gräns. 1858 afstods landet n. om Amur till Ryssland, och 1860 framflyttades den ryska gränsen till Ussuri. Under oroligheterna i Kina 1900 besatte ryssarna Manschuriet i afsikt att införlifva det med Ryssland. Det rysk-japanska kriget (1904--05) tvang emellertid ryssarna att utrymma det (se vidare Mandschuriet). I fysiskt afseende bära mandschuerna liksom alla andra tungusiska folk tydligt den mongoliska rasens prägel, men ega en större, kraftigare och mer proportionerlig kroppsbyggnad än de rasförvante kineserna. De skildras som i hög grad intelligenta, hvarför de också hastigt tillegnat sig den kinesiska civilisationen. Till största delen äro de numera ett bofast, jordbruks- och handtverksidkande folk och ha antagit buddismen. Blott några få nordliga stammar, soloner, daurer, manægirer och golder, som dock snarare torde böra anses som egentliga tunguser, hålla ännu fast vid sin ursprungliga schamanism och sitt nomadiska lefnadssätt. I militäriskt hänseende indelas mandschuerna i 8 "baner", hvarför de äfven kallas paki ("åtta baner"), men som blott väpnade med pil och båge användas de vapenföre mer som jägare än som soldater. -- Mandschuerna uti inskränkt mening, d. v. s. de, som bo inom det kinesiska Mandschuriet (numera den del, som ligger s. om Amur), torde inom kort ha upphört att existera som ett särskildt folk. Af de 9 mill. människor, som utgöra Mandschuriets nuv. befolkning, kan knappt mer än 1 mill. ännu anses vara mandschuer. -- Jfr Howorth, "The origin of the manchus" (i "Journal of the royal Asiatic society", 1875), Plath, "Die völker der Mandschurei" (1831), Williamson, "Journeys in North China" (1870), Versjukov, "Die russisch-asiatischen grenzlande" (1874), H. E. M. James, "The long white mountain, a journey in Manchuria" (1888), Younghusband, "The future of Manchuria" (i "Nineteenth century", 1898), Hosie, "Manchuria, its people, resources and recent history" (2:a uppl. 1904). Öfrig litt. se Mandschuriet. -- 2. Mandschuernas språk. Se Mandschuspråket. 1. H. A. (K. F. J.) Mandschuer. Se Mandschu 1. Mandschu Kuldsja. Se Kuldsja 4. Mandschurer. Se Mandschu 1. Mandschuriet (äfven Tung-san-scheng: de tre östra provinserna, se kartan till art. Kina), ett af Kinas biländer, utgör nordöstligaste delen af Kinesiska riket och gränsar i n. till Sibirien, mot hvilket Amur och dess biflod Argun bilda gräns, i ö. till Sibiriska kustprovinsen, där Ussuri bildar större delen af gränsen, samt till Korea; i s. till Gula hafvet, som bildar Liau-tung- och Koreavikarna, hvilka åtskiljas genom Liau-tung-halfön, hvars yttersta del heter Kwang-tung, i v. till Mongoliet och kinesiska prov. Tschi-li. Det beräknas ha en areal af 938,830 kvkm. med 8,901,540 inv. (1910). Dessa siffror äro de officiellt uppgifna för de tre provinser, hvari M. är deladt: Schöng-djing (Schöng-king) l. Mukden, Kirin och Ho-lung-kiang. M. är i hufvudsak ett bergland. Dess sydligaste del, Liau-tung, genomdrages af flera parallellkedjor, hvilka i halföns norra del nå en maximihöjd af 1,370 m. och som fortsätta i s. v.--nordostlig riktning ända till Amurdalen. Högst nå gränsbergen mot Korea, Tschang-pai-schan (2,470 m.). I nordvästra delen intränger Stora Chingan, från hvilket mot ö. utgå Ilchuri-alin och Lilla Chingan. Landets hufvudflod är Sungari, som rinner till Amur; mot s. flyta Liau-ho till Liau-tung-viken och Jalu, gränsfloden mot Korea, till Koreaviken. -- Med hänsyn till klimat och andra naturförhållanden sluter sig norra M. till Sibirien, det södra till norra Kina. Äfven i s. är klimatet dock hårdt med temperaturextremer mellan 32° och -24°. Mukden har i jan. 6,9°, i juli 26,4°. Under sommaren blåsa sydliga och sydvästliga vindar, som medföra mycket regn. Äfven i djur- och växtvärld bildar M. ett öfvergångsland mellan Kina och Sibirien. Ur dess fauna må nämnas tigern, svarta björnen, varg, räf, hjortar, antiloper och sobel, hvilkas pälsar bilda en viktig exportvara. Floderna äro utomordentligt rika på fisk, särskildt lax. Verkliga urskogar täcka stora delar af landet, och trävarurörelsen är liflig, mest i Sungariområdet. Äfven mineralskatterna äro ansenliga; de ha först under senare år och tack vare ryssarnas initiativ börjat tagas i bruk. Guld, silfver, koppar, bly och stenkol finnas i nästan alla delar af landet. Den förstnämnda metallen förekommer visserligen flerstädes, men uppgifterna om den stora guldrikedomen synas på grund af nyare undersökningar varit öfverdrifna. Bearbetningen af guldhaltig sand är vinstgifvande endast vid stordrift med moderna maskiner. Invånarna äro mandschuer (se Mandschu 1), kineser, koreaner och en mängd tungusstammar (mest i norra M.), såsom daurer, orotjoner, golder, soloner. Hufvudnäringen är jordbruk, som vid Sungari ger rika skördar af hirs, längre i n. hvete, hafre, korn och råg samt i s. ris. Dessutom odlas allmänt opium, tobak, skidfrukter och potatis samt i södra delen äfven bomull, sesam, indigo, mullbärsträd, meloner och ginseng. Svin, får och nötkreatur uppfödas; hästar förekomma mindre; i bergstrakterna äro mulåsnor och åsnor ganska vanliga. Exporthandeln omfattar mest jordbruksartiklar och boskap, vidare jaktens och bergsbrukets produkter. För utförseln till Kina äro Niutschwang, Port Arthur och Tairen (Dalnij) de viktigaste hamnarna. För den inre handeln äro Mukden, Kirin och Tsisikar de viktigaste städerna. Flera floder äro segelbara: Sungari under 1,500 km., Nonni, Liau och Jalu; på Sungari förekommer regelbunden ångbåtsfart. Den af ryssarna byggda mandschuriska järnvägen leder genom mellersta delen af landet till Vladivostok och sänder från Charbin en arm till Port Arthur; vid Mukden utgår från denna arm en västligare, som förenar M. med det östra Kinas järnvägsnät. 1906 bildades i Japan ett sydmandschuriskt järnvägsbolag för att trafikera järnvägarna Dalnij--Tschang-tschun och Ngan-tung--Mukden (med fem bilinjer) samt bearbeta kolgrufvorna vid Jentai och Fuschun samt gemensamt med kineser stenkolsförekomster vid de nämnda järnvägarna. Vidare har Japan träffat fördelaktiga öfverenskommelser med Kina rörande byggandet af järnvägslinjer Hsin-min-tun--Mukden, Tschang-tschun--Kirin med fortsättning till Horiöng vid Koreas gräns samt Hsin-min-tun--Faku-mönu samt en redan påbörjad linje från Hsin-min-tun till Tsitsikar, hvarigenom den nordkinesiska banan (från Tien-tsin) får en direkt anslutning till norra M. och Sibiriska järnvägen.