887 Mardonius-Mare clausum 888 till Beotien, där han besegrades af de förenade grekerna i det stora slaget vid Plataiai. M. stupade själf i striden. A. M. A. Mardonius. Se Mardonios. Märduk, gamla testamentets Merödak, var urspr, staden Babylons lokalgud. Då Hammurabi, bibelns Amrajely omkr. 2,000 f. Kr. la^de hela Babylonien under Babylons öfvervälde, blef M. äfven det enhetliga babyloniska väldets nationalgud, liksom Assur var Assyriens. Med Babylons växande makt vann M. i inflytande på bekostnad af andra gudomligheter, hvilket särskildt framträder i en tendens att på denna urspr, ringare gudomlighet öfverföra äldre och mera inflytelserika gudars attribut. M. blir sålunda skapargud (se Enuma e l i s), den förnämste bland alla gudar, "gudarnas konung", "herrars herre". I synnerhet framhålles han som försonare, hjälpare, bönhörare, och han benämnes "lifvets herre". Som han i sig upptager en ljusguds gestalt, tankes han lida och dö, d. v. s. förmörkas. Den stora nyårsfesten i Babylon var M:s uppståndelse- och förnyelsefest. Hans förnämsta helgedom förblef det stora templet E-sag-ila i Babylon, vid hvars i sju afsatser byggda torn berättelsen om "Babels torn" sannolikt blifvit knuten. Det har under senaste åren framgräfts af Tyska orientsällskapet. Bilder till M:s historia finnas i art. Assyrien, sp. 262, Babylonien, sp. 585-586, och Draken i Babel. D. M. Mardyck [-di'k] 1. M a r d i c k, by i franska dep. Nord, 9 km. v. om Dunkerque, nära Nordsjön, med en i äldre tider viktig hamn, Sedan Ludvig XIV i Utrechtfreden 1713 måst afstå från Dun-kerques hamn, började han 1714 ö. om M. anlägga en ny hamn med starka befästningar, men på grund af Englands och Hollands protester måste arbetena upphöra 1717. Äfven M. - k a n a l e n, som skulle förena den nya hamnen med Dunkerque, måste lämnas ofullbordad (jfr Dunkerque). Mardöll, nord. myt. Se M a r_d o 11. Ma're, lat., haf. - M. A e g e u m, Egeiska hafvet. - M. A'f r i c u m, hafvet mellan Afrika och Sicilien. - M. B a l e a'r i c u m, hafvet mellan Balearerna och Spanien. - M. Ba'lticum, Östersjön. - M. B r i t a'n n i c u m, Engelska kanalen. - M. C a r p a't h i u m, hafvet mellan Kreta och Rhodos. - M. C a's p i c u m, Kaspiska hafvet. - M. C r e't i c u m, hafvet mellan Kreta och Cykladerna. - M. Erythrseum, Röda hafvet. - M. G e r ni a'n i c u m (Tyska hafvet), Nordsjön. - M. Hyrcänum, Kaspiska hafvet. - M. I c a'r i u m, hafvet mellan Rhodos och Chios. -M. I'n f e r u m, Tyrrhenska hafvet. - M. I n t e'r-n u m, Medelhafvet. - M. I v e'r n i c u m, Irländska sjön. - M. L i g ii r e, Liguriska hafvet. - M. Mediterräneum, Medelhafvet. - M. Myrtöum, hafvet mellan Cykladerna och Pelo-ponnesos. - M. P a c i'f i c u m, Stilla hafvet, Stora oceanen 1. Soderhafvet. - M. S i'c u l u m, hafvet ö. om Sicilien. - M. Sue^icum, Östersjön. - M. S u''p e r u m, Adriatiska hafvet. - M. Tuscuml. Tyrrhenum, Tyrrhenska hafvet. - Om Mare clausum och M. l i b e-rum se Mare clausum. J. F. N. Mare, ö. Se L o y a 11 y - ö a r n a. Marea, folk i Nordöst-Afrika, n. n. v. om Abessinien och bogos, i den bergstrakt, som begränsas i ö. och n. af Barakas biflod Anseba. De påstå sig vara af arabiskt ursprung, men tala tigré. Ehuru jordbrukare, föra de ett halft nomadlif och bo i tält. De voro kristna ända till förra hälften af 1800-talet, då de öfvergingo till islam. Skattskyldiga ömsom till Egypten, ömsom till Abessinien, ha de dock i stor utsträckning bevarat sin själfständighet. Nu räknas de till italienska kolonien Eritrea. Hela antalet beräknas till omkr. 16,000. (E. Rid.) Mareb, flod i Nordöst-Afrika, uppstår i nordligaste Tigré, rinner först i sydlig och sydvästlig riktning, vänder sig under 14° 20' n. br. mot n. v., inträder i Kunamalandet, får namnet C h o r, längre ned G a s c h och förenar sig med Ätbara under 17° 40' n. br. I verkligheten utsinar den i sanden, innan den når sin ursprungliga mynning, till följd af anlagda bevattningskanaler. Den bildar delvis Eritreas sydgräns. (J. F. N.) Maréchal [-Ja'l], fr. Se Marskalk. Maréchal [-ja'l], Charles Henri, fransk tonsättare, f. 1842 i Paris, utbildades där vid konservatoriet och vann stora Rom priset 1870. Han är inspektör öfver musikundervisningen i landet. M. skrifver intagande musik, särskildt i den lyriska riktningen. Han har komponerat flera operor, bl. a. Déidamie (1893) och Calendal (1894), oratoriet Natirité m. fl. kyrkliga verk, körsaker, visor, pianostycken och skådespelsmusik samt idkat musikkritik. E. F-t. Maréchaussée [-jåsse], fr., eg. en marskalks ämbete och^myndighetsområde. Se Gendarm. MaYe c!au'sum, lat. (fr. mer fermée, eng. en-closed sea, ty. geschlossenes meer 1. eigenthums-meer), folkr., "slutet haf", har sin motsats i mare liberum, "fritt haf". Det förra ligger under viss stats herravälde och makthöghet, det senare under ingens eller under allas. Som fria haf anses numera de öppna världshafven, men detta har icke alltid varit fallet. Så visar historien, huruledes Spanien och Portugal på grund af de från dessa länder utgående stora upptäcktsresorna gjort anspråk på hvar sin del af Atlantiska oceanen, till följd hvaraf ock påfven Alexander VI i slutet af 1400-talet drog upp en demarkationslinje, som skulle beräknas ett stycke v. om Azorerna, och tillerkände Spanien den västra delen och Portugal den östra delen af detta världshaf. I den mån Storbritanniens handel och sjöfart utvecklades, gjorde detta land anspråk på uteslutande herravälde öfver den norra delen af detta världshaf. Det var till vederläggande af hvarje anspråk på herravälde öfver hafvet, som Hugo Grotius författade sin afhandling "Mare liberum" (utg. 1609), hvari han bestred hvarje enskild makt myndighet öfver hafvet, enär detta vore för alla länders sjöfart öppet, allas egendom. Mot denna åsikt och till förmån för de engelska anspråken på väldet öfver världshandeln uppträdde John Selden 1635 med sin afh. "Mare clausum", hvari han sökte bevisa, att hafvet må kunna bli föremål för eganderätt samt att de vatten, som sköljde kusterna af Storbritannien och Irland, vore underkastade detta rikes suveränitet ända till nordpolen. England har emellertid, likaväl som Spanien och Portugal, fått nedlägga sina anspråk, och världshafvets frihet har blifvit en allmän folkrättslig grundsats, enligt hvilken intet folk