Maragatos-Maranhäo 856 (1890), Iphigenie (1898), delvis Faust under titel La Margueridita samt en samling Pensaments och annat af Goethe. Till katalanska öfverflyttade M. äfven Novalis' "Heinrich von Ofterdingen". Sysslandet med Goe-thes diktning inverkade starkt på M:s egen poesi, hvaraf den första publikationen, Poesies, j ej utkom förr än 1895. ! Sedan följde Visiones y cants (1900), Les dis-perses (1904), Enlld (1906) och Sequencies. M. var en framstående representant för den katalanska ungdomsrörelsen, hvars förnämsta språkrör är tidskriften "L'Avenc", på samma gång han, efter Verdaguers död, var den förnämste skalden på katalanskt språk. Ad. H-n. Maragatos, folkslag. Se Leon 1. Maragha, stad i persiska prov. Aserheidjan, 1,5 km. s. ö. om Urmiasjön. Omkr. 16,000 inv. M. har ett stort antal karavanserajer och moskéer samt en stor basar. Det var fordom Hulakus, Djingis-kans sonsons, residens. Bland de lärde, som han där samlade kring sig, var äfven Nasr-ed-din, en berömd astronom, åt hvilken han lät bygga ett präktigt observatorium, hvaraf ruiner ännu finnas på en höjd v. om staden. I trakten brytes en synnerligen vacker marmor (eg. travertin), känd i hela Persien under benämningen M.-marmor. (J. F. N.) Marais [mara], fr., träsk, namn på ett kvarter i Paris, äfven kalladt Quartier du temple, n. v. om Bastiljplatsen; under franska revolutionen benämning på det moderata partiet i Konventet, i hvars samlingssal det intog de nedersta bänkarna, i motsats till radikalerna, La montagne ("berget"), som hade sina platser på de öfre bänkarna. Medlemmarna af partiet kallades crapauds du marais ("träskgrodor'). (J. F. N.) Marajó [-ra'chå], ö i brasilianska staten Pará, mellan Amasonflodens och Parás (Tocantins') mynningar, med en areal af omkr. 19,000 kvkm., har betraktats såsom belägen i Amasonflodens mynning, åt hvilken man till följd däraf gifvit en bredd af 350 km., under antagande, att Pará är blott en sydöstlig arm af deltat och Tocantins en biflod. Men Bates har konstaterat, att M. icke är alluvialbildning, utan har granitgrund och alltså är en afskild del af fastlandet. Ön är oaktadt sin granitgrund nästan fullständigt jämn, höjer sig knappt 0,3 m. öfver högvatten och är mot flodsidorna till stor utsträckning betäckt med alluviala bildningar, hvilka genomskäras af kanaler, än smala, krokiga, än vidgande sig till stora laguner, men alla med sött vatten och i allmänhet djupa och segelbara. Trakten mot hafvet är en sandig, skoglös savann, där boskapsskötsel i stort idkas af rika "patrãos" från Pará, medan den inre, flodsidan, är beklädd med en yppig skogsvegetation. Å de högre belägna kusterna finnas några bebyggda platser, med en sammanlagd befolkning af omkr. 1,000 pers., hvaremot ön f. ö. är obebyggd. (J. F. N.) Mara'Idi, Giacomo F i Ii p po, fransk-italiensk astronom, f. 21 aug. 1665 i Perinaldo vid Nizza, d_. l dec. 1729, släkting till Dom. Cassini, hvilken 1687 kallade honom till Paris som sitt biträde vid Paris-observatoriet, där M. till sin död var anställd som astronom. Han deltog äfven i det franska gradmätningsarbetet. M. var flitig observatör och skriftställare. Bl. a. gjorde han viktiga iakttagelser och undersökningar öfver solkoronan, planeten Mars" rotation, fläckarna på Juppiter och Juppitermånar-nas rörelse. Tills, med Cassini upptäckte han Sa-turnusringens delning. Nästan alla hans till ett mycket stort antal uppgående skrifter äro publicerade i Parisakad:s handlingar. Äfven M:s släkting Giovanni Domenico M., f. 1709, d. 1788, var astronom vid observatoriet i Paris samt förtjänstfull observatör och astronomisk skriftställare. B-d. Måramaros [mä^amaråj] 1. Mårmaros [mär-maråjj, ungerskt komitat omkring öfre Theiss och vid gränsen mot Galizien. 9,720 kvkm. 309,598 inv. (1900), nära 14 proc. ungrare, 46,5 proc. rutener, 24 proc. valaker. 71 proc. äro grek. katoliker. Med undantag af den korta, Theissdalen är komi-tatet bergigt, i det att Karpaterna icke blott fullständigt omsluta det, utan äfven sända bergarmar därigenom i flera riktningar. Floddalarna äro mycket bördiga, men landet är icke så uppodladt, att det själf fyller sitt behof af spannmål. Skogarna upptaga 2/a af arealen och lämna rik behållning. Stor tillgång finnes på salt. Hufvudstad är Måramaros-Sziget (se d. o.). (J. F. M.) Måramaros-Sziget [mä^amaråj si'gät], hufvudstad i ungerska komitatet Måramaros, vid Theiss. 21,256 inv. (1910), ungrare, tyskar, rumäner och judar (omkr. en tredjedel). M. har ett reformert kollegium (rättsakademi, obergymnasium och bibliotek), rom.-kat. gymnasium samt lärarseminarium. Liflig handel med trä, stora sågverk och möbelfabriker. I närheten saltlager. J- F. N. Maran. Se Mara och Marasläktet. Maranätha, ett arameiskt uttryck, som Paulus använder i l Kor. 16: 22. Dess betydelse är beroende af de ifrågavarande ordens uppdelning. Uppdelas de så: Maran atha, betyda de, "Herren kommer" (jfr Fil. 4: 5: "Herren är nära"); fördelas de åter sålunda: M ar ana tha, blir betydelsen: "(Du) vår Herre, kom!" Båda möjligheterna ha sina förespråkare. E- 8-c- Marangu, f. d. militärstation i Tyska Öst-Afrika, vid östra afsatsen af Kilima-ndjaro, 1,435 m. ö. h., anlades 1891 af Peters. J. F. N. Maranhão [maranjãå']. 1. Stat i norra Brasilien, mellan Atlantiska hafvet i n. ö., prov. Pará i n. v. (gräns Rio Gurupy), Goyaz i v. och s. v., Piauhy i s. och ö. (gräns Parnahyba). 340,000 kvkm. 562,000 inv. (1908), 1,7 inv. på 1 kvkm. Midt på kusten ligger den stora Maranhão- l. Mearimviken, som genom ön S. Luiz do M. delas i Bahia de S. Marcos och Bahia de S. José. l denna vik utfalla floderna Itapicurú, Guajahú (med Mearim) och Pindaré, som jämte de nämnda gränsfloderna äro statens största vattendrag. I södra delen gå några höga bergskedjor, medan kustlandet är ganska jämnt. Endast vid kusten och utmed floderna finnes någon kultur. I kustområdet,