varor. Förordning rörande sättet för hithörande varors kontrollundersökning är f. n. (1912) under utarbetande. Il. J. Dit. Margarinlag kallas vanligen förordningen om kontrollen öfver tillverkning af och handel med margarin (se d. o.). Margarinost. Se Margarin. Margarinsyra, kem., en substans, som ansågs vara sammansatt enligt formeln C17 H33 02 H, men som ej är någon enhetlig kemisk förening. H. E. Margarit, miner., färglös eller hvitgrå monoklin glimmer med kalk i st. f. muskovitens kali. A. Hng. Margarita, astron., en af småplaneterna. Margarita, ö i Karibiska hafvet, nära kusten af sydamerikanska republiken Venezuela, i hvilken den jämte ett par andra mindre öar bildar Distrito federal oriental. Omkr. 1,150 kvkm. ön är bergig och föga fruktbar. Den upptäcktes 1498 af Columbus och vann snart ryktbarhet genom det rika pärlfisket vid dess kuster. Detta har till största delen tagit slut, och invånarna, omkr. 40,000, lefva hufvudsakligen af jordbruk samt fiske och handel. Statens hufvudstad är Ciudad de la Asuncion. Bästa hamnen är Pampatar. (J. F. N.) Margaritae (lat.), eg. pärlor; konstgjorda ädelstenar, som tillverkades i Venezia vid 1200-talets slut af Briani och Miotti. Margaritana, zool. Se Flodpärlmusslesläktet. Margaritsziget [-siget], ung. ("Margareta-ön"). Se Budapest, sp. 496. Margate , stad och badort i engelska grefsk. Kent, på norra sidan af den nu med fastlandet förenade ön Thanet, utanför Thames' mynning, 6,5 km. v. om North Foreland, 145 km. ö. om London. 23,118 inv. (1901). Ända till 1800-talet var M. endast ett fiskeläge med liten kusthandel, men har sedermera, hufvudsakligen på grund af sin fina hafssand, småningom blifvit en omtyckt badort, besökt företrädesvis af Londons medelklass. M:s gamla namn var Meregate ("utlopp till hafvet"). (J. F. N.) Margaux , by i franska dep. Gironde, på vänstra stranden af floden Gironde. Omkr. l km. från byn ligger det för sitt vin bekanta Chåteau-Margaux (se Bordeaux-viner). (J. F. N.) Margelan (M a r g h i l a n), N o v y j (Nya), hufvudstad i ryska guv. Fergana i Central-Asien, 65 km. ö. s. ö. om Kokan och omkr. 55 km. s. om Sir-Darja, vid ceutralasiatiska järnvägen. 8,977 inv. (1897). S t a r y j (Gamla) M., 16 km. n. v. om det förra, hade 1897 36,592 inv., mest sarter, tadsjiker och judar. J- F- N. Margerit, bot. Se Chrysanthemum, sp. 263. Marggrabowa [-båva], kretsstad i Ost-Preussen, reg.-omr. Gumbinnen. 5,021 inv. (1905). Landtbruksskola. J. F. N. Marggraf, Andreas Sigismund, tysk kemist, f. 1709, d. 1782, blef 1760 direktör för den fysikaliska klassen af Berlins vet. akad. M. var framstående kemist och analytiker, bekant genom ett stort antal undersökningar, t. ex. öfver lerjord och magnesia, hvilkas utmärkande egenskaper han uppdagade. Af stor betydelse för industrien blef hans upptäckt, att hvitbetan innehåller socker. P.T. C.« Margherita [-gerlta], italiensk namnform för Margareta. Margherita di Savoia, kommun i italienska prov. Foggia (Apulien), vid Manfredoniaviken, nära lagunen di Salpi. 5,974 inv. (1901). Statssalin. J. F. N. Marghilan, städer. Se Margelan. Margiane, landskap i det gamla Baktrien, på båda sidor om floden Margus (nuv. Murgab), mycket fruktbart, i synnerhet på vin, men omgifvet af sandöknar. Dess hufvudstad var Antiochia M., som hade sitt namn efter Antiochos I och under sin storhetstid var 70 stadier i omkrets. Dess ruiner ligga vid Merv. J. F. N. Marginal. 1. M. l. Marg (lat. margo, brädd, rand), oskrifven eller icke tryckt brädd af en skrifven eller tryckt sida; "hålla någon vid marginalen", hålla i tukt. Marginalen utmed ryggen af ett ark å alla från K. M:ts kansli samt från ämbetsverk, ämbets- och tjänstemän utgående expeditioner skall vara minst 3 cm. bred, k. kung. 27 april 1906. - In ma'rgine l. ad marginem, i brädden. - 2. Hand. I allmänhet en skillnad mellan två penningbelopp, som innebär en säkerhet mot förlust eller en möjlighet till vinst. Så t. ex. skillnaden mellan ett värdepappers kursvärde och det belopp en bank beviljar som lån mot säkerhet af samma papper; skillnaden mellan en banks ut- och inlåningsränta. Vid börsaffärer på tid (terminsaffärer) förstås med marginal ett belopp, som deponeras som säkerhet för aftalets uppfyllande dels vid affärens ingående, dels äfven eventuellt efter hand till täckning af differenserna, allteftersom prisen variera, tills slutuppgörelse sker. Sålunda har vid tidsaffärer på Stockholms fondbörs den förmedlande fondbörsmedlemmen att af sin hufvudman uttaga en marginal motsvarande minst 5 proc. af ifrågavarande pappers inköpsvärde samt att kräfva skriftlig förbindelse om lämnande af ytterligare säkerhet, om sådan genom förändringar i papperets kursvärde skulle påfordras. Äfven i fråga om varor användes stundom ordet marginal i betydelse af skillnaden mellan en varas tillverkningsvärde (sällan inköpspris) och det beräknade försäljningspriset. 2. Å. W:son M. Marginala språkljud, fonet., konsonanter, som uttalas med tungspetsen vid öfre framtändernas underkant (lat. margo, kant). Så skall enligt Michaelis i tyskan det s-ljud uttalas, som genom den andra ljudskridningen uppstått ur t, t. ex. i sass, satt, fuss, fot, under det att s eljest i tyskan bildas högre upp (alveolart). Michaelis vill ha marginalt s betecknadt med ß. Se Kontaktläge, sp. 896. Lll. Marginalier (lat. glosscæ marginales; se Marginal), anmärkningar eller förklaringar i brädden, randglossor (se Glossa). Marginal utility [mäMjinl joti'liti], eng., af Marshall införd benämning på gränsnytta. Se V ä r d e. Margites (grek. Margites) synes i den forngrekiska folksagan ha varit en karaktärsfigur, betecknande den inbilska och själfkära dumheten. Han var äfven hjälten i ett komiskt epos af samma namn, hvilket man fordom med orätt tillskrifvit Homeros. Om denna dikts innehåll och poetiska värde ge de få verser (utg. af Kinkel i "Epicorum græcorum fragmenta", 1877), som kommit till vår tid, endast ringa föreställning. I forntiden var den