af dessa, dassera, firas i okt., efter skördens bärgande och den nya sådden, öfverallt med stor ståt och gamman. Splittrade under en mängd små höfdingar och i allmänhet delande de öfriga hinduiska folkens skiftande öden från uräldsta tider till kulminerandet af stormoguls välde (se Indien, sp. 525--527), började maratterna sin egen själfständiga historia i midten af 1600-talet, då de afskuddade det muhammedanska oket. Deras sedermera mångbesjungne nationalhjälte Sivāji (d. 1680) grundlade då ett mäktigt rike med Poona till hufvudstad. Hans efterträdare voro svaga regenter, som, residerande i Satara (s. ö. om Poona) och åtnöjande sig med den tomma titeln af ram-rāja, "öfverkonung", lämnade hela makten åt den i Poona residerande förste ministern, pēṣva (peshwa). Den senares värdighet blef snart ärftlig i Baji-raos familj, och han och hans efterträdare utvidgade rikets gränser samtidigt med det mongoliska väldets förfall. Emellertid förorsakade denna utvidgning, att flera maratthöfdingar skapade sig egna smärre riken. Så grundlade Raghojī Bhōnsla ett rike österut i Nagpur och Berar samt Dammajī Gaekwar ett i v., Baroda, som sedan utsträcktes öfver hela halfön Gujarat. Åt n. framträngde Takajī Holkar och Madhajī Sindhia och grundlade i den stora och bördiga Mālwaprovinsen de riken, som ännu bära deras namn. Dessa smärre stater erkände dock "öfverkonungens" i Satara nominella myndighet, och på detta sätt bildades det mäktiga Marattförbundet, som bestod af de 5 ofvannämnda staterna och representerades gemensamt i Poona af ett råd af 12 brahmaner under peshwas ledning. Omkr. 1760 stod denna förbundsstat på höjden af sin makt; den sträckte sig öfver ett område af omkr. 1 1/2 mill. kvkm. och utgjorde ett bland de största hinduiska välden Indien egt. Men i senare hälften af 1700-talet följde ständiga krig mellan de särskilda marattrikena, och detta gaf det i Calcutta, Madras och Bombay mäktigvordna Ostindiska kompaniet en kärkommen anledning till inblandning i maratternas angelägenheter. Tillkallade af peshwa i Poona (1803), besegrade engelsmännen under Wellesley (sedermera hertig af Wellington) dennes förbundna motståndare, Bhōnsla-, Holkar- och Sindhiafurstarna. Dessa måste afstå betydliga områden åt England, peshwa nedsjönk till ett verktyg i kompaniets hand, och maratternas makt var för alltid bruten. Äfven ett följande krig (1817--18), framkalladt af peshwas försök att med bistånd af Bhōnsla- och Holkarfurstarna frigöra sig från engelsk myndighet, slutade olyckligt för maratterna, som förlorade all själfständighet. Poona-Satara-riket införlifvades med de engelska besittningarna efter den siste ramrājans död 1849. På samma sätt annekterades Nagpur och Berar efter den siste Bhōnslaregenten (1853). Som marattiska stater, eller, rättare sagdt, stater under marattiska furstehus, kvarstå ännu, ehuru fullkomligt lydpliktiga under England: 1) Holkar's dominions (omkr. 24,600 kvkm., 850,690 inv., 1901; se Indor); 2) Sindhia's dominions (omkr. 75,000 kvkm., 2,933,000 inv.; se Gwalior); och 3) The territories of the Gaekwar (21,305 kvkm., 1,950,927 inv.; se Baroda). Den sistnämnda vasallstatens regent, som residerar i Baroda, bär ännu familjenamnet gaekwar ("koskötare") som traditionell titel, under det att furstarna af Holkar- och Sindhiadynastierna föra titeln mahā-rāja ("storkonung"). Alla dessa stater ligga dock i sin helhet utom den marattiska språkgränsen, och blott en mindre del af deras invånare kan därför kallas maratter. Hufvudmassan af dessa innehar ännu sina urgamla boplatser s. om Satpurabergen i presidentskapet Bombay och nordvästra delen af Nizāms rike. Antalet af samtliga maratter (från språklig synpunkt) uppgår till omkr. 18 1/4 mill. (enl. census 1901), hvaraf 8,6 mill. i presidentskapet Bombay, 2,9 mill. i Haidarabad, 2,2 mill. i Berar, 2,1 mill. i Centralprovinserna. -- Jfr Grant Duff, "History of the mahrattas" (1826), Hunter, "Brief history of the indian people" (1882), "Imperial gazetteer of India" VI, Mitchell, "In western India" (1899), och Ranade, "Rise of the Maratha power" (1900). H. A. (K. F. J.) Maratti (Maratta), Carlo, italiensk målare, f. 1625, d. 1713 i Rom, var lärjunge af Andrea Sacchi, som tillhörde den bolognesiske målaren Francesco Albanis elever i Rom. M. visade sig också, såsom en af den senare Bolognaskolans epigoner, likna Guido Reni, ehuru i försvagad form, med inskränkt talang och ytligt sträfvande efter idealitet. Under Sacchi studerade han i 19 år förnämligast Rafaels och Carracciernas verk. Af hans arbeten finnas de bästa i England. Sin största berömmelse vann han väl genom den omsorg, hvarmed han vakade öfver Rafaels fresker i Rom samt rengjorde dem, som finnas i Vatikanen och i Villa Farnesina. (A. L. R.) Marattiaceæ, Marattiacéer, bot., ormbunkfamilj bildande serien Marattiales inom klassen Filicales. De hithörande få släktena äro alla tropiska och finnas på båda halfkloten. Till utseendet äro de lika de vanliga ormbunkarna (Polypodiaceæ), med sporplättar utvecklade å de ofta mycket stora, med stipler försedda stambladens ryggsida; men sporangierna sakna den elastiskt uppspringande ring, som kännetecknar polypodiacéerna. Dessa bildas hos Marattiaceæ genom om-bildning af talrika öfverhudsceller, och de äro ofta sammansmälta till ett s. k. synangium, som öppnar sig med sprickor eller porer. De stärkelserika stammarna af flera marattiacéer användas i hemlandet till näringsmedel, och de krossade, välluktande bladen af Angiopteris evecta användas till att ge en behaglig lukt åt kokosolja. Af marattiacéer äro talrika fossila arter kända. Höjdpunkten af familjens utveckling faller under karbonperioden; de nu lefvande arterna utgöra endast en obetydlig återstod af en urgammal, fordom formrik och utbredd växtgrupp, som under den paleozoiska och mesozoiska tiden hade representanter äfven inom polarområdena. O. T. S. (G. L-m. A. G. N.) Marattiacéer, bot. Se Marattiaceæ. Marattiales, bot. Se Filicales och Marattiaceæ. Marattiska språket (inhemsk namnform marathi), maratternas, enligt engelskt omdöme, "rika, smidiga och klingande" språk, är det härskande tungomålet i nordvästra Deccan inom följande gränser: i v. hafsstranden från Goa till Daman, i n. (mot gujarati- och hindispråken) Damanfloden och