899 Margareta 900 fängslade ärkebiskopen Jakob Erlandsson frigaf hon honom genast, men nådde dock icke därmed sitt mål. 1270 begaf hon sig själf till Rom och utverkade 1273 en förlikning genom påfven. Under kriget med hertig Erik af Sönderjylland tillfångatogs hon jämte sin son i slaget på Loheden 1261 och satt under 9 månader fången i Hamburg, men förstod att därifrån själf leda underhandlingarna samt utverkade först sin egen och 1264 den unge konungens frigifning. M. behöll stort inflytande på statens styrelse till sin död. Hon är begrafven i klosterkyrkan i Doberan (jfr Erik, danska konungar 6). - 3. M. (Märta), konung Erik Klip-pings dotter, svenske konungen Birger Magnussons gemål. Se Margareta, svenska furstinnor 3. - 4. M., svensk-dansk-norsk drottning. Se Margareta Valdemarsdotter. - 5. M., konung Kristian I:s dotter, f. 1456, blef 1469 förmäld med Jakob III af Skottland och dog 1487. Se Kristian, skandinaviska konungar. 2. U- Ebg. Margareta (eng. Margaret), drottningar af England. 1. M., Edvard I:s andra gemål, f. omkr. 1282, d. 1318, var dotter till Filip III af Frankrike och Maria af Brabant. Giftermålet aftalades som fredsvillkor 1298 och egde rum 1299. - 2. M. af A n-j o u, Henrik VI:s gemål, f. 23 mars 1430, d. 25 aug. 1482 i Dampierre, nära Saumur, var dotter till René af Anjou och Isabella af Lothringen. Hon tillhörde sålunda en sidogren af franska konungahuset, och hennes giftermål 1445 med Henrik VI var ett led i kardinal Beauforts politik att bringa de långvariga fransk-engelska tronstriderna till slut. Vacker, manhaftig, passionerad och förslagen, började hon trots sin ungdom snart utöfva starkt inflytande på politiken i sitt nya hemland, där hon från början var impopulär som representant för fredspolitiken och dess landafträdelser. Hon slöt sig 1447 nära till hertigen af Suffolk (se De laPole2)i dennes makttäflan med konungens farbror, hertig Humphrey af Gloucester, och efter Suffolks fall 1450 till hertigen af Somerset (se B e a u f o r t 5) mot Rikard af York, representanten för den Yorkska dynastigrenens tronanspråk. Då den svage Henrik 1453 drabbades af svår sinnessjukdom, sökte M., som s. å. födde en son (se Edvard, engelska prinsar 2), bli regentinna, men parlamentet utsåg i mars 1454 Rikard af York till protektor, och hans anhängare drogo den späde prinsens äkta börd i tvifvelsmål. Om växlingarna i det 1455 utbrytande inbördeskriget, "Rosornas krig", se England, sp. 615-616, och H e n-r i k, sp. 436. M. tog, efter Rikards seger vid Northampton och erkännande som protektor och tronföljare (1460), med sonen Edvard sin tillflykt till Skottland samt sökte där hjälp mot afträdande af Berwick (1461). Hennes seger vid S:t Albans (17 febr. s. å.) öfver Warwick och marsch mot London visade sig som allenast öfvergående framgångar; sedan Rikards son utropats till konung (Edvard IV) och Yorkpartiet segrat vid Towton, måste M. fly först till Skottland och 1462 till Frankrike, där hon - som vanligt benägen att för personlig fördel uppoffra engelska riksintressen - af Ludvig XI, mot löfte att återlämna det i Englands våld befintliga Calais, utverkade en hjälpkår under Pierre de Brezé. Hennes invasionsförsök i Northumberland 1463 misslyckades emel- lertid fullständigt, och efter romantiska äfventyr kom hon utarmad i aug. s. å. till Flandern samt vistades därefter 7 år i Saint-Michel i Anjou, sysselsatt med sonens uppfostran och fruktlösa intriger mot Edvard IV:s tron. Då hennes forne dödsfiende "kungamakaren" Warwick (se N e v i 11 e) brutit med Edvard IV och 1470 besökte Frankrike, försonades han med M., och giftermål aftalades mellan» hans dotter Anne Neville och prins Edvard. M, hade emellertid föga andel i omhvälfningen 1470;, som bragte hennes gemål från Tower upp på tronen (okt.), och samma dag hon med en fransk truppstyrka landsteg i Dorset, åtföljd af sin 18-årige-son, förlorade Henrik ånyo tron och frihet genom Edvard IV:s seger vid Barnet (14 apr. 1471). M. sökte nu framkalla en resning västerut, men af-skars från Wales och besegrades vid Tewkesbury (4 maj). Prins Edvard dräptes, och M. fick som fånge göra ett skymfligt intåg i London samt hölls i förvar, ända tills hon genom fördraget i Picquigny (1475) utlöstes af Ludvig XI och fick återvända till Frankrike (jan. 1476). Af Ludvig fick hon en liten pension mot att hon afstod alla anspråk på sin faders länder. M. är en af hufvud personerna i Shaksperes "Henrik VI". - Jfr Mrs Hookham^ "Life of Margaret of Anjou" (2 bd, 1872), sir J. L. Ramsay, "Lancaster and York" (1892), C. Oman i "Political history of England", IV | (1906), och K. Schmidt, "Margareta von Anjou,, vor und bei Shakespeare" (i "Palaestra", 547 1906). 1-2. V.S-*. Margareta (fr. Marguerite), franska furstinnor: 1. M. af A n g o u l é m e, hertiginna af A l e n-c o n, sedermera drottning af N a v a r r a, f. 11 april 1492 i Angouléme, d. 21 dec. 1549 i Béarn, var dotter till Karl af Orleans, grefve af Angouléme, och Lovisa af Savojen. 1509 förmäldes hon med hertig Karl af Alen^on, som afled 1525, och andra gången, 1527, med Navarras konung, Henrik II d'Albret; i detta äktenskap föddes Johanna d'Albret, franske konungen Henrik IV:s moder. För sin broder Frans I af Frankrike hyste M. innerlig tillgifven-het och öfvade starkt inflytande på honom, länge till fromma för protestanterna, som hon sedan mottog vid sitt eget hof i Nérac. Själf öfvergick hon dock icke till evangeliska läran. Älskvärd, begåfvad och lärd, beskyddade M. skalder och konstnärer och utöfvade själf författarskap på både vers och prosa. Kanske i samarbete med andra anses hon ha skrifvit novellsamlingen Heptaméron (se d. o.), en efterbildning af Bcccaccios "Decameron", som först trycktes 1559 (i bearbetadt skick publicerades den redan 1558 under titeln Histoire des amans fortunez); efter originalmanuskriptet utsafs den af Leroux de Lincy 1853-55 (3 bd); bästa uppl. är utg. af Frank 1873 (4 bd). Samlingen innehåller kärlekshistorier, som berättas