903 Margareta-Margareta af Parma 904 mal, och afled efter P/s års glädjelöst äktenskap, sedan hon skänkt lifvet åt en dotter, Margareta. - 5. M., den föregåendes dotter, f. 1283, d. i slutet af sept. 1290 på Orkneyöarna, kallades af de skotske stormännen till Skottlands drottning efter sin morfader, Alexander III (d. 1286). Redan 1289 bestämdes hon till brud åt engelske prinsen Edvard (sedermera Edvard II). Om denna förbindelse kommit till stånd, skulle Englands och Skottlands förening redan då fullbordats; men den unga drottningen, the maid of Norway ("flickan från Norge"), såsom skottarna kallade henne, insjuknade under öfverresan till sitt rike. Tio år senare uppträdde i Bergen en bedräglig tysk kvinna, som utgaf sig för att vara M. Hon dömdes till döden och brändes 1301 på Nordnes vid Bergen. - 6. M., konung Håkan Magnussons gemål. Se Margareta Valdemars-dotter. 1-6. O. A. ö.* Margareta (eng. Margaret), drottningar af Skottland. 1. D e n h e l i g a M., f. omkr. 1045, d. 1093, syster till den engelske tronpretendenten Edgar the. ^Etheling (se Edgar 2) och gift med konung Malkolm Canmore, var ifrigt verksam för skotska kyrkans romanisering samt beskrifves som from, välgörande och asketisk. Hon kanoniserades 1251 af Innocentius IV; samtida biografi finnes i "Acta sanctorum", d. 2. Den 10 juli är hennes åminnelsedag. - 2. M., f. 1240, d. 1275, dotter till engelske konungen Henrik III och Eleonora af Provence, 1251 förmäld med Alexander III, verkade för det engelska inflytandet i Skottland. - 3. M. Eriksdotter, "flickan från Norge", f. 1283, d. 1290. Se Margareta, norska furstinnor 5. - 4. M. a f D a n m a r k, f. 1456, d. 1487, dotter till Kristian I af Sverige, Danmark och Norge och Dorotea ai Brandenburg, blef 1469 förmäld med Jakob III. I äktenskapskontraktet af 8 sept. 1468 stadgades en hemgift af 60,000 gyllen; 10,000 skulle betalas före M:s afresa från Danmark, och för återstoden lämnades Orkneyöarna i pant. Då Kristian ej förmådde betala mer än 2,000 gyllen af första inbetalningen, måste han pantsätta äfven Shetlandsöarna, och på detta sätt frånhändes båda ögrupperna Norges krona. M. var i Skottland mycket afhållen, och påfven Innocentius VIII tillsatte en kommission för att öfver-väga frågan om hennes kanonisering. - 5. M. T u dör, f. 1489, d. 1541, dotter till engelske konungen Henrik VII och Elisabet af York, 1503 förmäld med Jakob IV, blef - sedan hennes gemål 9 sept. 1513 stupat vid Flodden - Skottlands regentinna, men motarbetades af ett franskt parti, som ville uppdraga regentskapet åt John Stuart, hertig af Albany. Denne utsågs 1515 till regent, sedan M. i aug. 1514 i hemlighet gift sig med earlen af Angus (se Douglas 13). Äktenskapet blef olyckligt, och M. förde på 1520-talet långvariga skilsmässoförhandlingar samt mottog 1528 påfvens medgifvande till skilsmässa och gifte sig i hemlighet med sin älskare Henry Stuart, lord Methven, från hvilken hon sedermera förgäfves sökte erhålla skilsmässa. Impulsiv, själfvisk och nyckfull, låg hon djupt inne i sin samtids politiska intriger; hon öfvade tidtals rätt stort inflytande på sonen konung Jakob V, men beskylldes 1534 af denne för att som engelsk spion förråda skotska statshemligheter åt sin broder, Henrik VIII i England. Om hennes dotter med Angus, Margaret Douglas, lord Darnleys moder, se D o u g-las 13. . 1-5. V.S-g. Margareta (ty. Margarete), österrikiska furstinnor. 1. M. a f ö s t e r r i k e, ståthållarinna i Nederländerna 1507-30, f. 10 jan. 1480 i Bruxelles, d. l dec. 1530 i Mecheln, var dotter till dåv. ärkehertig (sedermera kejsar) Maximilian och Maria af Burgund. Efter att ha varit bestämd till gemål åt dauphin Karl (konung Karl VIII), som 1491 äktade Anna af Bretagne, gifte hon sig först med spanske tronföljaren Johan (d. 1497) och sedermera med hertig Fi-libert II af Savojen (d. 1504). ^1507 fick hon af Maximilian uppdraget att vara ståthållarinna i Nederländerna och uppfostra sin aflidne broders, Filip den skönes, barn, Karl (sedermera kejsar Karl V) och Maria (sedermera drottning af Ungern och M:s efterträderska i ståthållarska-pet). Genom omtänksam och kraftig styrelse fyllde hon med heder sitt regentvärf, hvilket fortsattes, äfven sedan Karl blifvit myndig (1515). Mot reformationen följde hon kejsarens stränga påbud, om hon ock själf hyste hofsammare tänkesätt. Om hennes diplomatiska förmåga Vittna fördelaktigt den 1508 bildade ligan i Cambrai och den 1529 där ingångna s. k. fruntimmersfreden. M. var stor konstvän samt utöfvade själf både målarkonst och skaldskap. - M:s politiska brefväxling har utgifvits af Leglay (2 bd, 1839) och van den Bergh (2 bd, 1845-47); jfr ock Quinsonas, "Matériaux pour servir å 1'histoire de Marguerite d'Autriche" (3 bd, 1860). - 2. M. Teresia, tysk kejsarinna, gemål till kejsar Leopold I i dennes första äktenskap (16^6-73), f. 1651, d. 1673, var dotter till konung Filip IV af Spanien och Maria Anna af Österrike samt syster till Ludvig XIV:s af Frankrike gemål Maria Teresia. Hon öfverlät sina arfs-rättigheter på spanska kronan till sin gemål, kejsar Leopold, som sedan sökte göra dem gällande i Spanska tronföljdskriget. Margareta af Angouléme [ägoläm]. Se Margareta, franska furstinnor 1. Margareta af Anjou [äjö']. Se M a r g a r e t a, drottningar af England 2. Margareta af Frankrike. franska furstinnor 3. Margareta af Navarra. franska furstinnor l och 3. Margareta af Parma, f. 1522, d. 18 jan. 1586 i Ortona, var naturlig dotter till kejsar Karl V och en flamländsk handtverkardotter, Jeanne van der Gheinst (sedermera gift med en braban-tare, Jean van den Dycke, och d. 1542), uppfostrades i Rruxelles af Karls faster, ärkehertiginnan Margareta, och hans syster, drottning Maria af Ungern, som efter hvarandra voro regentinnor öfver Nederländerna. M. erkändes 1529 af kejsaren som Se Margareta, Se Margareta,