är detta den enda till statsverket ingående skatt, som det åligger till viss ålder kommen person som sådan att, utan afseende på förmögenhet eller inkomst, hvarje år utgöra till ett bestämdt, för personer af samma kön lika belopp (jfr Hufvudskatt och Kapitationsafgift). Mantalspenningarna, hvilkas namn förskrifver sig från ordet mantal i betydelse af "mannatal", antal personer, och icke i betydelse af skattemått på jorden (såsom i ordet "mantalsränta"), ha sitt ursprung i kvarntullen (se d. o.), som ständerna åtogo sig 1625. Prästerskapet och allmogen tillätos 1627 att i st. f. kvarntull af i handkvarnar förmald säd erlägga en personlig afgift, och sedan kvarntullen 1633--34 försöksvis på vissa orter alldeles utbytts mot personliga afgifter ("efter mantalet"), blef denna skatteförvandling utan särskildt riksdagsbeslut, men med samtycke af en del landsorter 1635 allmänt genomförd. Vid några följande riksdagar förekommo protester mot, att "mantalspenningarna" skulle betraktas som annat än en tillfällig bevillning, men i ett regeringsbeslut 1642 häfdades, att den till grund för dem liggande kvarntullen för all framtid beviljats "till regementets understödjande", och då riksdagen härvid lät bero, blefvo mantalspenningarna en ord. skatt. På grund af riksdagsbeslut 1655 återinfördes kvarntull i st. f. mantalspenningar i vissa städer och fortfor i Stockholm, Göteborg och Karlskrona, till dess den äfven i dem jämlikt riksdagsbeslut 1810 utbyttes mot mantalspenningar (k. kung. 30 nov. 1810 och 10 febr. 1813, bevillningsförordn. 8 aug., k. bref 16 aug. och Kammarkolleg. kung. 26 sept. 1815). Adeln åtnjöt befrielse från mantalspenningar för sig och sitt husfolk från 1640 till 1810 års jämkning i ståndsprivilegierna. På grund af särskilda bestämmelser förekommo äfven andra olikheter med afseende på skyldigheten att utgöra mantalspenningar (äfven efter 1810). Först genom k. förordn. 24 apr. 1863 blefvo allmängiltiga och likformiga grunder för skattens utgörande fastställda. Enligt denna förordn. skola mantalspenningar utgå med 40 öre för man och 20 öre för kvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder, och befrielse åtnjutes endast 1) af personer, som erhålla fattigunderstöd eller som af vederbörande kommunalstyrelse anses böra till följd af fattigdom eller sjuklighet från skatten fritagas, 2) af gemenskapen vid arméns och flottans värfvade regementen och kårer, 3) af inbyggarna i lappmarkerna, dock blott af den egentliga lappallmogen, sedan särskild mantalsskrifningsförordning utfärdats för lappmarkerna, hvilket skedde 9 nov. 1866. Genom ändring 25 maj 1894 i förordningen om mantalspenningar borttogs ur denna bestämmelsen om andra inbyggare i lappmarkerna än den egentliga lappallmogen. -- Mantalspenningarna voro i 1912 års statsverksproposition beräknade till 825,000 kr. S. B. Mantalsräntan, Hemmantalsräntan, Extra ordinarie räntan, kam., namn på en af de två stora grupper, i hvilka den på landsbygden hvilande, till namnet mycket växlande grundräntan (se d. o.) blifvit inordnad. Den andra gruppen är jordeboksräntan (se d. o.). Antalet underafdelningar till mantalsräntan är stort. Först och främst möta följande 6 "skattetitlar", allmänt i de gammalsvenska landskapen med undantag af Dalarna, nämligen boskapspenningar, byggningshjälp, dagsverkspenningar, landtågsgärd, salpeterhjälp och skjutsfärdspenningar (se dessa ord). I Östergötland användes benämningen sommarskatt för mantalsräntan. Utom de 6 nu uppräknade förekommo i gamla Sverige endast några få skatter tillhörande mantalsräntans grupp, nämligen i Södermanland katsekorn, katsepenningar och djurlöf, i Närke krutved, i Gästrikland och Hälsingland faktorihjälp. Dalarna hade genom att åtaga sig förhöjd jordeboksränta tillförsäkrat sig befrielse från de gärder af yngre ålder, af hvilka mantalsräntan bildats. Dock funnos där skjutsfärdspenningar, pålagda som vederlag för ett annat äldre onus, som upphört, samt extra grufhjälp och kungsgårdshjälp (se d. o.). Väster-bergslagen, som i sina skatteförhållanden påverkats af det angränsande Västmanland, hade äfven boskapspenningar. -- I de af Danmark frånträdda landskapen kommo andra benämningar för mantalsräntan i bruk. Skåne åtog sig 1662 dels terminsskatten, så kallad däraf, att den betaltes i 3 poster (motsvarande landtågsgärden), 21 dal. per mantal, 1668 nedsatt till 18 dal. 20 öre, dels salpeterskatten (motsvarande salpeterhjälpen i gamla Sverige), 1 dal. per mantal, 1668 höjd till samma belopp, som i det angränsande Småland var stadgadt, eller 1 dal. 27 öre. Jämväl i Blekinge blefvo dessa två skatter allmänna. Halland åtog sig genom det s. k. Halländska kontraktet (1648) terminsskatten (landtågsgärden) samt skjuts- och gästningspenningar (motsvarande skjutsfärdspenningar i gamla Sverige), 20 dal. per mantal, hvarjämte där fanns en mängd till mantalsräntans grupp hörande småskatter, såsom kungsskatt, matskatt, körsel, skrifvarpenningar, hjälpved och hjälptorf. -- Gottland hade utom dagsverks- och skjutsfärdspenningar silfverskatt (motsvarande landtågsgärden), först 6 dal., sedan 2 rdr b:ko per mantal och 8 dal. för hvarje prästgäll. Äfven Bohus län hade silfverskatt, där allmännare kallad kontribution (se d. o.), utgörande 2 rdr 24 sk. per mantal, hvarjämte åtskilliga från Norge ärfda småskatter beräknades efter mantal, nämligen tagan, hjälpeved, landbodalern, odels halfva uppbördsel och skrifvarort, en riksort per mantal till slottsskrifvaren på Bohus. (Se vidare Bygsel och Landskyld.) Jämtland hade sedan 1623 prostskilling och skarprättarskilling (1 skill. danskt af hvar man till aflöning af skarprättaren i Trondhjem) samt åtog sig på Rödöns ting silfverskatt (landtågsgärd), 2 à 4 rdr per mantal, med förbehåll att slippa betala krigshjälp, boskaps- och mantalspenningar. I Härjedalen kallades mantalsräntan trögskatt, kungsskatt eller ostskatt. Kbg. Mantalsskrifning, den årliga förrättning, vid hvilken inom vissa distrikt särskildt för finansiellt ändamål noggrann förteckning (mantalslängd, se d. o.) upprättas öfver befolkningen. Mantalsskrifningarna förrättas för hvarje socken å landsbygden af häradsskrifvaren (inom Lappmarkerna af länsmännen), i Stockholm af rotemän för särskilda distrikt under ledning af stadens mantalsnämnd och under Öfverståthållarämbetets inseende samt för öfriga städer af särskilda tjänstemän under magistratens tillsyn. De skola i Stockholm och Göteborg verkställas vid början och i rikets öfriga delar