735 Manderfelt-Manderström 736 trätt), och han studerade senare med offentligt understöd i Italien. Hemkommen till Köpenhamn, där modern bosatt sig, blef han hofmålare, fick många beställningar, i synnerhet på porträtt, såsom af Kristian IV, många förträffliga, duktigt utförda bilder, som ge en god föreställning om den folkkäre monarkens storslagna personlighet, af Danmarks dåtida ädlingar, lärde och krigare, o. s. v. Dessa porträtt utmärkas för solida egenskaper, men många af dem förväxlas sannolikt ännu med hans begåfvade svågers, Abr. Wuch-ters arbeten. Mindre lycklig var han som historiemålare. Hans konst-utöfning inbragte honom emellertid förmögenhet, och han köpte sig vid Östergade en fastighet, där han höll gästgifveri för förnäma resande. K. v. M. var liksom farfadern författare, men inskränkte sig till att på vers och prosa sjunga tobakens lof. 1-3. O. G-g. Manderfelt, politisk äfventyrare. Se I n g m a n, K. J. Manderström, svensk friherrlig ätt, härstammar från öfverlicentinspektoren i Wismar Erik F o r s-mander (d. 1713), som var bördig från Kopparbergs län och 1703 adlades med namnet M. Ätten blef 1771 friherrlig genom Martin Ludvig M. (f. 1691, d. 1780), hvilken tjänstgjorde som hofjunkare hos Karl XII och därefter som kammarherre under Fredrik I:s och Adolf Fredriks hela regeringstid. En sonsons son till denne, Kristofer Rutger Ludvig M. (se M. 2), blef 1860 grefve, men tog icke introduktion som sådan. 1. Kristofer M., friherre, hofman, vitter författare, son till Martin Ludvig M. (se ofvan), f. 13 dec. 1727 i Stockholm, d. där l sept. 1788, vardt 1746 student i Uppsala och kallades redan s. å. till kanslist i dåv. arfprinsen Adolf Fredriks tyska kansli. 1749 blef han handsekreterare hos densamme, 1752 kammarherre hos drottningen och var 1766-81 tjänstgörande öfverkammarherre och hofmarskalk hos drottning Sofia Magdalena. M. har gjort sig ett namn i vår vitterhet som en ej olycklig diktare i den dalin-ska tonarten (Skämtsamme skaldestycken, 1777, innehåller äfven dialektdiktning) samt som framstående tolkare af främmande vitterhetsaister, bl. a. "M. Aurelii Antonini Betraktelser öfver sig sjelf" (1755), Vol-taires "Caesars död" (1764), "Phocions samtal om statskonstens förbindelse med sedoläran" af de Mably (1766), sorgespelet "Andromach" af Ra-cine (1778), komedien "Julie" af Monvel (1786) och flera operor. 1773 blef han led. af Vitterhets-akad. Det af hans samtid förlöjligade Försök til et svenskt rim-lexicon (1779) har gjort språkforskningen goda tjänster genom sin materialsamling. Hans anonymt utgifna Anmärkningar öfver Herr Professorens och Kyrkoherdens doct, O. Celsii tal om smak uti den svenska, så bundna, som obundna vältaligheten (1768) samt hans eget inträdestal i Vitterhetsakad. rörande reglerna för poetiska tolkningar på svenska visa honom som en skarp och kvick författare äfven på det estetiska området. Mina poetiska arbeten (1788) innehåller ett urval af hans dikter på flera språk och öfversättningar. 2. Kristofer Rutger Ludvig M., grefve, den föregåendes sonson, utrikesstatsminister, f. 22 jan. 1806 i Stockholm, d. 18 aug. 1873 i Köln, aflade 1824 vid Uppsala universitet examen för inträde vid kansliet och väckte, ifrån barndomen i hemmet uppfostrad med franska språket och begåfvad med en sällsynt håg och färdighet att skrif-va, snart sina förmäns uppmärksamhet, sedan han gjort sitt inträde i konungens kansli, där han först arbetade i Handels- och finansexpeditionen. Utrikes-statsministern af \Vet-terstedt beredde honom 1830 ord. anställning inom kabinettet för utrikes bref växlingen. Där arbetade M. under kabinettssekreterarna E. Lagerheim och E. Ihre som andre och förste sekreterare (1830-38), utsändes som legationssekreterare till Petersburg (mars 1838) och London (juni 1839) samt återvände som kabinettssekreterare (juni 1840). Utrikesstatsmini-stern Stierneld upphörde att fungera få veckor efter M:s återinträde i kabinettet, och den sedermera utnämnde efterträdaren Ihre uppehöll ämbetet som t. f. utrikesstatsminister under mer än två år. M:s duglighet hann därunder snart till fullo uppskattas. "H. M:t Konungen af Sverige och Norge" hade icke på mycket länge uppträdt med så liflig diplomatisk penna som då, i synnerhet efter tronskiftet (1844), och var det än konungen själf, som bestämde innehållet, så trodde man sig åtminstone med stor säkerhet veta, att det var M., som gett innehållet form. Vi erinra t. ex. om protesten mot Krakaus införlifvande i Österrike (1846) och i främsta rummet om den 1848 verksamma svenska medlingen emellan Preussen och Danmark. Oskar I hade ock redan 1848 önskat utnämna sin raske medarbetare inom de ministeriella målen till sin konstitutionelle rådgifvare för samma ärenden, men M. föredrog att stanna kvar på kabinettssekre-terarplatsen, och Stierneld fick i sin ordning efterträda Ihre som utrikesstatsminister. M. hade under dessa år jämväl visat sig nitiskt verksam för historisk och litterär forskning och för denna art af sin verksamhet vunnit erkännande genom ledamotskallelser af Vitt. hist. o. ant. akad. (1847),