reg.-omr. Kassel (prov. Hessen-Nassau), ligger på sluttningen af en bergås på högra, till en mindre del (förstaden Weidenhausen och järnvägsstationen vid Main--Weser-banan) på vänstra stranden af Lahn. 21,860 inv. (1910), mest protestanter. Stadens inre bär karaktären af en gammal bergsstad med smala och branta gator. Den höjd, på hvilken staden ligger, krönes af ett stort gammalt slott, en vacker gotisk byggnad, fordom residens för landtgrefvarna af Hessen, nu inrymmande hessiska statsarkivet. Stadens förnämsta prydnad är

Elisabetskyrkan i Marburg.

Elisabetskyrkan, en praktbyggnad i äldre gotisk stil, uppförd 1235--83. Där förvarades landtgrefvinnan den heliga Elisabets ben i en dyrbar sarkofag, tills landtgrefven Filip af protestantiskt nit 1539 flyttade dem till en hemlig plats i kyrkan. Universitetet i M., grundlagdt 1527 af nämnde Filip, förvärfvade hastigt stort anseende i det protestantiska Europa. Det har 4 fakulteter och ett bibliotek på omkr. 230,000 bd samt är väl försedt med medicinska och andra institut. Studentantalet omkr. 1,800--2,200. M. eger äfven gymnasium, högre realskola, landtmannaskola och ett naturforskarsällskap (sedan 1816) samt är säte för en evangelisk superintendent. Förnämsta industrigrenarna äro tillverkning af maskiner, läder och kirurgiska instrument. -- M. erhöll stadsrättigheter 1227 af landtgrefven Ludvig af Thüringen och blef 1228 änkesäte för hans änka, den heliga Elisabet, hvilken lefde där under uppsikt af sin stränge biktfader, Konrad från M. (se denne). Under 1400- och 1500-talen var staden, omväxlande med Kassel, de hessiske furstarnas residens. 1--3 okt. 1529 hölls det bekanta religionssamtalet i M. mellan Luther och Zwingli samt deras förnämsta anhängare. Det var föranstaltadt af Filip af Hessen i ändamål att bilägga den emellan dessa teologer härskande söndringen rörande nattvarden. Ehuru hvarken Zwingii eller Luther ville vika från sin mening, blef samtalet icke utan allt resultat. Samtliga närvarande teologer undertecknade nämligen de af Luther uppställda 15 "Marburgartiklarna", riktade mot papister och vederdöpare och rörande kristendomens viktigaste läror. Dessa artiklar blefvo sedermera grundvalen för Schwabachartiklarna och sålunda äfven för Augsburgiska bekännelsen. -- Fransmännen sprängde 1810 och 1811 till största delen slottets fästningsverk. -- 2. Stad i österrikiska hertigdömet Steiermark, på ömse sidor om floden Drava och vid järnvägslinjen Wien--Trieste, från hvilken en bana där utgår till Kärnten och Tyrolen. 27,974 inv. (1910). Staden är säte för furstbiskopen af Lavant samt har högre gymnasium, högre realskola, biskopligt seminarium samt frukt- och vinodlarskola. Liflig handel med vin och landtmannaprodukter; på högra sidan om Drava stora maskinverkstäder, tillhöriga österrikiska sydbanan, hvilka sysselsätta 1,000 arbetare. 1 o. 2. (J. F. N.) Marburgartiklarna. Se Augsburgiska bekännelsen och Luther, sp. 1494. Marbut, Marabut (fr. marabout, af arab. murabit, asket), muhammedansk eremit, undergörare och helgon i Tripolis, Tunisien, Algeriet och Marokko, kallades urspr. den, som drifven af heligt nit frivilligt begaf sig till en gränsstation, ribat, för att vinna tillfälle till berömmelse genom strid mot de otrogne. Då dessa marbuter under fredstiden egnade sin tid åt oafbrutna andaktsöfningar, böner och späkningar, blef "ribat" snart liktydigt med zawija, en enslig, åt betraktelser och botöfningar egnad plats, ungefär motsvarande det kristna klostret, men utan dess prakt och rikedom. Under 1000-talet bildade marbuterna i norra Afrika en betydande sekt, som gaf upphof åt den i Afrika och Spanien härskande dynastien almoravider, hvilket namn är en spansk ombildning af al-murabitin ("marbuterna"). I våra dagar är antalet marbuter mycket stort. De lefva dels som eremiter och asketer i ökentrakter af förbifarandes allmosor, dels som väktare vid moskéer och grafvar. Sysselsatta större delen af dygnet med mekaniskt frammumlande af böner, anses de ega förmåga att göra underverk och profetera samt utöfva därför betydligt inflytande på befolkningen. Fanatiska muhammedaner, ha de ständigt underblåst hatet mot de otrogne "frankerna" och spelat en betydande roll såväl i alla uppror mot fransmännen som ock i öfriga oroligheter i Tunisien och Tripolis. En marbuts graf är en helig plats. Äfven den kallas murabit med tillägg af den dödes namn, alldeles som i Syrien och Egypten en sådan helgongraf kallas weli ("helgon"). H. A.* Marby, socken i Jämtlands län, Hallens tingslag. Areal 10,282 har. 572 inv. (1911). Annex till Hallen, Härnösands stift, Jämtlands västra kontrakt. Marbäck. 1. Socken i Jönköpings län, Norra Vedbo härad. 6,480 har. 757 inv. (1911). M. utgör ett till Herrestads egendom patronellt pastorat i Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. -- 2.