- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
741-742

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandeville, Bernard de - Mandi - Mandibel - Mandingo - Mandioca - Mandla - Mandlarna - Mandogarh - Mandolin - Mandomsanammelse - Mandore - Mandorla - Mandragora - Mandrille - Mandrit - Mandry, Gustav - Mandsaur, Mandasor - Mandschu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eighteenth century" (1876), A. Bain, "Mental and moral science" (1868), J. M. Robertson, "Pioneer humanists" (1907), och P. Sakmann, "Bernard de M. und die bienenfabel-controverse" (1897). J. M. Mandi [mä'ndi], rajputstat i Brittiska Indien, på södra sluttningen af Himalaya, i Punjab, s. om distriktet Kangra. 3,100 kvkm. 181,110 inv. (1911). Dalarna äro fruktbara; i bergen finnas salt och järnmalm. Hufvudstaden M., vid floden Bias, hade 8,144 inv. 1901. J. F. N. Mandibel (lat. mandi'bula), anat., underkäke. Se Käke och Maxill. -- Zoologerna ha gett det öfversta paret af käkar hos vissa leddjursgrupper, nämligen kräftdjur, spindeldjur, tusenfotingar och insekter, det gemensamma namnet mandibler, emedan de i flertalet fall motsvara hvarandra i läge, form och förrättning. Deras homologi (se d. o.) hos de särskilda grupperna är dock ej än klart utredd eller i vissa fall t. o. m. osannolik. Särskildt hos spindeldjuren betecknar man dem därför med ett annat namn, chelicerer. Hos insekter med bitande mundelar äro dessa käkar belägna närmast under öfverläppen (se fig. 3 i art. Insekter) och röra sig mot hvarandra från sida till sida. De utgöras af två oledade, tillsammans oftast tångformiga och tandade tuggverktyg, hvilka vanligen äro ganska starka och kunna kraftigt sönderdela födan eller andra föremål. Insekternas mandibler sakna s. k. palper, eller små känselspröt, som däremot tillhöra underkäkarna, maxillerna, och hos kräftdjur finnas äfven på 1:a käkparet. Hos en del större skalbaggar (ekoxen m. fl.) utväxa mandiblerna (hos hannen) till framsträckta bildningar, liknande greniga horn. I vissa insektordningar ingå mandiblerna, till formen mycket förändrade, i dithörande djurs sugande och stickande mundelar, t. ex. hos Diptera. O. T. S.* Mandingo. Se Mandenga och Mandespråk. Mandioca, bot. Se Manihot. Mandla [ma'ndla]. 1. Distrikt i Brittiska Indien, Centralprovinserna, divisionen Jabalpur, omkring floden Narbada. 13,089 kvkm. 318,400 inv. (1901), bl. a. många gonder. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Narbada. 5,428 inv. (1901). Mandlarna, anat. Se Mandel 2. Mandogarh. Se Mandu. Mandolin. 1. (It. mandolino), mus., ett stränginstrument, liknande lutan, men mindre och djupare hvälfdt. Mandolinen är ännu i bruk uti Italien, särskildt i Neapel, som melodiinstrument och ackompanjeras med gitarr. Den neapolitanska mandolinen har 4 par stålsträngar (de lägre öfverspunna), stämda i kvinter som violinens (g, d1, a1, e2), medan den lombardiska har 5 eller 6 par strängar (med stämningen g, c1, a1, d2, e2, resp. g, h, e1, a1, d2, e2). Instrumentet spelas med plektron af sköldpadd. Omfånget är g--e3, tonen genomträngande och spröd. Mandolinskolor ha utgifvits af bl. a. Bartoluzzi, Schick (1893), Leonhardt (1894) m. fl. -- 2. Se Mandelsurrogat.

illustration placeholder 1. E. F-t. Mandomsanammelse. Se Inkarnation. Mandore, forntida stad. Se Jodhpur. Mandorla, it. Se Gloria 2. Mandragora, bot. Se Alrun, bot., Bära och Dudaim. Mandrillen, zool. Se Babianer. Mandrit, föreståndare för ett kloster. Namnet kommer däraf, att det grekiska ordet ma'ndra, som eg. betyder inhägnad, fårstall, blef benämning äfven för kloster, emedan munkarna betraktade sig som Kristi, den store fåraherdens, rätta får. Jfr Abbot och Arkimandrit. Mandry, Gustav, tysk rättslärd, f. 31 jan. 1832 i Waldsee (Württemberg), d. 30 maj 1902 i Tübingen, blef 1861 juris professor där, ingick 1884 i kommissionen för utarbetande af förslag till civillagbok för Tyska riket och 1890 i den för revidering af detta förslag tillsatta nya kommissionen samt tog afsked 1900. Bland M:s arbeten märkas Das gesetz ... zum schutze des urheberrechtes an literarischen erzeugnissen (1867), Das gemeine familiengüterrecht (1871--76), Der civilrechtliche inhalt der reichsgesetze (1878; 4:e uppl. 1898) och Das württembergische privatrecht (1901--03). M. var ock en bland utgifvarna af tidskr. "Archiv für die civilistische praxis". C. G. Bj. Mandsaur [mä'ndsåö], Mandasor, stad i indiska vasallstaten Gwalior, vid Rajputanajärnvägen. 20,936 inv. (1901). J. F. N. Mandschu. 1. (Mantchu, Mandschuer, Mandschurer), de ursprunglige invånarna i Mandschuriet, tillhöra den tungusiska grenen af den uralaltaiska folk- och språkstammen. Som sina äldsta förfäder erkänna de nuv. mandschuerna det tungusiska folk, som kineserna kalla niu-tschi. Enligt kinesiska källor bodde dessa i början af 900-talet emellan floderna Amur i n. och Sungari i v. samt voro då lydpliktiga under kitanerna, hvilka sannolikt också voro af tungusisk härkomst. 1114 gjorde niutscherna sig själfständiga och eröfrade under sin höfding Aguta och hans dynasti, kin ("guld"), efter hand hela det stora kitan-riket (hela östra Central-Asien och en del af norra Kina) samt andra delar af Kina jämte själfva hufvudstaden Jenking (nu Pe-king). Men sedan Djingis-kan eröfrat Kina (1215), vände sig hans efterträdare mot niutscherna. Kin-dynastien störtades (1234), och niutschistammarna undanträngdes till Liautung, det nuv. Mandschuriets sydligaste del. Egentligen var det blott en enda, i Schan-alin's ("hvita bergets") dalar bosatt niutschi-stam, som bar namnet mandschu, och inom denna uppträdde i början af 1600-talet en höfding, Taitsu, mandschuernas nationalhjälte, som förenade flera andra besläktade stammar under det gemensamma namnet mandschu och gjorde sig (1616) oberoende af Ming-dynastien i Kina. Hans efterträdare, Tatsing, intog Peking (1644) och gjorde sin sjuårige son, Fu-lin (Schi-tsu), till kejsare, hvarefter snart hela kinesiska riket kom under Mandschudynastiens välde. Denna dynasti har härskat i Kina till monarkiens fall 1912. På 1600-talet kommo ryssarna i beröring med mandschuerna, och 1689 fastställdes Jablonoibergen som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free