763 Mangelbräde-Mangin 764 återgående rörelsen af sig själf omkastas i mangel-skifvans ytterlägen, under det vefven alltid dragés åt samma håll. Elektrisk mangel är en mekanisk mangel, drifven med elektrisk motor. Jfr Appretera. - Om urtypen för mangeln se Mangelbräde. G. H-r. Mangelbräde (K af ve l br ä d e), ena delen af det redskap (kafveldonet), som utgör urtypen för en nyare tids manglar och före dessas tillkomst nyttjades till att mangla det tvättade linnet med. Kafveldonet bestod af en cylinderformig staf (kajlen) och det aflångt fyrkantiga, omkr. 65 cm. långa samt med handtag försedda "brädet. Plagget Fig. 2. Fig. l o. 2. Mangelbräden från Östergötland, 1700-talets senare hälft. (Nordiska museet, Stockholm.) upplindades på kaflen, som sedan medelst det mot densamma hårdt nedtryckta brädet rullades fram och tillbaka på ett bord e. d., tills plagget blifvit slätt och blankt. Donet var en nödvändighetsartikel i hvarje hushåll, och mangelbrädet, i regel ett hemslöjdsalster, blef ofta en fästmansgåfva, på öfversidan och kring kanterna prydd af gif-varen med rika sniderier, som ofta äro utförda med förvånande noggrannhet och formkänsla. Handtaget fick ej sällan formen af en stiliserad häst. På bevarade svenska mangelbräden från 1600-talets början finner man renässansornament, mest i relief; mot slutet af 1600-talet upptagas medeltida ornamentsmotiv och utvecklas den geometriska "allmogestilen" med inskurna (under ytans plan liggande) mönster, som göras vackrast under senare hälften af 1700-talet (jfr fig. l o. 2). På 1800-talet återupptagas växtmotiv, men orneringen blir klumpig och smaklös. Ofta målades ornamenten, i enkla oblandade färger och med god verkan. - Mangelbrädets här antydda typ återfinnes i hela den skandinaviska Norden samt i norra Tyskland, Holland o. s. v. De norska man-gelbrädenas ornamentala former visa den halft romanska, halft renässansartade karaktär, som i gemen utmärker de norska träsniderierna; de danska äro ofta öfversållade med djurbilder, de isländska te sig smakfullt ornerade i medeltidsstil Fig. 3. Isländskt mangelbräde. (Nordiska museet.) (se fig. 3) och ha handtagen sittande ej ofvanpå, utan i ändarna. Nordiska museet i Stockholm har i tid förskaffat sig en rik och mångsidig samling af dessa mangelbräden, som numera begärligt eftersökas af utländska museer. ... ,.^-. Mangelsen, Johan, norsk militär och topograf, f. 12 sept. 1694 i Kongsvinger, d. 24 febr. 1769 i Kristiania, blef officer 1715 och avancerade till generalmajor 1749. Sedan 1743 var han medlem af 1736 års kommission för fastställande af gränslinjen mellan Sverige och Norge och afslöt 21 sept. (2 okt.) 1751 med öfverste J. M. Klinckow-ström den ännu (1912) gällande gränstraktaten mellan de två rikena. Genom gifte blef M. mycket förmögen och delegare i åtskilliga stora företag, bl. a. Röros kopparverk. 1758 flyttade han från Trondhjem till Kristiania, där han inköpte generallöjtnant F. F. Haussmanns präktiga egendom, efter M. vulgärt benämnd "Mangelsgaarden", som 1785-96 egdes af K. J. Ingman (se d. o.), 1812 öfvergick till stiftelsen "Prins Kristian Augusts minde" och senare användts som kommunal tvångs-arbetsanstalt. K. V. H. Mangelsgaarden [-gården]. Se Mangelsen, J. Mangifera L., Mangoträd, bot., farm., ett tropiskt trädsläkte med läderartade, vanligen lan-settlika blad och små blommor, hörande till fam. Anacardiacece. Det indiska mangoträdet, M. indica L., den mest bekanta arten af detta släkte, tillhör urspr. Ostindien, men är numera odladt öfverallt inom det varmaste jordbältet och är ett af tropikernas viktigaste fruktträd. Mangofruk- Mangofrukt, längdgenomskuren. terna (se fig.) äro gula stenfrukter, vanligen af ett gåsäggs storlek, men äfven af somliga afarter ännu större. De äro värderade bordsfrukter för den angenäma, söt-syrliga, svagt terpentinartade smaken af det saftiga fruktköttet, men framkalla lätt diarré och hudutslag hos den ovane. De äro rika på socker och citronsyra. Kärnorna (fröna) äro bittra, garfsyrehaltiga och användas till beredning af skrif-bläck; de verka maskdödande. Barken, bladen och olja, som destilleras ur veden, ha medicinsk användning. Äfven M. laurina, som odlas i Indiska arkipelagen, har välsmakande, plommonstora frukter (m a n g o p l o m m o n). Andra Man-^'/era-arter ha bittert smakande, delvis giftiga frukter. O. T. S. (G. L-m.) Mangin [maja'], Arthur, fransk populärvetenskaplig skriftställare, f. 1824 i Paris, d. där 1887, tog verksam del i februarirevolutionen, författade sedan allmänfattliga uppsatser och böcker