757 Mangan-Manganklorit 758 spröd, har till eg. v. 8,0, smälter vid 1300°- 1400° och syrsattes lätt både i luft och i vatten. I syror löses mangan lätt och ger därvid salter af manganoxidul. Manganens atomvikt, som tecknas Mn, är (enligt atomviktstabell för 1912) 54,93. Mangan är ett 2-, 3-, 4-, 6- och 7-atomigt grundämne. På sitt lägsta mättningsstadium, som två-atomigt element, liknar mangan mest järn, zink och kobolt. Som treatomig radikal öfverensstämmer mangan med järn, krom och kobolt. Som fyrato-migt grundämne förekommer mangan i superoxiden Mn 02. Sexatomig mangan ger en syra, mangansyra, som till sammansättning och isomorfiförhål-landen närmast liknar kromsyran och svafvelsyran. I den högsta syrsättningsgraden, öfvermangansy-ran, är mangan 7-atomig, liksom kloren i öfverklor-syran; den senares salter äro isomorfa med öfver-mangansyrans salter. - I industrien använder man en legering af mangan och järn, kallad ferro-mangan, vid bessemer- och martin-järnberedning; äfven manganbrons eller, som den oftast och riktigare kallas, mangannysilfver, en legering af koppar, zink och mangan, har vunnit praktisk betydelse; den användes i st. f. nysilfver. Superoxiden, mineralet brunsten, användes för framställande af klorgas samt till affärgning af glas. Manganens lägsta oxid, manganoxidul,MnO, är ett grönt kristalli-niskt pulver, som i luften lätt syrsattes. Motsvarande svafvelförening, MnS, förekommer som en sällsynthet i mineralriket. Manganoxid, Mn2 03, utgör mineralet braunit. Manganhydrat, MnO . OH, förekommer i naturen och utgör mineralet manganit. Ett slags saltartad förening af manganoxidul och manganoxid, Mn 02 (Mn 0)2 = Mn3 04, utgör mineralet liausmannit. Samma oxid erhallés som ett brunt pulver, om man vid lufttillträde upphettar manganens öfriga oxider. - Mangansup er oxid en, Mn 02, utgör mineralet brunsten (se d. o.), äfven kallad pyrolusit. Bland de syrerikare manganoxiderna må nämnas mangantrioxid, Mn 03, en mörkröd vätska; vidare manganheptoxid, Mn2 07, en grönsvart vätska, som kan framställas genom försiktig destillation af kaliumpermanganat med utspädd svafvelsyra under förminskadt tryck; man-ganheptoxiden är explosiv och sönderdelas vid beröring med organiska ämnen. Mellan 60° och 70° öfvergår denna oxid vid atmosfärtryck i en violett ånga. Mangantrioxidens hydrat, H2 Mn 04, mangansyran, är i fritt tillstånd obeständig. Denna syras kaliumsalt har fått namnet chamceleon miner ale (se M a n g a n s a 11 e r). Mot oxiden Mn2 07 svarar syran Mn 04, hvilken kallas öfver-mangansyra. P. T. C. (H. E.) Mangan [mä^gon], James Clarence, irländsk författare, f. 1803, d. 1849, lefde ett oregelbundet, af sjukdomar och missräkningar förbittradt lif. M:s dikter äro originella i formen, melankoliska och all-varstunga, delvis i österländskt eller gammalir-ländskt maner. Poems utgafs 1903, Prose writings 1904 af D. J. 0'Donoghue, som 1897 skrifvit M:s biografi. En samling öfversättningar af tysk poesi utgaf M. själf 1845. Manganandalusit, miner., en gräsgrön, starkt pleokroitisk andalusitvarietet af sammansättningen (MnAl)2Si00 beskrifven af Bäckström som beståndsdel i glimmerkvartsiten från Västanå i nordöstra Skåne. A. Hng. Manganapatit, miner., en manganrik apatit med 5,95 proc. manganoxidul på 50,12 proc. kalk, beskrifven af Matts Weibull från Västanå grufva i nordöstra Skåne. A- Hn£- Manganäter, kem. SeMangansalter. Manganblände 1. Alabandin, miner., förening mellan mangan och svafvel enligt formeln Mn S. A. Ung. Manganbrons, metall., vanlig brons af koppar och tenn, som i och för aflägsnandet af oxider blifvit försatt med mangankoppar i öfverskott och därför är manganhaltig. I allmänhet tillsättes ej mer mangankoppar, än att bronsen håller intill 0,5 proc. Mn. Vid högre halt, 5-10 proc. Mn, ökas hållfastheten, och bronsen får hvitaktig färg med dragning åt rödt samt antar vacker polityr. - Manganbrons benämnes stundom äfven en annan legering af mangan (se d. o.). F. S-e. Mangan-epidöt, miner. Se P i e m o n t i t. Manganésium. Se Mangan. Manganföreningar, kem. Se Mangan t>ch Mangansalter. Manganheptoxid, kem. Se Mangan. Manganhydrät, kem. Se Mangan. Manganin, kem., en legering af 84 proc. koppar, 12 proc. mangan och 4 proc. nickel, som ofta användes i tråd- eller bandform i s. k. reostat som elektriskt motstånd. Manganin är särdeles lämpligt för detta ändamål, emedan dess ledningsmotstånd ändrar sig ytterst litet med temperaturen. H. E. Manganisalter, kem. Se Mangansalter. Manganit Haidinger (se Mangan), miner., förekommer ofta kristalliserad i långa rombiska prismor, som äro starkt streckade i längdriktningen och afskäras vinkelrätt af basplanet. Färgen är stålgrå till järnsvart, strecket brunt, glansen metallisk. Eg. v. 4,4. Till sin kemiska sammansättning är manganiten ett manganoxidhydrat, sammansatt efter formeln Mn O . OH, motsvarande 90,9 proc. manganoxid och 9,i proc. vatten. Saltsyra i koncentrerad form löser mineralet under utveckling af klorgas. - Manganiten förekommer i naturen dels som afsättning ur källor, dels som ett ganska vanligt gångmineral. Vid Ilefeld på Harz förekommer den tills, med andra manganmineral samt kalkspat och tungspat på gångar i porfyr. I Sverige träffas manganit äfvenledes på gångar vid Undenäs i Västergötland samt, tills, med hausmannit och andra manganmineral, vid några andra gruffält. Hj.Sj.* Manganiter, kem. Se Mangansalter. Manganjärn, metall., manganrikt tackjärn. En halt af mangan disponerar alltid kolet i tackjärnet att stanna kemiskt bundet, d. v. s. att bilda hvitt tackjärn. Vid en manganhalt af från några få procent ända till 25 proc. kristalliserar tackjärnet med stora kristallytor och kallas då spegeljärn. Vid högre manganhalt blir manganjärnet gulhvitt och finkornigt samt brukar då benämnas ferromangan. Man använder numera vanligen ferromanoran med omkr. 80 proc. manganhalt vid göt järnstill verkning som tillsättning till det smälta järnet för att ur detsamma aflägsna järn-oxidul, som af manganen reduceras under bildning af manganoxidul. F. S-e. Mangankarbonät, kem. Se Mangansalter. Mangankisel, miner. Se R h o d o n i t. Manganklorit, miner., en varietet af den vanliga