Mara-Maragall 854 ligen är det maran, som anses orsaka de s. k. m a r-kvastarna, d. v. s. ett slags knutar på gran (tall) och björk, som uppkomma därigenom, att en gren på ett egendomligt sätt växer ihop till en tät risklump. Maran säges ha ett särskildt nöje af att rida på en sådan "kvast", ja hon lär för sin ridt hellre nyttja denna än hästen, hvadan man somlig-städes kan få se en markvast uppspikad i stallet, på det att hästen må varda fri från den besvärliga ryttarinnan. M ar kyss kallas bläddror, som plötsligt uppstå på läpparna. Maran omtalas redan i de fornisländska sagorna. (I- H- N. E. H.) Mara, Gertrud Elisabeth, f. Schme-ling, tysk sångerska, f. 1749 i Kassel, d. 1833 i Reval, utbildades först af sin fader till violinvirtuos samt besökte med honom Wien och sedan London, där hon en kort tid fick sångundervisning af Paradisi (i hufvudsak var hon autodidakt). 1766 engagerades hon för J. A. Hillers konsertföretag i Leipzig; och sedan hon med stor framgång upp-trädt på hofteatern i Dresden, anställdes hon 1771 på lifstid vid hofoperan i Berlin. Hennes fenomenala röst egde ett betydligt omfång och var lika berömd för renhet och styrka som för böjlig koloratur. 1773 gifte hon sig mot Fredrik den stores önskan med violoncellisten Mara (som slutligen så förföll, att hon 1799 måste skilja sig från honom). 1780 undandrog hon sig genom flykten sitt Berlin-engagemang och reste öfver Wien till Paris, där hon hade att bestå en svår täflan med den likaledes berömda sångerskan Todi. 1784-1802 lefde hon mest i London, uppträdde på operan, men sjöng oftast på konserter, särskildt vid de stora Händelsfesterna. 1788-91 vann hon äfven uti Italien triumfer. Sedan hon lämnat England 1802, uppträdde hon i Paris utan framgång, emedan rösten började förlora sig, och bosatte sig sedermera i Moskva, där hon 1812 genom franska invasionen miste all sin egendom. Hon förde därefter en osäker existens medelst konserterande och sångundervisning i Reval. Hennes själfbiografi offentliggjordes af Riesemann 1875 i "Allgemeine musikalische zeitung". Biogr, af Niggli (1881). A. L.* Maraak [-åk], M e r o k, ångbåtsstation vid Geir-angerfjorden, Sunnelvens härad, Romsdals amt, Norge. Omgifningarna äro storartade, bland Vest-landets mest sevärda och de under senare åren mest besökta, sedan vägen från M. till Grjotli och dess förgreningar med högfjällspassagen till Otta i Gud-brandsdalen och Stryn i Nordfjord blifvit färdig. Vid M. finnas flera hotell, post, telegraf och skjutsstation. K- V. H. M arab Ö n, Afrikanska marabustor-k e n 1. Adjutantfågeln, Leptoptilus argala, zool. (se fig.), hör till släktet Leptoptilus och fam. storkfåglar (se d. o.), har hufvudets och halsens nakna delar rödaktigt köttfärgade, ryggen mörkgrön, med metallglans, nacken och underkroppen hvita, ving- och stjärtpennorna matt svarta och de stora vingtäckarna försedda med en smal, hvit kant i ytterfanet. Näbben är smutsigt hvitgul och fötterna svarta. Kroppslängden stiger till 1,6 m. Ma-rabun är ytterligt glupsk och slukar allt ätbart den kan komma öfver. Med gamar och hundar slåss den om döda djur och vet att härvid göra sig respekterad. Den är ovanligt lugn och stel i sin hållning samt mycket skygg, när den tämjas med C. R. S." (J. F. N.) de Mara- märker sig vara förföljd, men kan lätthet. Marabustorksläktet, zool. Se Storkfåglar. Maraböt. Se M a r b u t. Maracaibo [-ka'jbå], hufvudstad i staten Zulia i sydamerikanska republiken Venezuela, v. om Maracaibosjöns nordända. Omkr. 50,000 inv. (1911). Staden har i det hela ett vackert utseende och går raskt framåt, i den mån handeln på utlandet uppblomstrar. M. är en af republikens viktigaste handelsplatser, ehuru en sandbank vid sjöns mynning hindrar fartyg af mer än 3 m. djupgående att anlöpa staden. Den har nationalkollegium, navigationsskola, elektrisk belysning, teater etc. Förnämsta exportartiklarna äro kaffe, kakao, kopaivabalsam och hudar. M. anlades 1571 af Alonzo Pacheco. (J. F. N.) Maracaibosjön [-ka'jbå-], Laguna de Maracaibo. Se Maracaiboviken. Maracaiboviken [-ka'jbå-], Saco de Maracaibo l. Venezuelaviken, en omkr. 15,000 kvkm. stor hafsvik på Syd-Amerikas nordkust emellan halfön Goajira och den till Venezuela hörande halfön Paraguaná. Genom 13 kanaler af växlande djup står viken i s. i förbindelse med Laguna de Maracaibo (M.-sjön), en strandsjö med dels sött (längst i s.), dels bräckt vatten och en areal af 16,360 kvkm. Den mottager flera floder och är mycket fiskrik. (J. F. N.) Mara'das, mindre riktig form för Marradas (se d. o.). Maragall [meregalj], Juan, katalansk skald, f. 1860 i Barcelona, d. där 1911, idkade juridiska studier vid Barcelonas universitet, men öfvergick snart till journalistiken. Samtidigt med sitt medar-betarskap i "Diario de Barcelona" studerade han Goethe och öfversatte till katalanska dennes elegier