voro 1910 3,847,322 doll., dess utgifter 3,234,941 doll. Järnvägarna (Brandon, Saskatchewan och Hudson bay, Canad. Northern och pacifik samt Midland of M.) hade 1909 en längd af 5,157 km. -- Hufvudstaden är Winnipeg (135,430 inv. 1911). -- M., hvars första nybyggen anlades 1734 och 1738 af P. G. de Varennes, sieur De la Verandrye (d. 1749) och som efter 1763 blef ett stridsäpple mellan de konkurrerande pälsvarubolagen Hudson-bay-kompaniet och Nordvästkompaniet, började 1811 mera i stort koloniseras af earlen af Selkirk (se Douglas 19), som ditförde skotska nybyggare, men kolonien nådde aldrig någon blomstring. Den kallades då Assiniboia l. Red river settlement. 1870 införlifvades M. som provins i Dominion of Canada och erhöll namnet M. De franske kanadensarna, som fruktade, att deras gamla friheter under Hudson-bay-kompaniet härigenom skulle inskränkas, anställde då ett uppror, som likväl utan blodsutgjutelse kufvades af sir Garnet Wolseley. 1874 in3yttade från Ryssland ett antal mennoniter, som ega ett stort område i M:s södra del. Andra ryssar ha följt dem, och 1901 voro 8,854 personer födda i Ryssland. 1875 bildades en koloni, kallad Gimle, af invandrade isländare vid västra stranden af Winnipeg. Sedan den tiden har M. varit det land, dit den isländska emigrationen företrädesvis vänder sig. J. F. N. Manitobasjön [om utt. se Manitoba], sjö i Manitoba, 229 m. ö. h., 193 km. lång, 10--35 km. bred; areal 4,430 kvkm. Den är ganska grund (i medeltal 3,5 m.) samt har låga och till större delen sumpiga stränder. Den mottar i n. genom Waterhan river vatten från Winnipegosissjön och afrinner genom Dauphin river och St. Martins lake till Winnipegsjön. M. upptäcktes 1739 af De la Verandrye. J. F. N. Manitou [mä'nitö]. Se Colorado springs. Manitoulinöarna [mänitö'lin-], ögrupp i sjön Huron, skilja Georgiaviken från den öfriga delen af sjön och räknas till prov. Ontario i Dominion of ?anada. Den största, Great Manitoulin, är 134 km. lång och intill 48 km. bred samt har omkr. 2,000 inv., mest algonkin-indianer. J- F- N. Manitowoc [mänitewå'k],stad i nordamerikanska staten Wisconsin, vid M.-flodens utlopp i Michigansjön, 120 km. n. om Milwaukee. 12,922 inv. {1906). Lärarseminarium, Garnegiebibliotek. Sågverk, kvarnar, fartygsbygge. Stor spannmålshandel. J. F. N. Manizales [-tha'les], hufvudstad i dep. Gäldas (före 19j5 norra delen af Antioquia) i republiken .Colombia, på en framskjuten arm af Central-Anderna, 2,130 m. ö. h. Omkr. 20,000 inv. Liflig transitohandel mellan Cauca- och Magdalenadalarna, mest med kakao. M. anlades 1848 och blef till stor del förstördt genom jordbäfning 1878. J. F. N. Ma-njanga, Manyanga, station vid nedre Kongo nedanför Leopoldville i Belgiska Kongo, nära gränsen till Franska Kongo, anlagd af Stanley 1881. J F. N. Ma-rrara (Ja-Mueri), sjö i östafrikanska grafsänkan 1,010 m. ö. h., s. ö. om Victoria Nj^nsa. På dess västra sida finnas heta (80°) iällor, på dess norra vulkanisk sten. Den är mycket salthaltig och omges af en hvit saltskorpa. J- F. N. Ma-njema (M a - n j u e m a), ett till bantustam-men hörande folk i Central-Afrika v. om Tanga-njikasjöns norra del och utmed Kongo. Själfva kallade de sig u e n j a. De äro kannibaler. M. besöktes af Livingstone och Stanley, hvilka skildrat land och folk samt meddelat prof på språket. Deras område inberäknas nu i Kongostaten. (E. Itld.) Mä-njuema. Se M a - n j e m a. Mankam, den öfre randen af hästens hals, längs hvilken manen är fäst; en kam, afsedd för utredning af hästens man. B- C-m. Mankassar, Mankassarer, Mankassar-olja, Mankassarsundet. Se Makas-sår, Makassarer, Makassarolja, M a-kassarsundet. Mankato [mänkä'tåu], stad i nordamerikanska staten Minnesota, vid Minnesotafloden. 11,075 inv. (1910). Carnegiebibliotek, statens normalskola, två handelsskolor. Tillverkning af landtbruksredskap, spannmålshandel, stenbrott. I närheten ligga flera sjöar, som mycket besökas af sommargäster, och 6,5 km. v. om M. har (1906) en statspark bildats, M i n n e o p a, med det 18 m. höga Minneopafallet. M. blef stad 1868. J- F. N. Mankatten, zool. Se Huskatten, sp. 1355. Manke, veter., den del af hästens rygg, som har till underlag de höga tornutskotten från de främre ryggkotorna (se Hästen, fig. 2). Manken kallas hög, då den höjer sig väsentligt öfver ryggiinjen (4-8 cm.); den är då vanligen genom en tydlig insänkning (det s. k. yxhugget 1. lan sm ark e t) skild från halsen; en lång manke sträcker sig ända till 14re-15:e ryggkotan, hvaremot den korta slutar redan vid den 9:e-10:e. Tunn kallas mankön, då den är från sidorna hoptryckt, i motsatt fall benämnes den bred eller ajrundad. Hos ridhästar är i allmänhet önskvärdt, att manken är tämligen hög och tunn och framför allt lång; den stärker då ryggen och ger ett godt sadelläge. En alltför hög och tunn manke utsattes dock lätt för tryck eller skafsår, särskildt då hästen är sadlad med damsadel. Är manken kort, försvagas ryggen, och sadeln kommer för långt fram, hvarigenom bogarnas rörelser hindras och hästen blir lätt bruten; ryttarens tyngd kommer då äfven att för mycket hvila på hästens framben, som därigenom lätt bli öfveransträngda. En bred eller af rundad manke ger ett mera osäkert sadolläge; den låga manken försvårar halsens resning och gör äfven, att sadeln lätt glider framåt. Hos arbetshästen önskar man en bred afrundad manke, som vanligen är tecken till en djup och bred bål och fyllig muskulatur; den tunna och höga manken åtföljes vanligen af smalt bröst och tunn hals, som för arbetshästen är ett väsentligt fel. E. T. N. B. C-m. Ma'nkell. 1. Karl Abraham M., musiker, f. 16 april 1802 i Kristiansfeld i Schleswig (hans mor var svenska), d. 27 okt. 1868 i Stockholm, kom 1823 till Stockholm, där han s. å. blef sånglärare vid Klara skola, 1824 äfven organist i Klara församling, 1829 sånglärare vid Stockholms gymnasium och 1833 vid Nya elementarskolan, hvarjämte han 1834-41 tjänstgjorde som sånglärare vid konservatoriet samt tidtals vid Hillska skolan, Wallinska flickskolan och Tyska lyceum. Han blef