Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manifestation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
777
Manillahampa-Manipur
778
undervisning, sp. 1246). Under sin 85-åriga
tillvaro hade institutet till undervisning mottagit
något öfver 1,500 döfstumma, hvilka ända till 1890
antogos från alla delar af landet, största delen som
frielever. Fr. o. m. 1890 ha endast döfstumma från
l:a skoldistriktet där mottagits till elever. För
institutets verksamhet finnas tryckta årsredogörelser
fr. o. m. läsåret 1889-81 t. o. m. läsåret 1893
-94. För tiden dessförinnan finnas i tryck endast
två redogörelser, den ena af 1854 ("Om institutet för
döfstumma och bUnda i Sverige, jemte en kort Öfversigt
af likartade stiftelser i främmande länder"), den
andra för läsåret 1872-73.
Fr. o. m. l aug. 1894 tillhör M. l:a
döfstum-skoldistriktet, omfattande Stockholms stad,
Stockholms, Södermanlands, Västmanlands, Östergötlands
och Gottlands län samt Norrköpings stad. Dess namn
förändrades då till Manilla döfstum-skola. För denna
skolas verksamhet finnas tryckta årsredogörelser
alltifrån läsåret 1894-95. 1874 öppnades på M. ett
af institutets direktion upprät-tadt enskildt
döfstumlärarseminarium, som fortgick t. o. m. läsåret
1888-89, hvarefter det blef statsseminarium
med samma uppgift som förut, eller att utbilda
lärare och lärarinnor för döf-stumundervisningen i
riket. M. döfstumskolas föreståndare är tillika rektor
vid detta seminarium (se vidare Döfstumundervisning,
sp. 1247). O- K. Maniliahampa, oriktig form för
manilahampa (se d. o.).
Manin, Luigi, Venezias siste doge. Se Ye-n e z i a
(Historia).
Manin, D a n i e l e, italiensk patriot, f. 13
maj 1804 i Venezia, d. 22 sept. 1857 i Paris,
var sonson till en till kristendomen omvänd jude,
som utbytt sitt förra namn Fonseca mot M. efter
sin gudfader vid dopet, en broder till Luigi
M., Venezias siste doge. M. studerade i Padua
och började efter af-lagd doktorsgrad utöfva
advokatyrket i sin fädernestad. Varmt nitälskande för
Lombar-diet-Venezias frigörelse från det österrikiska
väldet, ville han icke genom deltagande i hemliga
sammansvärjningar, utan så vidt möjligt genom lagliga
medel nå sitt mål. Han stiftade sällskapet Societå
italiana, som skulle verka för folkets höjande i
politiskt hänseende, och då de italienska enhets- och
frihetssträfvandena 1847 började ge sig luft, sökte
han genom en petition förmå österrikiska regeringen
att ge det lombardisk-venezianska konungariket en
själfständig ställning. Petitionen hade emellertid
blott till följd, att M. häktades (18 jan. 1848). Vid
underrättelsen om, att uppror utbrutit i Milano,
nödgade befolkningen den österrikiske guvernören
att lösgifva honom, 17 mars s. å., och 5 dagar
senare följde Venezias befolkning med M. i spetsen
Milanos exempel. De österrikiska trupperna nödgades
utrymma staden, och 23 mars utropades den venezianska
republiken samt
tillsattes en provisorisk regering med M. som
president. Han utsågs 11 aug. till diktator. Med
beundransvärd kraft försvarade M., som i början af
år 1849 valts till republikens president, Venezia
mot de belägrande österrikarna, men nödgades - sedan
kolera utbrutit i staden, förråden af ammunition
och lifsmedel nästan tagit slut samt österrikiska
batterier börjat bombardera staden - omsider
kapitulera, 24 aug. 1849. Tre dagar senare gick M. i
landsflykt och uppehöll sig under sin återstående
lefnad som språklärare och litteratör i Paris, där han
var den italienska emigrantkoloniens ledare och genom
grundandet af Societå Nazionale italiana sökte främja
den italienska enhetstankens förverkligande under
den piemontesiska konungaättens ledning. När 1866 års
krig gjort slut på Österrikes herravälde uti Italien,
skyndade M:s landsmän att bringa sin hyllning åt den
ädle patriotens minne. Hans stoft fördes 1868 till det
befriade Venezia, och monument äro resta öfver M. både
där, i Turin och på Monte Pincio i Rom. - Litt.:
H. Martin, "Daniel M. and Venice in 1848-1849" (2 bd,
1862), A. Errera, "Daniele M. e Venezia 1804 -1853"
(1875), Perlbach, "Daniel M. und Venedig 1848-49"
(1878), M. Cesaresco, "Italian characters" (1901),
samt Ferrari-Bravo och Mar-loni, "Daniele M. e i suoi
tempi" (1904). (Vi S-g.)
Manio’k, Maniokarot, Maniokbusken, Maniokstärkelse,
bot. Se M a n i h o t.
Mäniosinskriften. Se Latinska språket, sp. 1348,
1356 och 1358.
ManFpel (lat. mani’’pulus), den af två centurier
fotfolk bildade enheten i den romerska legionen från
republikens första tid till kohortindelningens fasta
införande af Marius. Se Legion.
Manipulation (af lat. mafnus, hand), ett konstmässigt
bruk af händer och fingrar (vid massage, magnetisering
o. s. v.); handgrepp, konstgrepp, tillvägagångssätt. -
Manipulera, verkställa manipulationer.
Manipulera. Se Man i pu l a tion.
Mani’pulum, lat. Se Mäss-skrud.
Manipur [manipoə’], brittisk vasallstat vid
Indiens nordöstra gräns, politiskt stående under
viceguvernören i Östra Bengalen och Assam. 21,900
kvkm. 284,465 inv. (1901). Staten består af en bred
dal, vattnad af många floder, af hvilka de största
äro Barak (till Megna) och Manipur (till Chindwin),
samt ett större omgifvande bergland. Något silke
produceras, och några primitiva slöjder idkas,
bl. a. tillverkning af lergods. Ris och skogsprodukter
utgöra exportartiklar. Staten är äfven ryktbar
för sin utmärkta ponnyafvel. Från M. härstammar
polospelet. Befolkningen består af olika grupper af
tibeto-burmanska folk, i dalen kallade meitei, hvilka
till större delen äro hinduer och hvilkas språk är
en gren af kuki-chinfamiljen, i berglandet naga,
hvilka äro delade i ett stort antal klaner, olika
i språk, seder och dräkt. Staten har stått under
brittisk kontroll sedan 1825. Ett förrädiskt mord
på några brittiska ämbetsmän 1891 nödvändiggjorde
en brittisk straffexpedition, hvarvid regenten
förvisades till Andamanerna och andra medskyldiga
hängdes och en ny raja utsågs, en 5 års gosse, under
hvars minderårighet (till 1907) staten stod under
brittisk förvaltning. Hufvudstad är M. l. Imphal,
67,093 inv. (1901). J. F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
