rades myndig. M. var två gånger förmäld, först i jan. 1835 med hertig August af Leuchtenberg, som afled i mars s. å., därpå, i april 1836, med prins Ferdinand af Sachsen-Koburg. Hon efterlämnade flera barn, af hvilka Peter V och Ludvig I efter hvarandra följde henne på tronen. 3. M. Pia, f. 16 okt. 1847 i Turin, d. 5 juli 1911 på slottet Stupinigi utanför Turin, var dotter till konung Viktor Emanuel II af Italien, förmäldes 1862 med konung Ludvig I af Portugal (se Ludvig, sp. 1258), blef änka 1889 och tillbragte efter monarkiens störtande i Portugal (okt. 1910) sina återstående dagar i Italien. Maria (ry. Mari'ja), ryska furstinnor. 1. M. Miloslavskaja, tsar Alexejs gemål. Se Alexej 1. -- 2. M. Alexandrovna, kejsarinna. Se Alexander, ryska kejsare 2, sp. 532. -- 3. M. Fedorovna, kejsarinna, dotter till Kristian IX i Danmark, döptes till Maria Sofia Fredrika Dagmar och kallades som prinsessa Dagmar, <img l>

f. 26 nov. 1847, blef 1864 förlofvad med ryske storfursten-tronföljaren Nikolaus, som dog 1865, och förmäldes 9 nov. (rysk stil 28 okt.) 1866 i Petersburg med dennes yngre broder Alexander (senare Alexander III). Två veckor före bröllopet öfvergick hon till grekisk-katolska läran och antog då namnet Maria Fedorovna. 13 mars 1881 uppsteg hon på tronen jämte sin gemål, på hvilken hon anses ha utöfvat ett rätt betydligt inflytande, och blef 1 nov. (rysk stil 20 okt.) 1894 änka. Hon är moder till nuv. kejsar Nikolaus II. Innerligt fäst vid sitt gamla hemland, köpte hon 1906 tills. med sin äldre syster Alexandra, änkedrottning af England, villan Hvidöre (se d. o.) vid Köpenhamn till vistelseort under sommaren. ^{E. Ebg.} Maria (eng. Mary), skotska drottningar: 1. M. af Guise, äfven kallad M. af Lothringen, Jakob V:s gemål och sedermera regentinna af Skottland, f. 22 nov. 1515 i Bar, d. 11 juni 1560 i Edinburgh, var dotter till Claude af Guise och Antoinette de Bourbon samt äldre syster till de franske katolikernas båda ledare François och Charles af Guise (se Guise 1 och 2). Hon förmäldes 1534 med Ludvig af Orléans, hertig af Longueville, blef änka 1537 och ingick 1538 nytt gifte med konung Jakob V af Skottland, sedan hon t. o. m. efter förlofningen förföljts med giftermålsanbud af Henrik VIII af England, då för tredje gången änkling. Änka efter Jakob i dec. 1542, nödgades hon som regent under sin späda dotter Marias (se M. 2) minderårighet erkänna earlen af Arran (se Hamilton 3, sp. 1220), men blef i sept. 1543 medlem af det vid hans sida ställda rådet och efter mordet på kardinal Beaton (1546) den faktiskt ledande i regeringen. 1554 utsågs hon formligen, med undanskjutande af Arran, till Skottlands regentinna. Under oupphörliga tvister med de maktlystne adelsmännen fullföljde hon en starkt franskvänlig politik i nära samförstånd med sina bröder i Frankrike. Först hade hon sökt upprätthålla en viss jämvikt mellan det katolska och det protestantiska partiet i Skottland, men med åren bekämpade hon allt ifrigare protestantismens utbredning i landet och framkallade därigenom 1559 ett farligt uppror, som emellertid kufvades med fransk hjälp. En engelsk härs infall i Skottland våren 1560 nödgade henne att söka skydd i Edinburghs slott undan den ånyo utbrytande anarkien. Hon begrofs i katedralen i Reims. M. var viljestark och ganska snarrådig. "Hon har en krigsmans hjärta", skref en engelsk ambassadör i en depesch hem. Jfr en på originalurkunder grundad biografi i miss Stricklands "Lives of the queens of Scotland", I--II (1850). 2. M. Stuart (eng. Mary, queen of Scots), den föregåendes och Jakob V:s enda dotter, drottning af Frankrike och Skottland, f. 8 dec. 1542 på slottet Linlithgow, förlorade en vecka senare sin fader och blef därigenom regerande drottning, till en början under förmynderskap af sin frände, earlen af Arran (se om Skottlands styrelse under hennes minderårighet M. 1). Redan innan M. var årsgammal, inleddes från engelsk sida förhandlingar om giftermål mellan henne och Henrik VIII:s son Edvard (sedermera konung Edvard VI), och regenten Arran sökte kort därpå vinna hennes hand för sin son (se Hamilton 5, sp. 1221). Skottlands utrikespolitik blef emellertid under änkedrottningens påverkan allt franskvänligare, och i samband därmed afslöts 1548 ett fördrag om M:s giftermål med franske kronprinsen Frans. M. öfversändes s. å. med 4 lekkamrater ("de 4 Mariorna", M. Beaton, M. Seton, M. Livingstone och M. Fleming) till Frankrike, där hon fick en mycket vårdad uppfostran under ledning af Henrik II:s lärda syster Margareta. Ronsard var hennes lärare i poetik, och M:s morbror, kardinalen af Lothringen, öfvervakade noga hennes religiösa och politiska uppfostran. Hon växte upp till en vacker och ovanligt intagande världsdam, kunskapsrik, häftig i vänskap och hat samt tidigt van vid förställning. Flärden och lättsinnet vid det hof, där Katarina af Medici angaf tonen, tillegnade hon sig äfven i ödesdigert rikt mått. Hon förmäldes 24 april 1558 med den svage och sjuklige Frans, som var ömt fäst vid henne. 10 juli 1559 blef hon vid Frans II:s tronbestigning drottning af Frankrike, och redan förut hade hon vid Maria Tudors död (nov. 1558) framställt anspråk på Englands tron såsom närmaste legitima arfvinge med underkännande af Elisabets legitima börd och tronföljdsrätt. M. och hennes gemål vägrade sedan att bekräfta det af Elisabets och skotska regeringens ombud (5 juli 1559) afslutna fördraget i Edinburgh, enligt hvilket M. skulle upphöra att föra engelsk drottningtitel och Englands vapen. Förverkligandet af de engelska