701 Manganspat-Mangel lösning af kaliumpermanganat brunfärgade genom bildning af brunsten. Förtärande af nämnda salt i fast form (själfmord) framkallade häftig etsning af munnen med svartfärgning å läppar, tunga etc. samt af struphufvudet och matstrupen; död af hjärtförlamning följde efter 5 timmar. - Kaliumpermanganat, hypermanganas kalicus, användes i utspädda lösningar (1: 1000 till 5000) som anti-septicum och desinfektionsmedel samt till rengöring och borttagande af dålig lukt, till intagning eller magsköljning vid fosfor- och morfinförgift-ning, till insprutning å bettstället vid ormbett. Insprutning af 1/a-l morfinspruta af 8-4 proc. lösning bör ske snarast möjligt; medlet har värde blott i det fall, att det införes snart efter bettet, innan allmänna förgiftnincssymtom hunnit uppträda. >. T. C. (II. E. C. G. S.) Manganspat, miner., tillhör de hexagcnala kar-bonatens grupp och kristalliserar i former, som komma mycket nära kalkspatens, med hvilket mineral isomorfi eger rum. Liksom hos kalkspatcn finnas tydliga genomgångar efter grund-roniboe-derns ytor. Färgen är vackert rosenröd eller hallon-röd, kristallerna svagt genomlysande, med glasglans eller pärlemorglans på de ofta krumma romboederytorna. Kemiska sammansättningen är MnO . C02, motsvarande 61,? proc. manganoxidul och 38,3 proc. kolsyra, men oftast äro betydliga mängder af de isomorfa kalk-, magnesia- och järn-karbonaten inblandade. Manganspaten löses i uppvärmda syror under gasutveckling (kolsyra). Den förekommer i kristaller samlade i halfkulformade eller druflika aggregat på gångar, t. ex. vid Freiberg i Sachsen, Kapnik i Ungern samt Nordmark, Långban och Dannemora i Sverige. HJ. Sj.* Manganstäl, metall., ett af engelske metallurgen E. A. Hadfield på 1880-talet först framställd! och i marknaden fördt stål med sammansättning: kol 0,90-1,40 proc., mangan 10-14 proc. Manganstålet är i gjutet tillstånd mycket hårdt och sprödt, men blir genom uppvärmning till gulvärme och hastig afkylning i vatten något mjukare samt mycket segt och motståndskraftigt mot såväl slag och stötar som nötning. Hårdheten och segheten i förening göra, att det ej kan bearbetas med skär-verktyg eller fil. Det har på grund däraf funnit användning hufvudsakligen till sådana för stark nötning utsatta maskindelar och föremål, där någon dylik bearbetning ej erfordras, såsom till in-fodring i krossmaskiner och kul- eller rörkvarnar, spårväxelkorsningar etc. På senaste tid har man på några ställen lyckats af manganstål utvalsa järnvägsskenor, som uppges ha visat sig ända till 50 gånger slitstarkare än vanliga bessemerske-nor. F. S-e. Mangansulfät, kem. Se Mangansalter. Mangansuperoxid. 1. Kem. Se M an ga n. - '2. Miner. Se Brunsten. Mangansyra, kem. Se Mangan. Mangantrioxicl, kem. Se Mangan. Manganvesuviän Flink, miner., en manganhaltig vesuvian (12V/2-4% proc. MnO) från Harstigs-och Långbansgrufvorna (se Vesuvian). A. Ung. Mangareva-öarna [mängoriVo-]. Se Gambier-öarna. Mangarscha, ras M., abessinsk krigare, f. omkr. 1869, d. 1906, var naturlig son till kejsar Menileks företrädare, negus Johannes. Han erkändes 1884 af Johannes som son och blef styresman öfver Tigré, men måste efter faderns död afstå från sina anspråk på tronen till Menileks förmån. I kriget mot italienarna led han (okt. 1895) ett nederlag vid Debra. Han gjorde 1898 uppror i Tigré mot Menilek, men besegrades 1899 af ras Makonnen och hölls därpå en tid fängslad, men återvann sedermera en ganska inflytelserik ställning. V. S-g. Mangba'ttu, centralafrikanskt folk. Se M o n-buttu. Mangel, maskin för glättning af tvättkläder, som, upprullade på en trävals, rullas fram och tillbaka på ett plan under en med tyngder belastad Fig. 1. Mekanisk mangel med skiivor. skifva (se fig. 1) eller också pressas under starkt tryck mellan två mot hvarandra arbetande valsar Fig. 2. Mangel med valsar (kalaiidermangel). (k a l a n d e r m a n g e l, fig. 2). I äldre tider användes manglar, där mangelskifvan för hand sköts öfver från ena till andra sidan (d r a g m a n g e 1). senare nyttjades vef och vals med lina eller kugg-stång för detta ändamål. S. k. mekaniska manglar (fig. 1) äro vanligen anordnade så, att genom en eller annan anordning den fram- och