927 Maria 928 Ludvig XVIII förflytta hennes och hennes gemåls ben till S:t Denis samt på det ställe i Paris, där de förut varit jordade, uppföra ett "försonings-kapell", hvaruti en tilltalande marmorgrupp framställer M.-A. upprätthållen af religionen i Madame Elisabeths gestalt. Om M.-A. finnes en rik memoarlitteratur, hvaraf märkas: m:e Campans "memoarer" (1823), de i hennes dibroder Webers namn 1804 utgifna memoarerna (jfr L a 11 y 2, sp. 927) och Besenvals af personlig hätskhet inspirerade memoarer (1805). De af Hunolstein och Feuillet de Conches (1864-73) utgifna brefven från M.-A. äro till stor del förfalskningar. Af oskattbart värde för M.-A:s historia är däremot hennes brefväx-ling med modern (utg. 1865-66 af Arneth; i ny uppl. 1874 af Arneth och Geffroy tillika med Maria Teresias brefväxling med den österrikiske ambassadören i Frankrike Mercy-Argenteau, genom hvilken hon öfvervakade dotterns lif) och M.-A:s brefväxling med bröderna Josef II och Leopold II (utg. af Arneth, 1866). Slutligen har en fullständig autentisk samling af hennes bref på föranstal-tan af La société d'histoire contemporaine 1895- 96 utgifvits af de la Rocheterie och de Beaucourt. 7. M. Lovisa (fr. Marie-Louise), kejsar Napoleon I:s gemål, f. 12 dec. 1791 i Wien, d. där 18 dec. 1847, var dotter af österrikiske kejsaren Frans I (se Frans, sp. 1179) och Maria Teresia af Neapel. När Napoleon I efter skilsmässan från sin första gemål (se Josefina l, sp. 181) ville ingå ett nytt äktenskap för att erhålla egna arf-vingar till sitt världsvälde samt bli befryn-dad med någon af Europas gamla furstefamiljer, stannade hans val på ärkehertiginnan M.-L. Det österrikiska hofvet, modlöst genom 1809 års olyckliga krig, gick in på hans önskningar, och i april 1810 firades vigseln med stor högtidlighet i slottet Louvre i Paris. De fester, som därpå följde, fingo en ohygglig afslutning genom en eldsvåda, som utbröt under en af österrikiska sändebudet, furst Schwarzenberg, gif-ven bal, hvarvid dennes svägerska innebrändes och kejsarinnan själf endast med svårighet skall ha räddats af sin gemål. 20 mars 1811 föddes den efterlängtade arfvingen till världsriket och erhöll titeln "konung af Rom". M.-L. var af en ytterligt svag karaktär. Så länge hon stod under Napoleons inflytande, visade hon den fullständigaste underdånighet för hans vilja, men när han drabbades af olyckan, öfvergaf hon honom utan tvekan. Då Napoleon 1813 beredde sig att i Tyskland upptaga striden mot den stora koalitionen, utnämnde han henne till regentinna under sin frånvaro, och detta uppdrag förnyades under 1814 års fälttåg, men vid båda tillfällena var den makt hon erhöll blott skenbar. Enligt Napoleons befallning lämnade hon 29 mars 1814 Paris vid de förbundna truppernas an-ryckande, men efter hans tronafsägelse 11 april s. å. infann hon sig hos sin fader och lät sig jämte sonen bortföras till Österrike. Där kvarstannade hon en tid, vägrande att komma till Napoleon på Elba; och då Napoleon 1815 för några månader åter lyckades svinga sig upp på tronen, afsade hon sig offentligt all gemenskap med honom och besvarade ej ens hans uppmaning att med sonen infinna sig i Paris. 1816 tillträdde hon regeringen i det henne genom fördrag af 1814 och 1815 tilldelade hertigdömet Parma, men kvarlämnade sin son vid österrikiska hofvet. Efter Napoleons död (1821) af-slöt hon ett morganatiskt äktenskap med sin hof-marskalk, österrikiske generalen Neipperg och hade med honom en son, furst Montenuovo. Efter Neippergs död (1829) ingick hon 1833 en likartad förbindelse med grefve de Bombelles, son till en fransk emigrant. 8. M. Amalia af Bourbon (fr. Marie Amelie), konung Ludvig Filips gemål. Se L u d-v i g, franska konungar 19, sp. 1254 och 1256. 3. J. F. N.* 6 o. 7. S. B. Maria Adelaide Teresia Hilda Antoinetta Vilhelmina, storhertiginna af Luxemburg (se d. o., sp. 9). Maria, kejsar Karl V:s syster, regentinna öfver Nederländerna. Se Maria, drottningar af Ungern 2. Maria, drottningar af Portugal: 1. M. I, dotter af konung Josef Emanuel, f. 1734, d. 20 mars 1816 i Brasilien, blef 1760 förmäld med sin farbroder, sedermera titulärkonungen Peter III (d. 1786), och efterträdde 1777 sin fader som Portugals regent (se Portugal. Historia). M. förföll senare i vansinne, och regent var sedan 1792 hennes son Johan (se Johan, konungar af Portugal 6, bd XIII, sp. 6). 2. M. II d a G l o r i a, f. 4 april 1819 i Rio de Janeiro, d. 15 nov. 1853 i Lissabon, var äldsta dotter till kejsar Peter I af Brasilien och hans första gemål, ärkehertiginnan Leopoldina af Österrike, samt sondotter till konung Johan VI af Portugal. Efter dennes död, i mars 1826, afstod Peter (2 maj s. å.) från Portugals krona till förmån för sin dotter, som dock tills vidare stannade i Brasilien, medan regeringen i Portugal fördes af hennes faster Maria Isabella och från febr. 1828 af Peters yngre broder dom Miguel, åt hvilken han lefvat drottning M:s hand. Sedan emellertid denne låtit utropa sig till konung 30 juni s. å., nedlade Peter Brasiliens krona i april 1831 och fördref dom Miguel (maj 1834), hvarefter M. i sept. s. å. förkla-