Politiskt är M. deladt i ofvan nämnda tre provinser, af hvilken Schöng-king (141,830 kvkm. och nära 4 mill. inv. 1910) är den sydligaste; n. därom ligger Kirin (272,000 kvkm., 3,70 mill. inv.) och längst i n. Ho-lung-kiang (525,000 kvkm., 1,2 mill. inv.). Schöng-king, som ofta äfven räknas till Kina, styres af en generalguvernör, de båda andra af guvernörer. De 65 mandschustammarna äro delade i 8 "baner" med särskilda domstolar, skolor och präster samt uppställa omkr. 34,000 soldater, hvilkas högste befälhafvare bor i Tsisikar. Historia. Sedan äldsta tider ha M. och Kina stått i liflig beröring med hvarandra. I tider af inre svaghet i Kina ha mandschuerna gång efter annan underlagt sig norra Kina eller hela landet. Detta skedde sista gången 1644, då de med hjälp af en upprorisk kinesisk general störtade Mingdynastien och uppsatte sin höfding, Fu-lin, på Kinas tron (se Kina, sp. 61), hvars dynasti störtades genom revolution 1912. Till stöd för sitt välde inkallade dynastien mandschuer till Kina, där de fleste snart förvandlades till kineser; i stället ha kineser med bibehållande af sin nationalitet bosatt sig i M., och detta har medfört, att mandschuerna utgöra blott en mindre del af landets befolkning, medan kineserna bilda majoriteten däraf. I äldre tider hade M. mycket större areal än nu; det sträckte sig nästan ända till 55° n. br., tills genom fördraget i Aigun 1858 landet n. om Amur afträddes till Ryssland och 1860 äfven området ö. om Ussuri, inalles omkr. 560,000 kvkm. När japanerna 1894 besegrat Kina, bestämdes genom freden i Shimonoseki (april 1895), att Kwang-tung-halfön med Port Arthur, där kineserna byggde en krigshamn, skulle tillfalla Japan. Häremot protesterade Ryssland, Frankrike och Tyskland, och området återlämnades åt Kina, men 1898 förpaktade Ryssland det på 25 år. Samtidigt fick Ryssland tillåtelse att bygga de ofvan nämnda järnvägarna genom M. samt att militäriskt bevaka dem, och under boxarupproret i Kina (se d. o., sp. 70) ställdes lokalförvaltningen i dessa trakter under rysk öfverhöghet; Ryssland hade fordrat hela M:s afträdande, men måste särskildt till följd af Japans protest 1901 låta denna fordran falla och t. v. lofva att före 8 okt. 1903 utrymma M. Då emellertid detta löfte icke uppfylldes och nya underhandlingar mellan Japan och Ryssland icke ledde till något resultat, anföll Japan den senare makten med krig. Detta kom hufvudsakligen att föras i M. (se Rysk-japanska kriget) och slutade med seger för Japan. Enligt freden i Portsmouth 1905 skulle M. inom 18 månader efter fredsfördragets trädande i kraft fullständigt utrymmas af Japan och Ryssland och återlämnas åt Kina att förvaltas uteslutande af detta land, blott med undantag af den del, som Ryssland 1898 arrenderat, hvilken nu öfvertogs på arrende af Japan. Samtidigt förklarade sig Ryssland icke vilja besitta några territoriella fördelar, företrädeskoncessioner eller uteslutande koncessioner i M., som vore oförenliga med grundsatsen om allas lika berättigande. Utan anspråk på ersättning och med kinesiska regeringens samtycke öfverlämnade ryska regeringen till Japan järnvägen mellan Port Arthur och Kwang-tschöng-tse (Tschang-tschun). Bägge parterna förbundo sig att på intet sätt använda den för strategiska ändamål. Det herravälde öfver M., som Kina sålunda nu återfick, har likväl visat sig vara mera nominellt än verkligt. Det är Japan, som nu är den faktiske herren öfver landet. -- Litt.: D. Christie, "Ten years in M." (1895), Younghusband, "The heart of a continent: a narrative of travels in M." (1896), Posdnjejev m. fl., Beskrifning af M. (ryska, 2 bd, 1897), Krahmer, "Ryssland in Ostasien" (1899), Wigham, "M. and Korea" (1904), P. Weale, "Manchu and muscovite" (s. å.) och M. v. Arenhort, "Militärtopographische beschreibung der M." (1905). J. F. N. Mandschuspråket l. endast Mandschu tillhör den tungusiska grenen af uralaltaiska språkstammen. I lexikaliskt hänseende (ordrötterna) står det närmast de tungusiska dialekterna i östra Sibirien, men i formellt närmare till mongoliskan.. Det eger de 5 vanliga vokalerna (a, e, i, o, u) och alla svenska konsonantljud, utom h, samt dessutom de bägge frikativa tyska ch och affrikatorna tj och dj. Vokalharmonien (jfr Uralaltaiska språk) framträder här mindre än i turkiskan och ungerskan. Däremot finnes i mandschuspråket en egendomlig art af skiftning i själfva stammens vokaler från hårda till mjuka, hvarigenom motsatsen emellan det öfverlägsna och underlägsna antydes, t. ex. ganggan, stark, genggen, svag, ama, far, eme, mor, wasi, nedstiga, wesi, uppstiga, o. d. Ordbildningen sker uteslutande med suffix. Prefix, propositioner och grammatikaliskt kön saknas. Pluralis uttryckes, när fråga är om lefvande väsenden, genom ändelse, -sa, -ta, eljest genom reduplikation eller särskilda ord, som betyda "många" o. d. Vanligen uppföras fem kasus (nom., utan ändelse, gen., dat., ack., abl.), men sammanfogningen är lösare än i latin och grekiska. Adjektivet är fullkomligt oböjligt och går som alla öfriga bestämningsord alltid före det bestämda. Possessiva uttryckas icke som i de flesta uralaltaiska språk med suffix, utan med genitiv af personalpronomen. Relativa saknas fullständigt. Verbet eger intet uttryck för numerus och person (liksom talsvenskan i de flesta fall), däremot hela den rikedom på härledda stammar, kausativa, frekventativa, intensiva etc., som karakteriserar de uralaltaiska språken. Roten är ren i imperativ. Temporala och modala stammar, infinitiv och particip uttryckas med särskilda vokalharmoniskt växlande suffix, t. ex. omi, drick, omi-me, att dricka, bi (si, i, be) omi-cha, jag (du, han, vi) drack, omi-ne-me, börja att dricka, bi (tse) omi-ne-che, jag (de) började att dricka. -- Mandschuspråket skrifves med det mongoliska alfabetet, tillökt och förbättradt, i lodräta rader från ofvan och nedåt; raderna följa hvarandra från vänster till höger. Kort före mandschuernas eröfring af Kina (1644) förbättrades den äldre skriften (nationalhjälten Taitsu betraktas som dennes uppfinnare), och nu uppstod en litteratur. Denna består till största delen af öfversättningar (företrädesvis af historia och klassisk litteratur) från kinesiskan, som utöfvat genomgripande inflytande på mandschuspråket. Af mandschulitteraturen må särskildt nämnas en fullständig samling af alla mandschu-kejsarnas lagar, en krönika öfver Amurlandet (Sachalian ula) till 1810 samt två förträffliga lexikaliska arbeten af mandschulärde: den stora mandschti-kinesiska ordboken "Manju gisun-i buleku bithe" och den