekommer mancipium också i samma betydelse som mancipatio (se d. o.). !. L. (M. F-r.) Ma'nco [-ka], it., af lat. manens, ofullständig, stympad, hand., brist i fråga om varors (sällan penningars) kvantitet, undermål, under-vikt. (Å. WrsonM.) Mancu'nium. Se Manchester, sp. 719. Manda, ö vid östafrikanska kusten, n. om Tanas mynning, hörande till Brittiska Öst-Afrika. Mandailing, dialekt af bata-språket. Se Bata, sp. 1058. Mandal, Norges sydligaste stad, i Lister og Mandal amt vid mynningen af den vattenrika, omkr. 65 km. långa Mandalselven, ett par km. ö. om Lindesnes. 3,469 inv. (1910; 1875 4,043 inv.). Till M. räknas dess hamn Kleven, omkr. 2 km. i s. ö., där de ord. ångbåtarna lägga till. Staden uppstod tack vare trävaruaffärerna och det rika laxfisket (sedan Eriks af Pommern tid och långt in på 1600-talet ett privilegium för borgarna i Landskrona) i Mandalselven. Vid "Kastellet" vid Mandalselvens utlopp funnos under Kristian IV:s tid 3 batterier. 1807 fanns vid M. ett bestyckadt batteri, som efter 1814 lämnades att förfalla. Det nuv. M. är knappt äldre än från förra hälften af 1600-talet och kallades urspr. Buane, norsk förkortning för "danska bodarna" i Mandalen. K. V. H. L. W:son M. Mandala [malndala], sanskr. (eg. "krets"), namn på de tio större afdelningar eller böcker, hvaraf "Rigveda" består (se Indiens språk och litteratur, sp. 535, och Rigveda). K. F. J. Mandalay, Mandaleh [mä'ndəlei], förr hufvudstad i konungariket Burma, nu hufvudstad i det brittiska Öfre Burma, omkr. 3,5 km. från östra stranden af Iravadi och omkr. 45 km. n. om den forna hufvudstaden Amerapura. 138,299 inv. (1911). Staden, som anlades 1856--57 på en vidsträckt, torr slätt, vid foten af en isolerad, 180 m. hög bergkulle, är omgifven af en 8 m. hög tegelmur, med 12 portar och vakttorn, samt en djup vallgraf. Midt i staden ligger, omgifven af 4 särskilda murar, den praktfulla forna konungaborgen, hvars främre, åt ö. vettande del innehåller den 80 m. långa, af snidadt och förgylldt tekträ byggda audienssalen, i hvars ena ända står den gyllene konungatronen. (Se pl. III till art. Byggnadskonsten.) I nov. 1885 besattes staden af brittiska trupper under general Prendergast, och konungen bortfördes på en brittisk eskader till Indien för att svara för de grymheter han begått mot européer samt för sina fientliga åtgärder mot brittisk-indiska styrelsen. Prendergast öfvertog i Englands namn förvaltningen af Burma. För att fördrifva engelsmännen antände burmanerna sin hufvudstad 15 april 1886, hvarvid en del af densamma förstördes. M. har betydlig industri (siden, guldsmedsarbeten, trä- och elfenbenssniderier m. m.) och liflig handel med Rangoon, med hvilket det är förenadt genom en järnväg. (J. F. N.) Mandaleh. Se Mandalay. Mandall, dajakernas (se d. o.) svärd. Klingan är af utmärkt material, konvex på ena sidan, konkav på den andra och konstnärligt prydd med graveringar. Handtaget, som fästes vid klingan med guttaperka, är af ben och ofta prydt med tofsar af människohår. Mandals amt. Se Lister og Mandal amt. Mandalselven. Se Mandal. Mandamento, plur. mandamenti, it., krets (för lagskipning). Se Italien, sp. 1047. Mandaner, indianfolk af siouxgruppen i Nord-Amerikas väststater, påträffades först 1738 af européerna och lefde då fördelade i nio byar. Dessa bestodo af oregelbundna grupper af tätt intill hvarandra byggda, cirkelrunda, lertäckta stockhyddor med hvälfdt tak. I midten af taket befann sig rököppningen, öfver hvilken en rund skärm flätad af grenar var placerad. Fyra starka pelare uppburo taket. Rundt kring väggarna voro stora, breda, rymliga bäddplatser försedda med filtar och hudar. Mandanerna odlade majs, bönor, pumpor och solrosor (de sistnämnda för de ätbara frönas skull). De tillverkade lerkärl. Månggifte var vanligt bland dem. Deras religiösa idéer och ceremonier liknade i hufvudsak de öfrige prärieindianernas. Männen använde synnerligen ståtliga hufvudprydnader af fjädrar samt piggsvinstaggar i olika färger (se fig. 14 å pl. Amerikanska folk). Tatuering med svarta parallellstreck å vänstra brösthalfvan och armen begagnades, ehuru sparsamt. 1837 beräknades stammen till närmare 1,600 individer, men 1905 återstodo endast omkr. 150, bosatta å en reservation nära Missourifloden. C. V. H. Mandant, jur. Se Mandat. Mandara (Uandala), landskap i mellersta Sudan, s. om Bornu, till hvilket det är skattskyldigt. Det hör, enligt öfverenskommelsen 1893, med sin östra del till den tyska intressesfären (Kamerun), med sin västra till den brittiska (Nigerterritorierna). Det är i n. sumpigt och jämnt, i s. bergigt med stora täta skogar af tamarinder, ullträd och baobabträd. Befolkningen (manda) är negrer, som tala ett eget språk och till största delen äro muhammedaner. De äro till antalet omkr. 250,000. Hufvudstad är Doloo med 30,000 inv. J. F. N. Mandarinanden, zool. Se Andfåglar, sp. 967. Mandariner. 1. I Europa bruklig benämning på kinesiska statsämbetsmän. Se Kina, sp. 53, samt pl. I och IV till denna art. -- 2. Ett slags små apelsiner. Se Citrus, sp. 357. Mandaringult, kem., ett konstgjordt orangegult färgämne, äfven kalladt orange 2, guldorange