präglad partiman. Han ämnade 1832 afgå, men öfvertalades af whigministären att kvarstå för att ej det första parlamentet efter den stora reformen skulle få en opröfvad talman. Omvald till talman 1833, blef han 1835 med 10 rösters majoritet vid talmansvalet besegrad af en liberal motkandidat, en händelse, som väckte stor sensation och var det sista tillfälle, då en engelsk underhusmajoritet af partiskäl underlåtit att omvälja en förutvarande talman. M. upphöjdes s. å. till peer. Om hans aflägsnande från talmanssysslan se M. Macdonagh, "The book of parliament" (1897). 2. John James Robert M., 7:e hertig af Rutland, politiker, f. 13 dec. 1818 på Bel-voir castle, d. där 4 aug. 1906, var yngre son till den 5:e hertigen af Rutland (se ofvan) och kallades, tills han 1888 ärfde hertigtiteln, lord John M. Han var medlem af underhuset 1841--47 och 1850--88. Sina ridderliga ideal sökte han som ung tolka i diktsamlingen ä,ngland's trust, and other poems (1841), och han tillhörde den af Disraeli ledda "Young-England-kretsen" (se Disraeli, sp. 519), som sträfvade för en aristokratisk renässans i förbindelse med högkyrkans pånyttfödelse och genomgripande social reformpolitik. (M. är förebilden för "lord Henry Sidney" i Disraelis "Coningsby".) M. uppträdde, mot Manchesterskolans whigs, kraftigt för arbetarskyddslagstiftning och var ifrig protektionist. Som minister för allmänna arbeten tillhörde han lord Derbys tre ministärer (1852, 1858-59 och 1866 -68), var därefter chef för postverket i Disraelis ministär 1874-80 och i Salisburys första ministär (1885-86) samt kansler för hertigdömet Lancaster i den andra Salisbury-ministären (1886-92). Under sina sista år uppträdde han kraftigt för Cham-berlains tariffreformpolitik. 1--2. V. S--g. Mannerskantz. 1. Nils M., fortifikationsofficer, f. 17 nov. 1738 i Jönköping, d. 16 juli 1809 på Djursholm, blef underkonduktör vid Fortifikationen 1755, deltog som konduktör i Pommerska kriget, blef vid Demmins öfvergång 1759 fången hos preussarna och sedan kvarhållen till krigets slut (1762). M. blef adjutant hos generallöjtnant Sprengtporten, adlad (han hette förut Kellander) och kapten i armén 1772 samt avancerade 1780 till öfverste och chef för finska fortifikations-brigaden. Han blef t. f. kommendant på Sveaborg 1785, deltog i kriget mot Ryssland 1788--90 dels vid armén, dels såsom kommendant på Sveaborg och var 1789 generalkvartermästare i fält samt började s. å. befästa Hangö udd. M. blef generalkvartermästare och direktör öfver Fortifikationen 1791, generalmajor 1793, generallöjtnant 1799 och general 1809. Han var led. i den 11 jan. 1808 tillsatta hemliga krigsberedningen. Han var en synnerligen skicklig och nitisk fortifikationsofficer samt inlade mycken förtjänst vid ledandet af fästningsbyggnaderna i Finland och särskildt vid byggandet ai Sveaborg. Sedan 1787 var han hedersled, af Krigsmannasällskapet. 2. Karl Axel M., riksdagsman, son till den 1802 adlade och på M. l:s namn och nummer adopterade Karl Råbergh (f. 1747, d. 1817 på Värnanäs i Halltorps socken, Kalmar län, som afskedad major), f. 27 nov. 1809 på Värnanäs, d. där 5 jan. 1888. Han utnämndes 1827 till underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente, lämnade 1848 detta som kapten och kvarstod som kapten i armén till 1856. Skötseln af fädernegodset Värnanäs, offentliga förtroendeposter i hemorten och fullföljandet af ett redan börjadt deltagande i riksdagsförhandlingarna upptugo honom därefter under hans krafts dagar. M. var medlem af ridderskapet och adeln vid de nio sista ståndsriksdagarna, var 1867--72 led. och vice talman i riksdagens Andra kammare samt tillhörde därefter, som ett af södra Kalmar läns ombud, Första kammaren från sept. 1872 till sept. 1883, då han trädde tillbaka ur det offentliga lifvet. Alltifrån den första riksdag M. bevistade (1840--41) t. o. m. riksdagen 1870 var han led. af bankoutskottet (utom vid riksdagen 1862--63), tillhörde 1873--78 konstitutionsutskottet samt var 1875 och 1878 led. af särskilda utskottet för försvarsfrågans handläggning. Bank- och penningväsendets trygghet, representationsreformen samt försvarets stärkande och ordnande på grundvalen af allmän värnplikt voro de frågor, åt hvilka han som riksdagsman ifrigast egnade sin uppmärksamhet. Till sin politiska läggning var M. närmast moderatliberal. Sina åsikter i försvarsfrågan uttalade han, utom vid riksdagen, äfven i broschyren Ett ord för dagen om försvaret af en gammal värnpligtsvän (1877). M. var led. af 1858 års kommitté för utredande af Sveriges ekonomiska och finansiella ställning samt af 1867 års fästningskommitté. 1863 och 1864 var han led. af Kalmar läns odelade landsting och 1865--83 af dess södra. Med undantag af 1871 (han var då ej vid tinget närvarande) var han t. o. m. 1878 sistnämnda landstings ordf. och fungerade 1879--81 som tingets vice ordf. Som medlem af Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och sällskapets ordf. under en lång följd af år (t. o. m. 1883) utöfvade M. en gagnande verksamhet till jordbrukets fromma. Han blef 1856 led. och 1875 hedersled, af Landtbruksakad. 1. L. W:son M. Mannersköld, Nils Assersson, krigare, f. 1586 i Västergötland, d. 1655 på sitt gods Näs (Adelsnäs) i Östergötland, adlades 1612 med namnet M. (han hette förut Assersson), gick tidigt i krigstjänst, förde redan 1618 östgötafanan och blef 1625 öfverste för alla dess 3 kompanier ä 125 man. S. å. öfvergick han till Livland och deltog i detta och följande års fälttåg. Under M. organiserades östgötafanorna till ett fullständigt regemente, och han var dettas förste chef. 1626 utnämndes han till generalståthållare (öfverkommendant) öfver Narva, Ivangorod, Jama, Koporie och dess län samt gubernator (landshöfding) öfver Ingermanland, men underordnades 1629 Johan Skytte, som blifvit generalguvernör öfver Livland och Ingermanland. När Skytte 1633 afgick, befalldes M. att utom sitt guvernörsämbete "därjämte