923 Maria 924 land), och hon nöjde sig med att föra regeringen under hans bortovaro (först på Irland sommaren 1690 och sedan hvarje vår och sommar på fälttåg i Nederländerna) samt ansåg det som en religiös plikt att stödja hans politik. Marlboroughs stämplingar förmådde henne att bryta med sin af dennes gemål behärskade syster Anna. M:s bortgång vållade Vilhelm både djup sorg och många politiska svårigheter. Hon var from och välgörande, ifrade för den allmänna moralens höjande och särskildt för bättre iakttagande af söndagens helgd. Till M:s minne och enligt hennes plan upprättade Vilhelm det stora Greenwich-sjukhuset för sjömän. - M:s Memoirs and letters äro utgifna af R. Dcebner (1886). Jfr Strickland, "Lives of the quecns of England", X-XI (1846-47), och Krämer, "Maria II Stuart" (1890). 1-3. V. s-g. Maria (M. Lovisa, it. Maria Luigia), drottning af Ktrurien, f. 6 juli 1782 i Madrid, d. 13 mars 1824 i Lucca, var dotter till Karl IV af Spanien och Maria Lovisa af Parma, förmäldes 1795 med infanten Ludvig af Bourbon, 1831 af Napoleon upphöjd till konung af Etrurien, samt blef 1803 änka och regentinna för sonen Karl Ludvig. Hon flyttade 1807, vid konungarikets besättande af fransmännen, till Spanien, återvände efter faderns abdikation 1808 till Italien, vistades 1811-14 i ett kloster i Rom och erhöll på Wienkongressen Lucca soin hertigdöme för sonen. Pius IX förklarade henne salig (beata) 1876. Mémoires de la reine d'£trurie ha utgifvits af Lemierre d'Argy (1814). Maria (fr. Marie), franska furstinnor: 1. M. a f B r a b a n t, konung Filip III:s gemål, dotter till hertig Henrik III af Brabant, f. inemot 1260, d. 1321. Två år efter sin förmälning (1274) anklagades hon falskligen för att ha förgifvit Filips äldste son i ett föregående äktenskap, med Isabella af Aragonien, men försvarades på riddarmaner af en brabantsk ädling, hvarefter anklagaren, en konungens gunstling, hängdes. M. var moder till Ludvig, grefve af Évreux, och Margareta, engelske konungen Edvard I:s gemål. 2. M. Stuart, konung Frans II:s gemål. Se Maria, skotska drottningar 2. 3. M. a f M e d i c i, konung Henrik IV:s gemål, dotter till storhertigen Frans II af Toscana och Johanna (ärkehertiginna af Österrike), f. 26 april 1573 i Florens, d. 3 juli 1642 i Köln, förmäldes med Henrik IV i dec. 1600. Äktenskapet blef ej lyckligt, ty M. var häftig samt i högsta grad svartsjuk och Henrik en otrogen make. Hennes kröning förrättades först 13 maj 1610 i S:t Denis. Dagen därpå mördades konungen, och man har påstått, att M. varit medbrottslig i mordet. Men alla säkra bevis därför saknas. Hon öfvertog nu regeringen för sin omyndige son Ludvig XIII och behöll till en början sin gemåls ministrar, men lyssnade mera till sin disyster Eleonora Galigai och hennes make? italienaren Concini, som upphöjdes till markis d'Ancre och marskalk. Sedan denne blifvit mördad (1617), aflägsnades M. från hofvet. Hon hölls fången i Blois, men missnöjda stormän befriade henne (1619), och hon blef till namnet ledare för ett uppror mot sin son. Detta kufvades, och M. försonades genom Richelieu med Ludvig. Sedan dennes gunstling Luynes aflidit (1621), blef hon åter regeringens ledare samt skaffade då sin gamle anhängare Richelieu inträde i rådet (1624). Då denne snart förskaffade sig högsta makten, sökte M. störta honom, men insattes som fånge i Compiégne (1631). Därifrån flydde hon s. å. till Bruxelles och begaf sig 1638 till England, men måste 1641 lämna äfven detta land och slöt sina dagar i Köln. M. var som i allmänhet hennes släkt mycket konstälskande och uppbyggde bl. a. Luxembourgpalatset i Paris. Om hennes barn se Henrik, franska konungar 4, sp. 445. - Litt.: Zeller, "La minorité de Louis XIII. Marie de Médicis et Sully" (1892) och "La minorité de Louis XIII. M. de Médicis et Ville-' roy" (1897), "Louis XIII. M. de Médicis, chef du conseil" (1898) och "Louis XIII. M. de Médicis. Richelieu ministre" (1899), samt Lord, "The regency of M. de Médicis" (1904). 4. M. Teresia, konung Ludvig XIV:s gemål, äldsta dottern till Filip IV af Spanien och hans första gemål, franske konungen Ludvig XIILs syster Elisabet, f. 10 sept. 1638 i Madrid, d. 30 juli 1683 i Versailles, förmäldes 1660 med Ludvig XIV, enligt en bestämmelse i Pyreneiska freden. Med anledning af de spanske habsburgarnas österrikiska ursprung kallades hon i Frankrike M. T. "af Österrike" (fr. d'Autriche). Hon utmärkte sig för stor fägring samt ett behagligt och mildt väsen. Karakteristiskt för båda makarna är det yttrande, som hennes otrogne make skall ha fällt vid underrättelsen om hennes död: "Detta är den första sorg hon förorsakat mig!" - M. skänkte sin gemål sonen Ludvig (se L u d v i g, franska tronföljare l, sp. 1257). 5. M. Leszczyn-ska [lejtji'nska], konung Ludvig XV:s gemål, dotter af polske konungen Stanislaus Leszczyriski, f. 23 juni 1703 i Posen, d. 24 juni 1768 i Versailles, förmäldes 1725 med sin sju år yngre make. Hennes lif förbittrades genom hennes gemåls otyglade lefnadssätt och hans älskarinnors öf-vermod. Af hennes tio barn var det endast