785 Mankemang-Manlius sådan med vidtgående motioner rörande fästningsväsendet, arméorganisationen och skolfrågan. Han insattes i det särskilda utskottet för försvarsfrågan vid 1871 års båda riksdagar och i lagutskottet 1872. Urspr, nyliberal, räknades han snart som en befordrare af landtmannapartiets särskilda sträf-vanden och var bl. a. detta partis sakkunnige hjälpare vid utarbetandet af dess 1878 framlagda förslag till ny härordning. Sina tankar i skattefrågan uttalade han i broschyren Om vårt skatteväsende och dess reformerande, af S. L. (1873), hvarjämte han publicerade Statistiska uppgifter rörande svenska folkets skatter och deras fördelning (1885). 1882 invaldes M. af Kronobergs läns landsting i Första kammaren, som han tillhörde t. o. m. 1890 års riksdag. 1873-75, 1878-80, 18S2-87 var M. statsrevisor, vald af Andra kammaren genom landtmannapartiets inflytande. M:s "liberala tendenser af 1848 års snitt" saknade alldeles anklang i Första kammaren, och han mottog därför 1890 val till Andra kammaren (för Stockholm), tillhörde kammaren riksdagarna 1891 -96 och var 1891-92 medlem af lagutskottet. Något nämnvärdt inflytande utöfvade han ej heller i Andra kammaren, men som demokratisk veteran spelade han en viss roll i den ute i landet pågående rösträttsrörelsen, var medlem af rösträttsföreningarnas verkställande utskott och ordf. i 1893 års s. k. folkriksdag (se d. o.). - Bland M:s smärre skrifter i militära ämnen må nämnas broschyrerna Hrilket bör ändamålet vara med Stockholms befästande? (1859), Förslag till Stockholms befästande (1866), Tankar om vilkoren för svenska krigshärens utbildning till en folkbeväpning, af J. M. (1867) samt Kan Sverige försvara sin sjelf ständighet? (1871). Bland hans förtjänstfulla arbeten på det krigshistoriska området märkes främst A i las öfver svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag (3 hftn, med vidlyftig text, 1857 -59; går till 1600-talets slut); vidare: Anteckningar rörande svenska regementers historia (1860 -64; 2:a uppl. 1866; som text medföljande planschverket "Svenska arméens och flottans nuvarande uniformer"), Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet af 1500-talet jemte öfversigt af svenska krigshistoriens vigligaste händelser under samma tid (1865), Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria (2 dlr, 1870; förf. på uppdrag af Finska litteratursällskapet och prisbelönt af detta) samt Öfrersigt af svenska krigens och krigsinrättningarnes historia (2 dlr, 1890 -1903; går till 1611). Därjämte utgaf M. "Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia" (2:a och 3:e d., 1860- 61; l:a d. utgafs 1854 af R. M. Klinckowström). M. försökte sig äfven som skriftställare på den politiska historiens område, hvarvid emellertid hans starkt utpräglade politiska tendenser esomoftast vållade partiskhet i framställningen och framkallade skarp fackvetenskaplig kritik. Hit höra skrifterna Erik XIV:s fall (1876), Om orsakerna till Gustaf 11 Adolfs deltagande i 30-åriga kriget (i "Hist. bibliotek", 1878), Om Gustaf II Adolfs politik (1881) och Fälttåget i Norge år 1814 (1887). Särskildt partisk och bristfull är hans uppfattning af Gustaf II Adolfs politik. M. var sedan 1863 led. af Krigsvet. akad., hvars tidskrift han 1866-70 redigerade. 4. Otto August M., den föregåendes kusin, son af pianofabrikören Vilhelm August M., tecknare, f. 21 juli 1838 i Göteborg, d. 26 juni 1885, genomgick Chalmersska slöjdskolan i sin födelsestad och 1858-63 byggnadsskolorna vid konst-akad. i Stockholm, blef 1863 e. o. auskultant i öfverintendentsämbetet, 1867 tillförordnad lärare i lineartecknings- och perspektivskolan samt 1878 ord. lärare i perspektiv- och skugglära. 1868 kallades han till agré af akad. - M. utgaf i litografiskt färgtryck stora fågelperspektivutsikter öfver Göteborg (1870), Stockholm (1871) och Visby (1872), vidare Stockholm, teckningar efter naturen (akvarell-litografier i 6 hftn, 1873-75), fyra planscher öfver svenska fältslag (1874) samt Göteborg (20 akvarell-litografier, 1884). Han lämnade dessutom teckningar med arkitekturmotiv till den illustrerade pressen. 1,2. A. L.* 3. (V.S-g.) 4. -ra. (G-gN.) Mankema'ng. Se Mankera. Mankera (fr. manquer), förfela, försumma (t. ex. en betalning, en antecknad dans); felas, fattas, brista, slå fel. - M a n k e m a'n g (fr. manque-ment), fel, försummelse; brist. Mankill [-ki'11], af eng. man, människa, och kilL döda, böjlig käpp (vanligen af hvalfiskben) med en blykula innesluten i öfre ändan. Mankskyddare, ridk., ett mjukt föremål, vanligen af stickadt ullgarn (se fig.), som lägges i sadelns fram-hvalf på hästar med ömtålig manke för att vid ridning skydda dem mot tryckskada. B. C-m. Mankskyddare. Manley [märnli], Mary de la R i vi er e. engelsk författarinna, f. 1663, d. 1724, stod vid 16 års ålder ensam i världen och förenades då genom en skenvigsel med en redan gift frände,, hvilken efter 3 år öfvergaf henne. Hon förvärfvade sig sedan litterärt anseende och var under drottning Annas tid Englands mest framstående författarinna. Hon skref lustspelet The löst lover (1696), sorgespelet The royal mischief (s. å.) och den ryktbara skandalkrönikan Atalantis (eg. Secret memoirs of several persons of quality, "in the new Atalantis, an island in the Mediterranean" ; 1709, 7:6 uppl. 1741), en satir, riktad mot whigministrarna,, m. fl. arbeten, hvari hon imiterade Aphra Behn. Manlig barnsäng. Se C o u v a d e. Ma'nlius, namn på en romersk släkt, som hade flera grenar med olika tillnamn. 1. En medlem af grenen Vulso var Cnejus M. Vulso, som var konsul 189 f. Kr. och hade att afsluta freden med Antiochos den store. Han började och förde lyckligt krig med galaterna, men klandrades för girighet och slapphet i upprätthållandet af krigstukten. - 2. Den mest bekante af grenen Capito-linus var M a r c u s M. C a p i t o l i n u s. Se C a-pitolinus. - 3. Af grenen Imperiosus bar en del tillnamnet Torquatus ("den med halskedja prydde"). Detta tillades enligt en sägen först Titus M. Imperiosus, som under ett krig med gallerna (361 f. Kr.) i tvekamp nedlade en