Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manganspat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Manhattan [mänhä’tn]. 1. En 22 km. lång och på
några ställen 3,5 km. bred ö i öfre ändan af
New Yorkviken, begränsas i v. af Hudsonfloden,
i ö. af East river samt skiljes från fastlandet i
n. ö. och n. af kanalerna Harlem river och Spuyten
Duyvil creek. 57 kvkm. Ön, som till större delen
upptages af staden New York, har sitt namn efter
en indianstam, som bodde där före holländarnas
ankomst och som 1626 sålde den för varor, värda 24
dollars. – 2. Stad i nordamerikanska staten Kansas,
vid Kansasfloden. 3,438 inv. (1900). Landtbruksskola.
1 o. 2. (J. F. N.)
Manhelgd (fsv. manhælghi, manhælgd), rättshist.,
det rättsskydd, som enligt fornnordisk rätt tillkom
en fri person som sådan, d. v. s. rätt till personlig
fred och säkerhet. – Manhælgismal kallades mål,
som angingo brott mot personlig fred och säkerhet,
såsom dråp, misshandel o. s. v. I Upplandslagen finnes
en manhælghisbalker, omfattande straffrätten, med
undantag af edsöreslagarna.
Manhem. 1. (Fnod. Manheimar}, nord. myt., kallas i
dikten Háleygjatal af Eyvind Skáldaspillir det ställe,
hvarest Skade (se d. o.) bodde med Oden, hvilket i
Heimskringla tolkas som en benämning på Svitjod. I
nyare skrifter är ordet beteckning för Norden
eller Sverige, t. ex. Geijers dikt "Manhem".
- 2. Institut för döfstumma och blinda. Se Manilla.
- 3. Byggnadsbolag. Se Arbetarbostäder, sp. 1319.
1. Th.W.*
Manhemsförbundet, ett sällskap för patriotisk-moralisk
uppfostran i götisk kristlig anda, stiftades i
Stockholm 18 nov. 1815 af skalden K. F. Dahlgren
och A. J. D:son Cnattingius (sedermera kyrkoherde),
hvilka bägge då voro lärare i A. A. Afzelius’
privatskola. Förbundet afsåg urspr. endast att främja
"en närmare vänskaplig förening mellan några af
lärarne och de bäste eleverna i Afzelii skola", men
tog snart sikte på medlemmarnas införande i studiet af
den fornnordiska litteraturen och växte småningom ut
rätt långt utanför den ursprungliga kretsen. I början
af 1816 invaldes den 23-årige K. J. L. Almquist,
då filos. magister, informator i Stockholm och
tjänstgörande i ett par ämbetsverk. Han blef nästan
omedelbart förbundets ordf., och man uppgjorde
en detaljerad studieplan, som afsåg att tillämpa
de götiska idéerna på skolans område. Förbundets
grader ordnades som skolklasser med flyttning
och examina; man studerade nordisk mytologi och
sagolitteratur, Nordens äldsta geografi och historia,
antikviteter, landskapslagar, folkvisor o. s. v. Vid
sammanträdena tog man i fråga om ceremonier och
öfriga anordningar delvis Götiska förbundet till
mönster. Almquist utarbetade 1816 ett vidlyftigt
förslag till fullständigare "organismus", hvilket
dock förkastades af öfversta graden, de äldres
förbund, delvis enär man fruktade, att de högsta
gradernas sammankomster skulle råka i kollision med
konventikelplakatet. Förbundets provisoriska stadgar
blefvo 1817 godkända af öfverståthållarämbetet,
men organisationsarbetet hann aldrig bli fullt
afslutadt. 1819 upprättades en filial i Uppsala
af där vistande Manhemsbröder. Almquists större
organisationsplan publicerades af honom i "öfversedd
och utvecklad" form 1820 (jämte de äldre stadgarna)
i "Handlingar till upplysning i Manhemsförbundets
historia" (äfven intagen i hans
"Monografi", 1844–45). Den var närmast ett utkast
till nationell religiös uppfostringsplan för hela
folket och innehöll flera snillrika idéer vid sidan af
tämligen bisarra hugskott. Den anfölls häftigt af
Wallmark i "Allmänna journalen", hvarpå följde
ett svar från förbundets styrelse och en
"Adress till allmänheten" af Almquist (s. å.).
Sedan Almquists utbrytning 1820 förde förbundet
ett tynande lif, och det kan anses ha
upplösts 1823, då Dahlgren skänkte dess boksamling
m. m. till en gymnasistförening i Linköping
(sedermera "Sällskapet för vitterhet och häfd").
Bland sina medlemmar räknade förbundet (utom
Dahlgren, Cnattingius och Almquist) A. Fryxell,
J. A. Hazelius, Jonas Wærn, P. A. Sondén, Jakob
Branting, E. M. Olde m. fl. män, som sedermera på
skilda områden vunno ett aktadt namn.
J. O. Wallin fungerade en kortare tid 1818 som
dess ordf. – En del af Manhemsförbundets protokoll
förvaras i Kungl. biblioteket. Jfr K. Fredlund,
"Carl Fredrik Dahlgren" (I, 1903).
V. S-g.
Manhål, en på en ångpanna anbragt öppning, vanligtvis
af oval form samt af sådan storlek, att en man kan
igenom densamma komma in i pannan för att öfverse
dennas inre delar. I vidstående fig. visas en
ångpannas manhål med manhålslucka
och tillbehör. Man omger hålet på trycksidan med en
vinkeljärnskrage för att öka styrkan och erhålla
plan anläggningsyta för luckan. Denna senare placeras
på trycksidan och fasthålles medelst ankarjärn och
bultar. Manhåls dimensioner variera mellan 37–45
cm. längd och 30–35 cm. bredd.
– Manhål användas icke endast på
ångpannor, utan äfven på flera andra
ställen, t. ex. å vattentäta celler,
å cisterner m. m., i hvilka fall
de äro af enklare konstruktion,
än då de förekomma å ångpannor, där
luckorna afses att täta mot ångtrycket
i pannan. Manhålsluckor i innerbotten
bruka förses med pejl- och lufthålsproppar.
J. G. B. (C. K. S.)
Mani, bot. Se Arachis.
Mani, halfö. Se Maina.
Mani, persisk religionsstiftare. Se Manes.
Mani (af grek. mania, ursinne).
1. Vurm, ensidigt utvecklad böjelse för eller åtrå ef
ter någonting.
- 2. Psykiatr. Ordet mania användes jämte
"melancholia" som fackterm redan i den klassiska
forntiden. Stundom, särskildt i äldre tider, har
det begagnats som en generell term för sinnessjukdom i
allmänhet, men i den nyare psykiatrien är beteckningen
mani mindre omfattande och brukas blott som namn
på en typisk sinnessjukdom. Denna sinnessjukdom
kännetecknas af en förhöjd liflighet (exaltation)
jämte jämviktslöshet inom känslornas område, af
stegrade idéassociationer och hastigare tempo
inom föreställningslifvet, medan samtidigt
förmågan af uppmärksamhet är nedsatt, och slutligen
af ett jäktande och ofta oordnadt verksamhetsbegär.
Förhöjningen inom känslolifvet yttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
