865 Maraude-Marburg 866 Satpurabergen till 80° ö. lgd, i ö. (mot kolariska språk) nyssnämnda längdgrad till den punkt, där den möter 20° n. br., hvarifrån språkgränsen mot de dravidiska telugu- och kanaraspråken går i krokar åt s. v. ned till Goa. Marattiskan, som måhända är den mest egenartadt utvecklade dottern af prakrit, mähärästrl (se d. o.), skiljer sig därför mer från alla öfriga nyindiska språk än dessa från hvarandra, ehuru utvecklingen från de äldre formerna naturligtvis gått i samma riktning som i dessa. Deklinationen är rikare och mer invecklad med bibehållande af tre genera, mångfaldiga pluralbildningar, flera kasusformer o. s. v. Konjugationen liknar mer de öfriga språkens, med blott två enkla tempusformer, aorist och imperativ, motsvarande sanskrits pres. och imper., samt en mängd af ursprungliga sanskritparticip dels med, dels utan hjälpverb bildade sammansatta tempora. Särskildt karakteristiskt för marattiska språket är bibehållandet af en mängd urgamla ,s-andfo'(bindnings-)regler. Dess dialekter kunna indelas i två hufvudgrupper: dekhani, i inlandet, och konkam, i kustlandet. Marattiska språket skrifves dels med "devanägari", dels med de däraf bildade balbodh- (gujaräti-) och modh- (maräthi-)alfabeten. Den ganska betydande litteraturen kan sägas taga sin egentliga början med maratternas själfständighet under 1600-talet, ehuru de äldsta alstren gå tillbaka till slutet af 1200-talet. Utomordentligt stor är massan af verkliga folkdikter, katha, episka sånger från maratternas storhetstid, men det mesta däraf är ännu otryckt och obekant i Europa. Konstpoesien utgör efterbildningar af klassiska sanskritverk, "Mahäbhärata", "Rämä-yana" o. a. Bland författare märkas Nämdeva och Dhyänoba på 1200-talet; Tukaräma (d. 1649) är en berömd religiös diktare och reformator af visuuismen; Meropanta författade religiösa sånger och bearbetade "Mahäbhärata" (omkr. 1720). I synnerhet talrika och populära äro de på "Bhägavata-Puräna" grundade dikterna om Krishna; en berömd öfversättare är Q r 1-d h a r a. Många äro också de marattiska bearbetningarna af indiska fabelsamlingar, såsom "Pan-catantra", "Hitopadeca" o. a. Betydlig är äfven den från missionärer och andra européer härstammande litteraturen på marattiska. Bibeln finnes i flera öfv., såväl med nägari- (1825) som med modhi-typer (1819), äfven särskildt på konkanispråket (1811). Den äldsta grammatiska bearbetningen af marattiskan är "Grammatica marastra" (1778, 1805), men den första korrekta är af den berömde Carey (1805), som äfven utgaf en marattisk ordbok (1810) och de ofvannämnda bibelupplagorna. De bästa af nyare äro Navalkars "The studenfs maråthi grammar" (1880; 3:e uppl. 1894) och Maffei, "Kon-kani grammar" (1882). Den förnämsta ordboken är Molesworths och Candys stora "Marathi-english and english-marathi dictionary" (2:a uppl. 1857). Vidare Maffei, "English-konkani and Konkani-english dictionary" (1883), Padmanji, "Engiish-maräthi dictionary" (3:e uppl. 1889), "Maräthi proverbs" (öfv. af Manwaring, 1899). H. A. (K.F..T.) Maraude [-rå'd], fr. (af maraud, usling, hundsfott), plundring, föröfvad af kringströfvande soldater i krig; plundring företagen utan befälhafvarens samtycke; marodering. Jfr Marodör. Maravedi [-dī], sp. (af arab. dinar morabiti, "almoravid-denar"), äldre spanskt mynt, urspr. infördt i Spanien af morerna, först guldmynt, därefter af silfver och 1474--1848 kopparmynt (skiljemynt af ringa värde). Som räkneenhet gällde det städse = 1/34 real (se d. o.). Marbach, stad i württembergska Neckarkretsen, vid Neckar. 2,620 inv. (1905). M. är Schillers födelsestad. Det hus, där han föddes, är renoveradt och tillhör den 1835 stiftade Schillerföreningen; på en höjd vid staden står (sedan 1876) skaldens staty (af Rau). I närheten ligger det 1903 byggda Schillermuseet med porträtt, handskrifter m. fl. minnen af Schiller, Uhland o. a. schwabiska diktare. J. F. N. MaYbach, Gotthard Oswald, tysk skriftställare, f. 1810 i Schlesien, d. 1890 i Leipzig, vardt 1845 professor i filosofi i Leipzig, var därjämte 1848-52 hufvudredaktör för "Leipziger zeitung" och stiftade 1853 lifförsäkringsbolaget "Teutonia", som ställdes under hans ledning. Han ådagalade stor mångsidighet som författare till flera diktsamlingar, dramer, skrifter i litterär kritik, filosofi, fysik, frimureri, öfversättningar af grekiska tragöder och Shakspere m. m. - Hans son Hans M. (f. 1841, d. 1905) var också en mångsidig författare (dikter, skådespel m. m.). Marba'chia, astron., en af småplaneterna. Ma'rbe, Karl, tysk filosof, f. 1869 i Paris, professor i Wiirzburg, har särskildt lämnat bidrag till logiken och dess gränsvetenskaper samt språkfilosofien (om analogibildningen 1901, Veber den rhythmus der prosa 1904 o. s. v.). S-e. Marbella [-be'lja], stad i spanska prov. Málaga, vid Medelhafvet och foten af Sierra de Mijas. 9,629 inv. (1900). Vin- och orangeodling, järngrufvor och hyttverk, flera sockerfabriker, export af vin, fikon, socker och järnmalm. J. F. N. Mar bermejo [-me'chå], sp. Se Kaliforniska viken. Marblehead [mā'blhed], hamnstad i nordamerikanska staten Massachusetts, 27 km. n. ö. om Boston. 7,582 inv. (1900). Skofabriker. Staden anlades 1629 af engelska emigranter och var under kolonialperioden en viktig hamn; dess fartyg spelade en framstående roll under befrielsekriget. (J. F. N.) Marbod (lat. Maroboduus), det markomanniska rikets grundläggare och förste konung. Se Markomanner. Marbot [-bå], Jean Baptiste Antoine M a r c e 11 i n, fransk militär, memoarförfattare, f. 18 aug. 1782, d. 16 nov. 1854 i Paris, husarunderlöjtnant 1799, adjutant hos Bernadotte, Augereau (1803-08), Lannes (1808-09) och Masséna (1809-11), öfverste 1812, måste efter de "hundra dagarna" 1815 lämna Frankrike, men fick återvända 1818 och inträda i hären på half sold 1820. Han var 1830-40 adjutant hos hertigen af Orleans och sedan 1842 hos grefven af Paris, blef pär 1845 och tog afsked 1848. Utom i revolutionskrigen deltog M. i striderna i Algeriet 1835 och 1839-40. M:s intressanta Mémoires (3 dlr, 1891; "General Marbots minnen från Napo-leonstiden", 1896) omfatta egentligen tiden 1799 -1814, hvartill sluta sig några bref ang. slaget vid Waterloo. Marburg [-borg]. 1. Kretsstad i preussiska