förklaring öfver någon handling, något beslut, någon åsikt. -- 2. Sjöv. Se Certifikat. Manifestation (lat. manifestatio), uppenbarande, särskildt det oändligas uppenbarande i det ändliga; offentliggörande; tankars och afsikters framläggande; folkrörelse, som har till ändamål att lägga i dagen folkets tankar beträffande en viss fråga, opinionsyttring. -- Manifestera (lat. manifestare), uppenbara, offentliggöra, lägga i dagen. Manifestationsed, jur., en från romersk rätt hämtad benämning på sådana eder, genom hvilka bekräftas riktigheten af lämnad uppgift å egendom, som skall till annan utlämnas, eller hvarom denne eljest är berättigad att kräfva uppgift å ed. Enligt svensk rätt hänföres till manifestationseder den i konkurslagen §§ 26 och 27 föreskrifna ed, hvarigenom riktigheten af den i anledning af konkursen upprättade bouppteckningen bekräftas af gäldenären och, där så påyrkas, af bl. a. hans hustru, vidare ed enligt kap. 16 § 2 Giftermålsbalken, vid återbärande af hemföljd, samt bouppteckningsed jämlikt kap. 9 § 1 Ärfdabalken. L. A.* Manifestera. Se Manifestation. Manihikiöarna [mānīhī'kī-], Manahiki- l. Penrhynöarna, ögrupp i Polynesien mellan 4° och 11° s. br. samt 150° och 162° v. lgd, utgöra 10 öar med en sammanlagd areal af 137 kvkm. och omkr. 1,900 inv. Bebodda äro endast fyra, nämligen Tongareva (Penrhyn), Caroline, Manihiki (Humphrey) och Rakaanga (Rokahanga). De nordligare belägna Starbuck och Malden räknas stundom hit. Öarna äro låga korallöar med kokospalmer och på de obebodda guanolager. De ha sedan 1888 efter hand tagits i besittning af engelsmännen och stå under förvaltningen i Nya Zeeland. Den först upptäckta var Manihiki (af de Quiros 1606). J. F. N. Manihot Adans., Maniok, bot., tekn., ett

Manihot utilissima, rötter, blad-, blom- och fruktbärande gren.

släkte af fleråriga örter eller buskar af ofta blågrön färg med hela eller handklufna blad och stora blommor i klasar, hörande till fam. Euphorbiaceæ, underfam. Crotonoideæ (se Phyllanthoideæ) med omkr. 80 arter i Syd-Amerika, särskildt Brasilien. Den mest bekanta arten är M. utilissima (Iatropha Manihot L.), maniok- l. kassavabusken (se fig.), en af tropikernas viktigaste kulturväxter. De tjocka, 30--45 cm. långa rötterna innehålla utom ymnig stärkelse en blåsyrehaltig och därigenom ganska starkt giftig saft, som dock lätt kan aflägsnas eller förstöras genom rötternas kokning eller rostning. Den kokta roten är därför ett af de mest använda näringsmedlen i Syd-Amerika, i Brasilien kallad mandioca, i spanska Syd-Amerika yuca, och spelar där samma roll i hushållet som potatisen hos oss. Syd-Amerikas ociviliserade indianer bereda och förbruka i stora kvantiteter en alkoholhaltig dryck af roten. På senare tid har den, under namn af maniokarot, fått användning hos oss och annorstädes till brännvinsbränning i st. f. potatis, hvartill den på grund af sin mycket höga halt af stärkelse är mycket lämplig. Genom malning och slamning framställes ur roten en stärkelsesort kallad kassavamjöl, maniokstärkelse l. brasiliansk arrowrot. Om med vatten utrörd maniokstärkelse torkas under omröring på en het plåt, får man s. k. tapioka ("tapiokagryn"), som består af knottriga, trubbtaggiga, små, rundade klumpar eller delar af sådana med hvitaktig färg. Stärkelsen är i tapioka, liksom i "sagogryn", delvis förklistrad. Den finaste tapiokan fabriceras i Frankrike, där äfven blandningar af tapioka och andra näringsmedel framställas; så är t. ex. "tapioca crécy" en blandning af tapioka och finfördelad morot. Tapioka användes i soppor och puddingar. Utom den äkta tapiokan finnes äfven en falsk tapioka i handeln, beredd af potatismjöl. Utom M. utilissima odlas äfven M. palmata var. Aipi, i Brasilien kallad aipim l. söt mandioca, och användes på samma sätt som den förra. Af teknisk betydelse är M. Glaziovii, ur hvars mjölksaft ceara-kautschuk beredes. G. L-m. Manika, landskap i Syd-Afrika mellan 18° och 20° s. br. samt 31° och 34° ö. lgd, med sin västra, mindre del tillhörig brittiska Syd-Rhodesia, med den större, östra portugisiska Öst-Afrika (prov. Lourenço Marquez). Omkr. 26,000 kvkm. Det är ett bergigt platåland, som i Gorongosabergen i ö. når 2,000 m. och i Doeberg i v. 2,400 m. höjd. Direkt till Indiska hafvet strömma Sabi, Revue och Pungue, till Sambesi många mindre floder. Landets hufvudort är Mutassa, vid en biflod till Sabi, på brittiskt område; s. ö. därom ligger Massikesse, på portugisisk mark, på samma plats som den äldre portugisiska, nu förstörda staden Manika. Nuv. hufvudort är Umtali. På grund af landets förmenta guldrikedom gjorde portugiserna 1509 och senare expeditioner dit, hvilka dock misslyckades. Först Paiva d'Andrada visade 1881, att guld förefanns endast i anspråkslös mängd. Portugal skaffade sig vid den tiden politiska höghetsrättigheter öfver landet, men gjorde dem gällande först 1890, när Brittiska sydafrikanska kompaniet äfvenledes gjorde anspråk på landet. 1891 afträdde Portugal till England den v. om 33° ö. lgd belägna delen af M. Det portugisiska M.