873 Marcellus Empiricus-Marche Marcellus EmpFricus, gallisk lärd, var hofäm-betsman , under Theodosius I (379-495). Se L a r g u s. Marcére [-sär], E m i l e Louis Gustave Deshayes de, fransk politiker, f. 16 mars 1828 i Domfront, gick den juridiska ämbetsmannabanan, gjorde sig 1869 politiskt bemärkt genom en mot kejsardömet riktad broschyr La politique d'un prouincial, invaldes 1871 i nationalförsamlingen, uppfordrade i broschyren La république et les conservateurs (s. å.) de konservative att ansluta sig till republiken och allmänna rösträtten samt blef en af de ledande i vänstra centern. M. medverkade energiskt vid tillkomsten af 1875 års författning, var 1876-84 medlem af deputeradekammaren och blef 1884 senator på lifstid. Han var mars-maj 1876 understatssekreterare i inrikesministeriet samt maj-dec. 1876 och dec. 1877 -mars 1879 inrikesminister (i kabinetten Dufaure och Waddington). Han har bl. a. utgifvit Le 16-mai 1877 et la politique du septennat (1900). Marc-Fournier [-forniej. Se Fournier 1. Marcgraviäceae, bot., växtfamilj af serien Parie-tales med omkr. 30 oftast med luftrötter klättrande lianart^de buskar i tropiska Amerika. Blommornas stödjeblad äro ombildade till färgade, krukformiga nektarier. G. L-m. March (slav. Morava, lat. Marus), Mährens hufvudflod, upprinner på 1,263 m. höjd på södra sidan af Schneeberg i Sudeterna, flyter i början i sydsydöstlig riktning förbi städerna Olmütz och Kremsier, vänder sig därefter mot s. s. v. samt bildar nedanför Göding, där den blir segelbar, först Mährens, därefter Österrikes gräns mot Ungern samt mynnar ut i Donau vid Theben, ett stycke ofvanför Pressburg. Längd 378 km. De största tillflödena äro fr. v. Betschwa, fr. h. Thaya, som upptager ett stort antal bifloder. (J. F. N.) March [mā'tʃ], stad i engelska grefsk. Isle of Ely, på en kulle midt i Fens (se d. o.). 7,565 inv. (1901). Tillverkning af maskiner och landtbruksredskap. J. F. N. March [mā'tʃ], earler af. Denna titel härrör från gränstrakterna (the marches) dels mellan England och Wales, dels mellan England och Skottland. Earlerna af M. vid den walesiska gränsen tillhörde släkten Mortimer (se d. o.), hvars hufvudman erhöll titeln 1328. Efter den 5:e earlens död (1425) öfvergick titeln till hans systerson, hertig Rikard af York, och med dennes son Edvard IV till kronans bärare. De äldste skotske earlerna af M. tillhörde släkten Dunbar; sedan titeln 1434 förklarats förbruten till kronan, gafs den flera gånger åt medlemmar af släkterna Lennox och Stuart, återgick 1672 till kronan, gafs 1675 af Karl II åt dennes naturlige son Charles Lennox (se Lennox 1) och bäres numera inom släkten Gordon-Lennox af äldste sonen till hufvudmannen, hertigen af Richmond and Gordon. En skotsk titel earl af M. gafs 1697 åt W. Douglas, yngre son till den 1:e hertigen af Queensberry, och anses ha utslocknat vid dennes sonsons (se Douglas 23) död. V. S-g. March [mark], katalansk skaldesläkt, hvars förnämsta representanter voro följande. 1. M o se n Pedro, d. omkr. 1413. 2. Mosén Jaime, trubadur under 1300-talet. 3. Mosén Arnold o, trubadur under 1400-talet. 4. A u s i a s, den ryktbaraste af släkten, d. omkr. 1460, skref kärlekspoesi i Petrarcas stil, 93 cants (Tärnor, enkla, rörande, korta canzones morales, religiösa dikter m. m. (flera uppl. 1543-69). 5. Ausias lefde i början af 1600-talet. Se Katalanska litteraturen, sp. 1251. Ad. H-n. Marchand [mar ja'], Jean Baptist e, fransk militär och upptäcktsresande, f. 22 nov. 1863 i Thoissey, dep. Ain, blef 1883 officer, deltog i flera expeditioner i Väst-Afrika och fick 1896 ledningen af en expedition, som från Franska Kongo skulle framtränga till öfre Nilen. M. lämnade 21 mars 1897 Brazzaville, for uppför Ubangi och dess biflod Mbomu, förde sina farkoster öfver till Nilens vattensystem och nådde 10 juli 1898 med 8 officerare och 120 soldater Fashoda (se d. o.) vid Bahr el-abjad. Han anlade där på ruinerna af ett gammalt egyptiskt citadell ett litet fort, tillbakaslog i aug. ett anfall af sudanesiska dervischer och proklamerade franskt protektorat öfver kringboende infödingar. Dit anlände omedelbart efter sin seger öfver dervischerna den brittiska Sudanexpeditionens befälhafvare Kitchener (sept.), som påyrkade platsens utrymmande, men nöjde sig med att hissa engelsk och egyptisk flagg samt kvar-lämna en truppstyrka. M. for med Kitchener till Europa, återvände - befordrad till major -, sedan Frankrike uppgett sina anspråk, utrymde 11 dec. s. å. Fashoda och tog hemvägen öfver Abessinien. I P>ankrike firades han vid återkomsten som nationalhjälte; han deltog därpå i expeditionen till Kina under boxarupproret och befordrades 1902 till öfverste, men tog 1904 demonstrativt afsked, då han ej fick tillåtelse att taga tjänst i ryska armén under kriget mot Japan. Nationalisterna ha 9era gånger sökt skjuta fram honom att spela en politisk roll. Jfr Poirier, "De FOubanghi å Fa-choda; M. et la mission Congo-Nil" (1900), och Castellani, "M. 1'africain" (1902). V. S-g. Marchant [mä'tjont], Ed gar W al f ord, engelsk elektriker, f. 1876, sedan 1903 professor vid Liverpools universitet. Se D u d d e 11, W. Marcha'ntia L., bot., lefvermossläkte af fam. Marchantiacece, af hvilket en art, M. polymorpha, lungmossa, förekommer allmänt på jord och stränder; se fig. l-4 art. Lefvermossor. Marchantiäcea3, bot. Se Lefvermossor och Marchantia. Marchantiäles, bot. Se Lefvermossor. Marche [marʃ; fr., eg. "mark", gränsland], fordom provins i det inre Frankrike, mellan Berri, Bourbonnais, Auvergne, Limousin och Poitou, med Guéret till hufvudstad, omfattade större delen af det nuv. dep. Creuse, en stor del af Haute-Vienne samt mindre delar af Charente och Indre. Arealen var omkr. 4,900 kvkm. Omkr. midten af 900-talet gafs M. som grefskap af hertig Vilhelm III af Akvitanien åt Boso I, grefve af Limoges och Charroux. 1477 förenade Ludvig XI M. med kronan. Marche [ma'rke], Le, Markerna, landskap (compartimento) uti Italien, omfattar de 4 provinserna Ancona, Ascoli-Piceno, Macerata och Pesaro e Urbino, eller i allmänhet det område, som motsvarar medeltidens Mark Ancona och Mark Fermo (eller endast Mark Ancona). 9,712 kvkm. 1,099,143 inv. (1911), (J. F. N.)